På baksidan av det gamla Telegrafverket, i hörnet av Kungshöjds- och Hvitfeldtsgatan, växer ett högt och lummigt träd, en svartpoppel – Populus Nigra.
Det berättas att en ung kvinna – vackra Lena – är förlovad med en steward på en ostindiefarare och därmed blir det långt mellan fästmannens besök i Göteborg och hos Lena. Däremot skriver han ofta brev till sin älskade… och i ett av breven skickar han två små sticklingar med önskan att hon skulle plantera dessa utanför sitt fönster.
Sagt och gjort. Om de tar sig och växer ska detta tolkas som att han lever. Om inte så har det hänt honom något…
Lena vårdar sina plantor med stor omsorg och de utvecklas till gröna kraftiga träd! Vid tre tillfällen kommer så den älskade sjömannen hem och mellan besöken skriver han kärleksfulla brev.
Plötsligt vissnar ett av träden. Och breven kommer heller inte längre… långt senare får Lena besked om att hennes kärlek dött i en tropisk sjukdom och man hade sänkt hans döda kropp i Indiska oceanen.
Lena vårdar ömt det enda minne hon hade kvar. Poppeln. Hon lär ha varit sin ungdomskärlek trogen till sin död. Hon glömde aldrig Einar Albom. Vid 80 års ålder avlider hon. Sörjd av många.
Man tror att det var 1838 som träden planterades. 1909 rivs artillerikasernen och 1913 tas telegrafverkets byggnad i bruk. Det berättas att man under byggnadstiden gör allt för att skydda den gamla poppeln mot skada.