Kritpipor är en stor fyndgrupp i de flesta arkeologiska undersökningarna som gjordes i innerstaden av Göteborg – eftersom de hade en kort användningstid har de varit till stor nytta vid dateringen av bland annat bebyggelselager.
Bruket att röka tobak kom till Sverige i början av 1600-talet. Piporna importerades från England – men framför allt från Holland – deras pipor var av bättre kvalitet! Piporna var gjorda av en vitbrännande lera och kom då naturligt att kallas kritpipor – en del tillverkades även under 1700- och 1800-talet. Tidigare kallades de för lerpipor eller tobakspipor. Under tidens gång förändrades pipans utseende. I början då tobaken var dyr var piphuvudena små. Tobaken var faktiskt dyrare än själva pipan. Man kunde köpa färdigstoppande pipor för engångsbruk!
Allt eftersom tobaken blev billigare blev piphuvudena större. Av mönster och stämplar på skaft och huvuden kan man utläsa tillverkningsort. Här i Sverige gjorde man kritpipor bl a i Alingsås – och det var Jonas Alströmer som startade ett pipbruk!
Från Göteborg finns uppgift att år 1637 importerades 1 714 pund tobak och 892 dussin pipor.
Sir Walter Raleigh introducerade tobak i Europa – det sägs att han vid en färd på floden Orinoco i Venezuela föll i vattnet och slukades av en krokodil. Men han smakade tobak så starkt att krokodilen spottade ut honom! Enligt andra källor halshöggs han p g a högförräderi.
Åt pipan gick det i vilket fall som helst!