Höst och vinter har varit fyllda av mindre trevliga ”ohälsotillstånd”, och just nu grasserar pandemin snabbare än någonsin. Kanske får vi vänja oss vid att kontinuerligt fylla på våra kroppars immunitet medelst vaccin.
Årets första månad är snart till hälften uppnådd och jag dristar mig att skriva några korta rader om matordning ombord på skepp inom Svenska Ostindiska Kompaniet.
Mötet med Nordsjöns vredgade vågor blev brutalt för ovana bondpojkar som mönstrat på. De skulle dessutom inordna sig i den disciplinära hierarkin ombord. Brott mot bestämmelserna medförde straff … det gällde att stå på benen och utföra ålagda uppgifter.
Superkargörerer och kapten i topp. Därefter officerare, kadetter, underofficerare, hantverkare, betjänter och längst ner kommer så manskapet. Ingen fylla accepterades, inget spel om pengar.
Måltiderna åt superkargörerna och det högre befälet serverades vid första bordet och det handlade om läckerheter och goda viner. De betjänades av hovmästare och kajutkocken. Vid det andra bordet serverades skeppsskrivaren, lärostyrmännen, buteljören och underfältskäraren. Här serverades inte vin.
För att undvika bråk vid borden gjorde superkargöreren en placeringslista som skulle hålla hela resan.
Vid tredje bordet åt kadetterna tillsammans med konstapeln. Mathållningen på de svenska skeppen lär ha varit god i jämförelse med andra länders fartyg. Besättningen försågs med tre ordentliga mål mat om dagen och därutöver serverades te två gånger och brännvin en gång. Spritransonen kunde ökas om vädret var otjänligt eller om arbetet var särskilt tungt.
Dricksvattnet var ett ständigt problem. Där samlades larver, gråsuggor, flugor och alger. Lämpligast intogs det med förbundna ögon … eller när mörkret fallit!
Besökte skeppet Götheborg III under juli 2010 och i stora kajutan kunde man ana hur kargörer och befälen ombord intog sina måltider. Därmed går jag raskt över till lagning av frikassé på kyckling. Kan nämna att det ofta förekom höns på matsedeln. Upp till sexhundra hönor kunde lastas ombord från Göteborg. Alla blev inte mat på tallrik, utan försåg skeppskocken med ägg till puddingar m m.
”Kycklingarna huggas uti wackra stycken, som twättas wäl och läggas i en kastrull med smör, salt och lite kokt watten, att smått koka, när de äro kokta, upptagas de, och spadet silas. Nu sammanfräses litet smör och mjöl i kastrullen, det silade spadet slås dertill, tillika med litet citronsaft och fint hackad persilja; när detta wäl uppkokat invispas ett par skedblad grädda och en äggula, hwarefter såsen wispa wäl om, köttet lägges däruti, och anrättas sedan på sitt tillärnade fat.”
Källa: Fest på våg, Natur och Kultur samt S T Kjellbergs Svenska Ostindiska Compagnierna 1731-1813