Publiken är i chock – Ingemar Johansson slår ut Floyd Patterson i tredje ronden den 26 juni 1959, under titelmatchen i tungvikt.
Ingemar Johansson kommer till USA med en rad segrar i bagaget och redan som tjugofyraåring – under 1956 – erövrar han EM-titeln med en knockoutseger i trettonde ronden över italienaren Franco Cavicchi.
Det är en juninatt och svenska folket stannar uppe för att lyssna på matchen som sänds över Radio Luxemburg. Lars Henrik Ottosson refererar och vid ringside finns även G-P:s utsände reporter Lennart Crusner. Vi får höra direktintervjuer med Ingemar Johansson och hans manager Edwin Ahlqvist. Det sägs i efterhand att tre miljoner svenskar andäktigt lyssnat med örat mot radion.
Klockan börjar närma sig tre på morgonen, svensk tid. Några av oss har väntat länge och kanske somnar någon innan det står klart att Johansson slagit ut Patterson i tredje ronden på Yankee Stadium i New York den 26 juni 1959. Han vinner därmed världsmästerskapet i tungvikt. Han däckar den amerikanske motståndaren sju gånger innan domaren Ruby Goldstein stoppar matchen 2:03 in i ronden.
Pattersons nederlag har börjat med en liten förändring i strategin. Under de två första ronderna, undviker han ”Ingos” jabbande genom att vagga under den, men under den tredje, försöker en självbelåten Patterson avstyra ”Ingos” jabb med högerhandsken. Efter en minut in i den ronden vänder ”Ingo” sin jabb till en bred vänsterkrok och Patterson flyttar sin högerhandske ur position – precis så som ”Ingo” hoppas att han ska göra. ”Ingo” kör då sin högra hand rakt ner i mitten, och träffade Patterson. PANG!
I djup dimmighet tror Patterson, att han är knockad och vänder sig bort från ”Ingo” och börjar gå till neutral hörna. Då smäller ”Ingo” in en krok på Floyds käke och en till på huvudet. Fem knockar följer innan domaren stoppar matchen. Ingemar Johansson är den förste europeiska boxaren – sedan Primo Carnera (åren 1933-34) – som vinner världsmästerskapet.
”Ingo” – i mitten på bilden ovan – ser på när Patterson lystrar till domaren Ruby Goldsteins räkning, samtidigt som han försöker skaka av sig följden av smällen som får honom att falla tungt i den tredje ronden. Patterson slås ned totalt sju gånger innan Goldstein satte stopp för fortsatt match..
Ingemar Johansson blir den femte någonsin – i tungviktsboxning – som är född utanför USA. Dagen efter trycker svenska tidningar upp extra upplagor med bragdmannen på omslaget – vår egen ”Ingo”!
Vad han gör denna natt är den största bedriften som någonsin gjorts i den svenska idrottens historia,” och pressen ger honom utmärkelsen – Årets manlige idrottsman 1959.
Hans egen kommentar vid intervju med G-P:s Lennart Crusner, efter matchen med Floyd Patterson, 1959; ”Det blev la ungefär som väntat, men fy fan va gött den satt”, sa han och syftade förstås på högern. Jag bad honom hälsa till alla i Göteborg som satt och lyssnade och han svarade att ”det må vara hänt en sån här dag”.
Efteråt gick han och Birgit till en mjölkbar och firade med coca-cola och donuts.
Patterson vill naturligtvis ha revansch, och det får han – på Polo Grounds i NewYork återtar han VM-titeln ett år senare i den femte ronden på knockout i New York. Han och ”Ingo” förblir goda vänner, konkurrens till trots. Den här gången har 31 000 åskådare kommit för att se matchen. Patterson vinner på knockout. ”Ingo” ligger utslagen på golvet med blodet rinnande ur munnen och ett ryckande vänsterben. Det tar tio minuter innan han kan lämna ringen.
En tredje match mellan dessa båda kombattanter sker i mars 1961 i Miami, Florida. Nu lyckas ”Ingo” slå ner Patterson två gånger i första ronden, men mästaren kommer tillbaka och vinner på knockout i sjätte ronden.
Ingemar Johansson går vidare i sin karriär och avverkar ytterligare fyra matcher – alla segrar – varav en är en knockoutseger över Englands Dick Richardson om EM-titeln 1962 – året därpå tackar han för sig. Vi har nu kommit till 1963.
Under tiden i USA, och i synnerhet under 1959 betraktas Ingemar Johansson mer som en ”glad skit” än en utmanare till Floyd Patterson. Johansson tillbringar, tillsammans med sin Birgit, mycket av sin tid bland jetsets och New York’s nattklubbar, äter skräpmat och lever ”osunt”.
Men som ung och vältränad är han både snygg och charmig, förmodligen en av tungviktsboxningens mest spännande och färgstarke person. Han som en gång upptäcks som ung amatörboxare och visar på en enorm styrka i nävarna. Som medlem i Europeiska Amateur Boxing Team, tävlar han i Chicago mot det amerikanska laget redan under 1951, och slår ut Ernest Fann. Vid olympiska spelen i Helsingfors – samma år – företräder ”Ingo” sitt hemland, och kritiseras för sin svaga insats och han blir diskad.
Vid återkomsten från USA bestämmer sig ”Ingo” för att ägna sig åt professionell boxning. Nu är han the Champion och vid hemkomsten till Sverige samlas drygt 25 000 personer på Ullevi i Göteborg för att hylla vår nya hjälte, Ingemar ”Ingo” Johansson när han landar i helikopter på fotbollsarenan. Folkets jubel vet inga gränser. Och han är för alltid ”Ingo” med hela svenska folket, vare sig han springer Stockholm maraton eller bygger motell i USA.
”Ingo” kan nu inte bara tjäna pengar som boxare han kan dessutom tjäna en hacka på sitt utseende – några kanske minns honom i Koreakrigsfilmen ”All the Young Men” (med Alan Ladd och Sidney Poitier) från 60-talet där han sjunger; Och jungfrun gick till källan i lägereldens sken… de amerikanska tonårsflickorna faller som furor!
Det är året innan han iskallt slås ner av Patterson. Men han kan lämna boxarlivet med åtskilliga rekord i bagaget. ord. Under 1969 försöker han göra comeback , vid 37 års ålder och märkbart överviktig – och han får aldrig riktigt luft under vingarna.
Som amatör, genomför Ingemar Johansson 61-10 (31 KOS) matchresultat. Hans största besvikelse är nog ändå de Olympiska spelen år 1952 i Helsingfors, Finland. Han diskas i finalen, med anledning av att inte tycker att han gör sitt bästa. Ingemar själv hävdar dock att han använder sin egen taktik i försök att lura sin amerikanska motståndare Ed Sanders.
Internationella olympiska kommittén tänker om och ger svensken silvermedaljen – dock 30 år senare! Ett mycket speciellt ögonblick för en annars ganska luttrad idrottsman.
När det gäller den “skandalen” skriver ”Ingo” i sin självbiografi Sekonderna lämnar ringen, att det hela hade varit ett stort misstag, att domaren inte hade förstått hans stridsplan, vilket, enligt Johansson, uppmanade till en strikt defensiv strategi i två omgång, och en överraskande attack i tredje. I ljuset av framtida händelser, kan han ha haft rätt. Lennart Hyland som refererade matchen från Helsingfors under 1952, ber Sveriges radio att spara inspelningen av matchen för framtida lyssnare…
Om vi tittar på ”Ingos” teknik är han tränad till en så kallad rak boxare, har en effektiv jab som ger honom en enorm kraft i högerhandens knockout – en ”Tors hammare”!
Även om ”Ingo” inte betraktats som en av dåtiders storheter i Europa vinner han VM- titeln 1956 – och behåller den två gånger. En viktig seger är den över Henry Cooper i England.
Hall of Fame!
Den amerikanska pressen är väl inte alltid varit nådig när det gäller uttalande om ”Ingos” liv och leverne under tävlingsåren. De nämner knappt hans imponerande segrar över Joe Erskine , Henry Cooper , och Joe Bygraves – inte heller mycket om segern över Eddie Machen.
Det sägs att Machen kom till Sverige med förväntningen att lätt tjäna pengar och trodde också att han en dag skulle slå Patterson. Av detta blev intet. Tidigt i den första ronden, träffade ”Ingos” raka höger, med dunder och brak. Tors hammare hade talat. Machen föll som en kägla, men lyckades resa sig innan han blev uträknad, varvid ”Ingo” hamrade in ett par slag till och Machen fick finna sig i att hänga länge på repet kring ringside. Segern borde ha givit ”Ingo” en omedelbar uppmärksamhet, men det gjorde det inte. Tävlingens skådeplats – av cyniker kallad ”Johanssons bakgård” – och med de fördomar som vanligen visades europeiska boxare, betraktade amerikanarna hans seger mer som en lyckoträff. Den 188 centimeter långe och drygt 98 kilo tunge ”Ingo” utmärker sig som boxare. Han har en nordisk mästartitel från 1953 och erhåller EM-titeln fem år senare. Under samma år 1958, chockar således ”Ingo” hela boxningsvärlden genom att slå ut den högst rankade utmanaren – och obesegrade – Eddie Machen i första ronden.
Den 6 februari 1961 boxas ”Ingo” under sex omgångar med tre sparringpartners vid Convention Hall, inför ett par tusen åskådare. En sparringpartner är den 19-årige Ali, då känd som Cassius Clay! Ve och fasa – med bara fyra professionella matcher på sin meritlista, behandlar den unge Clay vår ”Ingo” som om han vore en sparringpartner! Cassius jabbar, dansar, och han får ”Ingo” att upprepade gånger missa med sin prisade högerhand.
Senare under året, erbjöds ”Ingo” 100 000 dollar för att gå en kamp mot Clay. Svensken tackar nej och säger något i stil med; ”Den där killen kan inte ens locka en gratispublik, än mindre få in några pengar.”
”Ingo” återvänder till Europa, och tar hem ett antal segrar. Men snart är hans framgångar i ringen slut. År 1970 dyker ”Ingo” upp som en internationell nyhet – han börjar träna på ett lokalt gym! Bilder kablas ut av den tidigare mästaren med stor ölmage och är föga tilltalande.
Faktum är att han vid 37 års ålder inte ens själv har en önskan att komma tillbaka…
Under samma år, deltar han i New York City Marathon tillsammans med sin gamle konkurrent – Floyd Patterson. Trots en kraftig övervikt lyckas han slutföra loppet. Men precis som i två av deras tre mästerskap, får han en sluttid en bra bit bakom Patterson. År 1981 springer han Stockholm Marathon för första gången, 112 kg tung, på tiden 4 timmar, 40 minuter och 12 sekunder. Året därpå utmanar han sin rival Floyd Patterson att ställa upp. Patterson vinner den tävlingen med en tid på 4 timmar, 22 minuter och 53 sekunder mot Ingemars 4 timmar, 55 minuter och 19 sekunder i 31 graders rekordvärme!
År 1983 är det dags för ett sista revanschmöte mellan de två på maratonslingan, som även detta vinns av Floyd.
Livet före och efter
Ingemar Johansson ser dagens ljus den 22 september 1932 på kvinnokliniken, vid Övre Husargatan. Han är nummer två i Jens och Ebbas barnaskara. Familjen bor då på Prinsgatan, dit föräldrarna Jens och Ebba flyttat i maj 1932. Under september året därpå flyttar familjen till Karl Gustavsgatan i Landala, och i november 1937 går flyttlasset till en tvårumslägenhet på Engdahlsgatan i Johanneberg. Femton år senare, 1952, går flytten till ett friliggande hus på Grimmeredsvägen i Västra Frölunda.
Pappa Jens arbetar som murare och sonen Ingemar jobbar som stensättare innan han kan livnära sig som professionell boxare. Boxningen finns tidigt i familjen, eftersom pappa Jens har gått några matcher och har en kusin som är boxare Vette Larsson, ”Ring-Larsson”.
Alla tre sönerna Henry, Ingemar och Rolf Johansson ägnar sig i perioder åt boxning.
Intresset för boxning får Ingemar då han på vinter/våren 1945 ser en boxningsmatch i Mässhallen: ”Jag stod överst i Mässhallen, såg ned i ringen och häpnade att folk var så tagna. De skrek som tokiga och jag förstod inte vad det var, som engagerade dem så våldsamt. Men skådespelet fångade mig, publikens rop fick samband med slagväxlingarna. Plötsligt stod det klart för mig, att jag hade lust att bli en av figurerna i ljusvalvet under lamporna. Hjärtat började banka i mig, när jag upptäckte, att jag ville bli boxare.”
Den unge grabben går med i Redbergslids Boxningsklubb som 13-åring, i september 1945. Han debuterar vid klubbmästerskapet för juniorer i början av december 1947. Det blir en uppvisningsmatch utan domslut mot Karl Eric Lövgren. Ändå innebär matchen att Ingemar blir klubbmästare i tungvikt för RBK. Debuten i en tävlingsmatch kommer vid Göteborgs juniormästerskap i Lorensbergs Cirkus, i februari 1948 mot Uno Jacobsson Defence, som är sju år äldre. Ingemar gör sig känd som en boxare med bra fotarbete, utmärkt jabb och ett fruktat knockoutslag – Ingemar går direkt fram och klipper till och därmed var den första segern vunnen.
Den första matchen inför en större publik sker i september 1948, då han inför
5 000 åskådare på Svenska Mässan i Göteborg knockar tvåan i svenska juniormästerskapets tungviktsklass detta år, Stig Johansson, i den första ronden. Flera segrar följer och 1949 avslutas det svenska juniormästerskapet med två knockoutsegrar. På våren 1950 erövrar Ingemar sitt första av tre raka svenska mästerskap i tungvikt, då han i finalen besegrade Bengt Modigh, Djurgårdens IF. På hösten, samma år vinner Ingemar tre meriterande landskampssegrar mot Aldo Pellegrini, Italien, Bjarne Olsen, Norge och Herluf Hansen, Danmark.
Efter att ha lämnat boxning som en förmögen man, ägnar sig ”Ingo” åt affärer och förutom en fiskebåt äger han också en bar – ”Ingos” i Göteborg. Han flyttar senare till Florida, där han driver ett hotell i Pompano Beach och börjar spela golf.
Det absoluta slutet
Den 30 januari 2009 somnar Ingemar ”Ingo” Johansson in för gott, 76 år gammal.
Svensken som knockade boxningsvärlden genom att slå ut Floyd Patterson. Sista åren i livet tillbringar han på demensboende i Kungsbacka.
Floyd Patterson – som blir en stor Sverigevän – avlider redan den 11 maj 2006, efter att ha lidit av Alzheimers sjukdom precis som Ingemar Johansson gör under flera år.
En januarinatt förlorar ”Ingo” kampen mot sjukdomen och Sverige förlorar en mästare. Men vårt minne av honom är odödligt. En staty, skapad av Peter Linde, kallad ”Ingo” – the Champ”, avtäcks den 17 september 2011 vid Nya Ullevi i Göteborg.
Utmärkelser;
The Ring Fighter of the Year för 1958 och 1959.
Omnänd i Boxing Writers Association of America Fighter of the Year för 1959.
Invald i World Boxing Hall of Fame 1988.
Utnämnd i Sports Illustrated Sportsman of the Year 1959.
Invald i International Boxing Hall of Fame år 2002.
Rankad som den tredje bästa svenska idrottsman av 20-talet av den svenska Sports Academy 2000. Rankad som den 39: e största tungviktare någonsin av ringen 1998.
Rankad som den 99: e med hårdaste knytnävsslag av ringen under 2003.
Varia;
Ingemar Johanssons självbiografi, Sekonderna lämnar ringen, utkom 1960.
Kort skådespelarkarriär under 1950 och 1960.
Gift och skild tre gånger – Barbro Abrahamsson, Birgit Lundgren och Edna Alsterlund. Han blev far till fem barn. Johansson ägde, vid olika tidpunkter, ett framgångsrikt byggföretag, en fisketrålare, en del av kontor i Stockholm och ett hotell i Florida.