– Hej, kan du komma till Frölunda torg klockan elva, frågar min vän, journalisten Lasse Dimming.
– Självklart, jag kommer … vi ses på biblioteket!
Det är en tisdag morgon, ett par veckor före jul. Jag hastar iväg och kommer i god tid. Några få gäster finns i cafeterian. Det är där vi kommit överens om att ses och snart kommer en gänglig man in genom karuselldörrarna.
Vi tar plats vid ett större bord och Lasse lägger snabbt upp en pappersrulle på bordet. Med tre gummiband i olika färger …
Han breder ut tre större ark. Tre A3-ark med text från en stor artikel han gjorde under sin tid 43-åriga tid på Göteborgs-Posten. Den publicerades den 31 december 1993. Nyårsafton.
Jag har tidigare känt till artikelns innehåll och att Lars Dimming står som redaktör.
Nu finns anledning att kontakta Lars med frågan om han händelsevis har kvar materialet. Det har han. Nu sitter vi i biblioteket i Västra Frölunda och han presenterar sin intervju med två historieforskare som ägnat tid åt att rota fram en hiskelig historia om Göteborgs siste bödel – Olof Wilhelm Bergendahl.
Förutom några foton på Bergendahl, hans bostad och forskarna Christer Feiff och Ulf Andersson återfinns en grotesk teckning av Ulf Sveningson. Den föreställer en skarprättare som skrider till verket. Ett tillfälle då stora skaror av nyfikna människor samlades.
Till teckningen gör Lars Dimming en övergång till tidningens nästa sida, den som handlar om Bergendahls liv.
Här ser läsaren ett porträtt – det enda kända fotografiet av Olof Wilhelm Bergendahl – taget i samband med hans frisläppande ur fängelset i Karlskrona i januari 1882.
Gör några nedslag i artikeln om denne sista bödel i Göteborg:
”Olof Wilhelm Bergendahl var född i Göteborg den 23 oktober 1822, son till snickaren och den militärt anställde Olof Bergendahl och hans hustru Carolina (född Bergman). Bergendahl flyttade 21 år gammal till Stockholm och blev livgardist och trumpetare. Han hade dessförinnan varit trumpetare även vid Göta Artilleriregemente (gamla A 2) i Göteborg. 1860 återvände han som artillerist till Göteborg och tre år senare sökte han och fick tjänsten som stadens skarprättare i konkurrens med sex andra personer.
– Vi vet inte varför han sökte tjänsten, men det bör rimligen ha haft att göra med att Bergendahl ville klättra uppåt på den sociala samhällsstegen, säger Christer Feiff. Inom det militära hade han kanske nått toppen på karriären.
Göteborgs skarprättardistrikt omfattade vid denna tid förutom Göteborgs och Bohus län även Älvsborgs, Skaraborgs och Hallands län.
Olof Wilhelm Bergendahl, en reslig karl som mätte 179 centimeter i strumplästen, fick förutom fri bostad 24 riksdaler per år från vardera av de fyra länen och 100 riksdaler från Göteborgs stad, en ansenlig penningsumma.
1870 får Olof Wilhelm Bergendahl även tjänsten som så kallad nattman i Göteborg, vilket innebär underställd personal. Nattmannens uppgift är att ta ansvaret för ett slags grovrenhållning på Göteborgs gator och torg, att forsla bort döda hundar, katter, hästar och annat skräp.”
”Vid Odinsgatan, ett stenkast från GP-huset på Polhemsplatsen, hade skarprättare Bergendahl sin tjänstebostad.”
Bergendahl råkar i klammeri med rättsvisan och döms till två månaders fängelse och böter för fylleri. Tre år senare står han åter inför skranket och döms för mened till fem års straffarbete i Karlskrona. Nu mister han för all framtid sitt medborgerliga förtroende.
I januari 1882 friges han. Hustrun och två barn är nu avlidna. Någon fortsatt kontakt med de kvarvarande tre barnen har han inte.
Nu flyttar han till USA och i en intervju för Handels- och Sjöfartstidningen berättar skarprättaren i mars år 1899:
”Olyckan ville att en koloni indianer bodde några kilometer från hans bostad, och en vacker dag, då han varit inne i en närbelägen stad, fann han vid sin återkomst huset plundrat och nedbrändt af indianerna. Då lyfte han några tio dollars, som han hade på banken och reste hem till Sverige igen. Han var för gammal att börja samla på nytt.”
Bergendahl bosätter sig i Göteborg på försommaren 1888, mantalskriven på Landala Långgata. Försörjer sig på sadelmakeri under resten av sitt liv. Vid tillfälle bygger han ett litet hus i hörnet av Bergsprängaregatan-Eklandagatan i Johanneberg.
Den 17 juli år 1900 avlider Bergendahl i sviterna av kronisk bronkit och cirkulationsbesvär.
Idag känner vi till att han är begravd på Stampens kyrkogård.
Tack Lars Dimming för att du åter tog fram din intressanta artikel i Göteborgs-Posten från 1993.