Mannen som ger namnet åt Aschebergsgatan i Göteborg är Rutger von Ascheberg (1621- 1693). Den gatan ersätter då det gamla Landalaledet från centrala Göteborg upp till Landala. Gatan blir anlagd 1882 och de första högresta stenhusen uppförs mellan Vasagatan och Engelbrektsgatan under åren 1906-1909. Därefter fortsätter man att bygga upp till Kapellplatsen.
Rutger von Ascheberg har varit ute i krig ända sedan han är tretton år. Som page hos en svenskallierad kavalleriöverste är han med vid det svenska nederlaget vid Nördlingen 1634, dock inte i själva stridigheterna. Det blir inkörsporten till en lång karriär i svensk tjänst. 1644 får han officersfullmakt och året därpå deltar han i slaget vid Jankow i Böhmen, där svenskarna segrar stort.
Efter trettioåriga kriget har han avancerat till ryttmästare och under Karl X Gustavs polska krig utnämns Ascheberg till överste. Då har han också hunnit gifta sig med Magdalena Eleonora von Buseck, med vilken han skulle få tjugofem (!) barn. Rutger von Ascheberg överlevs endast av en son, Kristian Ludvig, som avlider barnlös år 1722.
Nu kommer vi till Aschebergska gravkapellet som är sammanbyggt med Kristine kyrka, eller Tyska kyrkan som vi också kallar den. Kapellet är från 1682 och här vilar fältmarskalk Rutger von Ascheberg tillsammans med sin hustru och några av deras tjugofem (25) barn …
Redan under sin levnad, närmare bestämt den 28 februari 1681, beställer Ascheberg det storslagna gravkoret, som invigs den 11 december 1682 med fältmarskalken själv på hedersplats.
Han avlider i sitt hem nära Stora Torget (nuvarande Gustav Adolfs torg) den 17 april 1693, i en ålder av 71 år. Efter sin död begravs han under mycket pampiga ceremonier, den 26 augusti 1694, och kung Karl XI reser från Stockholm för att delta. Begravningskostnaderna lär ha uppgått till 4 200 daler silvermynt, en hög summa på den tiden.
”Han var min praeceptor och läromästare uti kriget”, skriver Karl XI i sin dagbok vid hans bortgång.
En son till Rutger von Ascheberg – Gustav Adolf – förekommer i samband med historien kring Hökällas säteri – där långt senare Lillhagens sjukhus förläggs. Intill gården finns vid denna tid en uråldrig ek, där sägnen berättar att greve von Ascheberg lär ha hållit sin bröllopsmåltid. Kanske är det just överstelöjtnanten Gustav Adolf von Ascheberg (1661-1692) som firar bröllop med grevinnan Beata Thorstensson (1667-1691). Och minsann – vid grävning nedanför samma ek hittar en dräng långt senare en gammal plånbok med mynt från 1600-talet!Naturen här omkring har burit fram en hel del åldriga ekar. Omkretsen på den gamla eken jag nämner här ovan lär ha varit fyra meter nio decimeter. Från grundstammen hade eken ursprungligen delat sig i fyra väldiga grenstammar, som bildade en enorm krona. Tidens tand och människohand har malt ner det mesta och numera växer här andra vackra lövträd.
Eken får i vilket fall som helst namnet ”Aschebergska Eken” långt innan den huggs ner för gott – och kan dateras till sent 1300-tal.
