”Bäste broder Gustav! Det är nu länge sedan jag hörde något från dig så ja har glömt hvilket det är min eller din tur att skrifva. Undrar hur du mår nu för tiden. Sender här ett vy taget på en utflyckt i det gröna får se om du känner igen någon. Vi har haft ganska varmt här en tid, förövrigt mår ja mycket bra. Hoppas du gör sammaledes. Skrif snart så lengtar efter nyheter. Vänligen Noren”
Det är många rederier som ägnar sig åt att föra svenska emigranter till Amerika, och under senare delen av den mest omfattande emigrationsperioden startar Svenska Amerika Linjen (SAL) av skeppsredare Dan Broström 1915 i Göteborg. Då har den svenska emigrationen minskat sedan 1910 och SAL kommer istället att spela en stor roll för svensk-amerikaner som besöker i sitt gamla hemland Sverige. Dock med undantag från året 1923 då de dåliga tiderna i Sverige på nytt gör att emigrationen ökar för ett kort tag.
Massimmigrationen tar slut 1924 med anledning av mycket strängare amerikanska immigrationslagar.
På vykortet från 1910 ser vi förutom gruppen av svenskar också unionsflaggan – det vill säga den vi har under svensk-norska unionens tid – 1814 till 1905 – då båda nationernas flaggor är försedda med ett unionsmärke i det övre fältet intill stången. Frågan är om de oavsett upplösningen av unionen använder sig av flaggan ”over there” … eller inte ännu fått över den endast blå-gula flaggan. Vi vet att det bildas skandinaviska rörelser/lokala föreningar med anknytning till arbetslivet i Amerika.
”Det nya landet hade jord utan brukare och kallade på jordbrukare utan jord. Det öppnade sig för dem som åstundade en frihet som de saknade i hemorten. Och i varje bygd fanns det några män och kvinnor som åtlydde budet och företog den vanskliga flyttningen över till en annan världsdel. Det var de djärvaste som först bröt upp. Det var de oförvägna som först gav sig ut på den avskräckande färden över det stora havet. De som stannade kvar, de tröga och tvehågsne, kallade dem äventyrslystna. De första utvandrarna visste föga om det nya landet som väntade dem. Och de kunde icke veta, att mer än en million människor skulle följa dem efter från hemlandet. Det kunde icke anan eller gissa, att ett odlat land, större än deras gamla, skulle bli frukten av det företa de påbörjat under ovisshetens himmel, i djärvhetens tecken, som ett vådligt äventyr. De män och kvinnor, som denna berättelse handlar om har för länge sedan lämnat detta livet. Några av deras namn kan ännu läsas på söndervittrade gravstenar, resta tusen mil från den bygd, där de föddes till världen. I hemorten är deras namn glömda och deras utvandrings äventyr skall snart ingå i sagan och legenden.”
Ur V. Moberg, Utvandrarna
Under 1910 når den svenskfödda befolkningen i USA sitt maximum om 665 000 personer. Vi får inte veta så mycket mer om Noren. Bara att det, idag och i Sverige, finns knappt en handfull män som bär det namnet – Noren. Och förhoppningsvis kommer han att trivas i sitt nya hemland och vi får hoppas också att hans ättlingar inte glömmer sina rötter i Sverige!