Gör ett inlägg i en Facebookgrupp med intresse för det gamla Göteborg:
Söker efter foto på ett café jag besökte ganska ofta på sent 60-tal. I synnerhet om vintern. Då kunde beställningen bestå av varm choklad med vispgrädde … En del bekanta ansikten var stamgäster. Kulturpersonligheter som alltid intog samma platser. Det var en behaglig miljö där man kunde ägna lång tid åt att läsa en tidning eller bok. En del studenter fanns här. Bland mycket välklädda herrar och damer. Lågmälda konversationer. Minns inredningen. Speglar och armaturer i äldre stil.
Detta var ett anrikt café som öppnades redan 1945 av Marianne från Ungern och maken Ari Paley från Ryssland. Förutom att driva konditori/café Paley delade detta jazzintresserade par Paley ut stipendier till lovande musikanter.
Apropå musik kanske några minns gruppen Di Få Under Bordi, från 1986 och deras låt Domus-Paleys som skämtsamt beskriver en del av Avenyen.
”Vi såg på varann, när du sakta tog min hand
Någonstans emellan Domus-Paleys.
All min längtan försvann
När vi hittade varann
Någonstans emellan Domus-Paleys … ”
Ett stramt fotot hittar jag på Carlotta som är från 60-talet och vi kan ana caféet längst ner i höger bildkant. För övrigt finns ett tårtpapper från Paley bland arkivets inventarier!
Några andra ägare tog över – Evas Paley är en senare historia.
Kommentarer till mitt inlägg kommer raskt in och det är minnen många år tillbaka, i synnerhet är det en kommentar som jag fastnar för. Det är Nils Bengtsson som skriver:
”Jag hälsade på servitrisen Dea, i fredags. Hon arbetade på Palay på 40- talet Hon fyller 101 år i sommar . Jag har en hel del bilder från Paley . Har även hennes brosch i form av ett P.
Jag har tagit kontakt med Evas Palay, men de visade inget intresse av sin anrika historia.
Dea är min mamma.
Fröken Paley gjorde en beställning på en akvarell över cafet och dess uteservering. Konstnären hade dock det dåliga omdömet att även taxistationen kom med på ett hörn. Då fick vi tavlan!
Det är lustigt o jag tänker på det ibland: fröken Paley hade som avsikt att mamma och hennes kollega, Solveig som basade i konditoriet , skulle ärva cafet, mamma basade i serveringen. Testamentet ogillades av någon anledning.
I testamentet skrevs även att det skulle drivas.i samma anda.då var det även planer på att det även skulle bli en cafédel på våningen åvanför . Tänk vilket Cafepalats.”
Efter ett tag kommer meddelande …
Hej Maya, du efterlyste bilder från Paley , det är jag som är sonen till 101åringen. Jag träffade mamma Dea i fredags . Tavlan och de flesta bilder är på äldreboendet . Vi får tyvärr inte komma in på boendet ännu pga Corona. De har även korttidsboende där, som ännu inte fått sprutan. Jag lovar att kontakta dej när jag får tillgång till bilder, tavla.
Med vänlig hälsning Nils
Efter ännu några dagar …
Jag fick personalen på boendet att fota av tavlan av Paley , sen hittade jag ett kort från ngt jubileum med Paley. Det är min mamma som är liksom centerpice.
Jag vet att mamma har ett väldigt fint kort där hon har ”serveringsklädsel” som de hade köpt i Paris. Men det får jag kommer in på boendet.
Vad säger man? Tack så jättemycket för Nils berättelse om mamma Dea. Tack så jättemycket för att du Nils delar med dig av unika, personliga bilder från det ursprungliga, anrika Paley. Hälsa mamma Dea så gott.