Johan Fredrik Höckert besöker Dalarna och ett av minnen från denna färd blir målningen ”Rättvikskulla vid spisen” från 1862. Konstnären föds i Jönköping 1826 och han avlider i Göteborg, bara 40 år gammal. Det här är en kopia som hänger på min vägg.
Författaren Jane Austen gör det. Liksom kung Gustav V. Och vänsterpartiets Johan Lönnroth.
Vaddå? Jo, handarbetar!
Broderar!
Stickar!
Virkar!
Knypplar!
Syr!
Snidar i trä!
Lusten att skapa kan ibland beskrivas som en drift. Är det lust som driver denna kvinna på bilden? Eller mer flit och nytta än med nöje? Och visst är det mer nyttosaker man gör förr i tiden – sådant som behövdes i vardagen. Såsom värmande vantar, strumpor, mössor, tröjor…
Kanske är det en slags terapi som håller undan tankar av oro och sorg. Handarbetet samlar tankarna, ger vila och enskildhet. En slags meditation? Glädje när man ser det färdiga resultatet.
Min mamma hade alltid något handarbete på gång. En dåtidens självhjälpsarbete och inte förspilld kvinnokraft, som jag – arma stressiga nutidsmänniska ofta uttryckt!
Att tänka är ett hantverk, och tänka är också handens verk. Känslan av tråden, garnet, materialet i händerna… det är sinnligt.
Kanske den unga dalkullan drömmer om sin framtida kärlek. Ljuset och värmen från den öppna spisen sprider ett vackert skimmer över hennes ansikte. Hon håller benen lite vilsamt – och sedesamt i kors. Varje maska i hennes stickning kommer att bli ett blad ur hennes livs dagbok.
Är hon en i dalkulla klädd Maria? Som väntar på genuin kontakt och verklig gemenskap. Jag är er moder; bryt inte banden. Fly inte famnen, som ger er liv. (Ur psalm 786)