Carl Gustaf Ekeberg (1716–1784) och uppkomsten av svenskt botaniskt inflytande vid Kap
av Dr. John Rourke Curator, Compton Herbarium
Ekebergia capensis, vanligen kallad Essenwood, Dog Plum eller Cape Ash, är ett vackert vintergrönt träd, inhemskt i den östra halvan av södra Afrika. Trots sin förtrogenhet som prydnadsföremål är det få läsare som känner till att detta släktnamn hedrar Carl Gustaf Ekeberg, en framstående svensk navigatör som spelade en så stor roll för att etablera starka botaniska band mellan Sverige och Sydafrika för över 200 år sedan. Det svenska engagemanget i Kapfloran kan sägas ha börjat 1738, då Carl von Linné gjorde sin berömda resa från Stockholm till Holland för att lägga fram sin doktorsavhandling för examination vid Harderwijks universitet. Det var i Holland som den unge svensken mötte sådana anmärkningsvärda botaniska värdigheter som Hermann Boerhaave, George Clifford och Johannes Burman, och det var där han för första gången kunde undersöka lockande exemplar av Kapväxter i samlingarna hos dessa och andra inflytelserika akademiker på den tiden. Sporrad av vad han hade sett måste Linné ha längtat efter att få direkt tillgång till de botaniska skatterna vid Godahoppsudden. Men det avlägsna riket var fortfarande i hög grad en holländsk besittning, fast i nederländsk kontroll. Det första betydande svenska fotfästet inom Kapbotaniken kom genom Michael Grubb, direktör för Svenska Ostindiska Companiet, som överlämnade en fin samling Kapväxter till P. J. Bergius, en av Linnés elever. Linné hade dock hela tiden stärkt sina förbindelser med Kapprovinsen, till stor del genom sin korrespondens med Ryk Tulbagh, som han beskrev som ” den mest resonlige bland alla holländare jag känt”, samt genom sin vän och landsman och kapten Carl Gustaf Ekeberg på Ostindiska Kompaniet.
Brev från Tulbagh till Linné visar tydligt varför denne ansåg Tulbagh så ”rimligt” och visar också Ekebergs väsentliga roll som kurir mellan de två stora männen. Landshövding Ryk Tulbagh till Linné:
Ädla och mest lärda Sir Det brev som du har gjort mig äran att skriva under datum den 16 oktober 1761, har vederbörligen nått mig, och jag har haft nöjet att lära av det att de lökar och växter som herr Brill tog därav, har gett dig tillfredsställelse; Därför bifogar jag nu för överföring ett fat med 36 sorters blomsterlökar och en liten korg med 20 sorters blomfrö, till vilka jag har lagt ett litet fall av landets olika insekter, som man kan samla själv, vilket jag hoppas inte kan hittas ovälkommet. Var och en har jag gett till herr Carl Ekebergs ansvar, som för befälet över Svenska Kompaniets fartyg Finland, så jag tvivlar inte på att de kommer fram i gott skick. Vidare vill jag säga att förra året 1 skickade dig en låda med silverträdfrö under vård av Herr Sandberg på det svenska fartyget ”Riksständer”. Under tiden förbinder jag er till den All högstes beskydd, med all respekt.
Din lydiga och mycket ödmjuka tjänare
C. R. Tulbagh från slottet, Godahoppsudden 25 april 1763
Framgången med att etablera svenska botaniska förbindelser med Kap kan tillskrivas Ekebergs inflytande, diplomati och övertalning. Han var en idealisk man för jobb. Ekeberg var den viktigaste mellanvägen mellan Sverige och Kap. Det var Ekeberg som bar eller lät bära brev, naturhistoriska exemplar och till och med Linnés studenter själva, på fartyg under hans befäl när de pendlade mellan Stockholm och öst, ibland anlöpte Kap. Dessutom var det Ekeberg som fick tillstånd för Anders Sparrman att bedriva sina undersökningar vid Kap, dock skenbart Sparrman skulle fungera som handledare för J:s barn. F. Kirsten, holländare bosatt i Simonstown. Sparrman (som ibland beskrivs som Ekebergs brorson, även om det tydligen råder viss tvekan om huruvida han var en blodssläkting) beskriver detta genombrott i det inledande kapitlet i sin (Resa till Godahoppsudden” etc. ”Den lärde kaptenen och riddaren Ekeberg, som aldrig försummar någon möjlighet att främja vetenskapens intressen, hade under ett kort besök han gjort i Godahoppsudden gjort det till sin uppgift att få tillstånd att skicka dit en naturhistoriker. Men för att denna person, under sina efterforskningar efter växter, sekter och andra undersökningsobjekt, inte skulle kunna bli betraktad som en spion på landet och dess regering, och samtidigt för att han skulle kunna konfirmera sina avsikter med så lite utgifter som möjligt, kom man överens om att han skulle instruera residentens barn i False Bay i geografi, franska och matematik.
Ekeberg var inte främmande för den naturhistoriska vändningen, eftersom jag under åren 1765 och 1766 hade blivit bekant med den under en resa till Kanton i Kina, som jag hade glädjen att göra under hans befäl. Han hade mig därför i sikte när han tänkte på denna resa till Kap.” (Sparrman Vol I, van Riebeeck Society utgåva, 1975)
Carl Gustaf Ekeberg (1716–1784) började sitt vuxna liv med att studera medicin men bytte snart bana och fick anställning i Ostindiska kompaniets tjänst. Linné gjorde tydligen sin bekantskap när han fortfarande var en relativt yngre officer. Ekeberg befordrades slutligen till kapten och gjorde under sin karriär tio resor till Indien och Kina.
Uppenbarligen var Ekeberg ingen vanlig fartygskapten. Han hade inte bara ett enastående rykte som sjöman utan han var en man med breda vetenskapliga intressen. Många av hans skrifter och iakttagelser om naturfenomen utgavs av Kungliga Vetenskapsakademien, till vars ämbete han invaldes 1761. I Ekeberg kunde Linné knappast ha funnit ett mer sympatiskt öra, särskilt när det gällde framhävandet av hans intressen vid Kap.
Följande förtjusande översvallande brev från Linné till Ekeberg ger oss en god uppfattning om Linnés skuld till Ekeberg för de olika samlingar han överförde hem till Sverige, inklusive de första levande teplantorna som sågs i landet. Linné till Ekeberg:
”Ädel och aktad Herr Kapten, Aldrig har jag varit så upphetsad av något brev, som av det från Herr Kapten den 13: e, för vilket mitt ödmjuka tack. Om Herr Kapten hade kommit ner från himlen skulle jag inte ha varit mer angelägen om att träffa Herr Captain. En hel låda med insekter från Godahoppsudden! En fjärdedel fat frön och rötter (lökar) från Godahoppsudden! En korg med olika frön! och så vidare, är allt som jag kunde ha önskat mig, men aldrig trodde att jag skulle få. Gud bevare Herr Captain och låt mig leva tills jag har sett alla dessa underbara saker.
Kära herr kapten, kom snart hem till din fru. Om jag inte är i stan (Upsala) när du kommer igenom, har jag ordnat att en express tar mig dit från min gård inom två timmar. Men levande teträd! Är det möjligt? Är de verkligen teträd! Sannerligen, om det är te då ska jag göra Herr Captains namn mer känt än Alexandri Magni (Alexander den store). Men jag är säker på att de inte kommer att nå Upsala oskadade; Ödet är alltid emot för stora frågor. Jag vågar inte tänka på detta för spänning och rädsla för att de kommer att dö längs resan. Jag är gammal, men vore jag säker på att de är riktiga teträd skulle stark nog att ta dem till Göteborg och bära dem till Uppsala i famnen. Om de är riktiga teträd, då ber jag Herr Captain för Guds skull; för kärlek till ditt fädernesland; för naturvetenskapens skull; Och för allt som är heligt och berömt i världen, ta extremt hand om dem. Jag fruktar att det är Cassine, som verkligen ser ut som te så långt man kan se bladen och är märkta teträd i holländska botaniska trädgårdar. Om bladen alltid motsätter sig varandra två och två, som i figur 1, så är det verkligen Cassine och inte te. Men om bladen växlar som i figur 2, så borde det vara riktigt te. Må den allsmäktige Guden göra Herr Captains resa hit snabb och säker. Dear Sir, prata inte med någon om det, ne audial Nemesis.
Jag har ingen ro natt och dag, tills jag ser Herr Captain med te och insekter. Gud låt inte malarna eller vivlarna skada dem. Jag leva och dö.
Ädla och aktade Herr Kapten din ödmjuke tjänare
Carl v. Linné Upsala den 18 augusti 1763
Ekeberg lyckades verkligen transportera levande teträd till Sverige. Flera överlämnades till Linnae us i oktober 1763 men oundvikligen gick de flesta snart under. Även om två överlevde och till och med blommade i Uppsala botaniska trädgård, dröjde det länge innan sjuttonhundratalets trädgårdsmästare gav upp hoppet om att acklimatisera teplantor i västra Europa.
Stackars Ekeberg överskuggade alltså inte Alexander den store, som Linné så självsäkert förutspådde. Men hans tacksamma släkting, Sparrman, förankrade åtminstone Ekebergs minne i namnet på ett stiligt sydafrikanskt te, som hittar en plats i fler och fler av våra trädgårdar. Ändå var inte alla Sparrmans försök att perpetuera kaptenens minne lika framgångsrika. Point Ekeberg, en udde på sydöstra Kapkusten, så namngiven av Sparrman på hans viktiga karta över Sydafrika från 1783, är tyvärr inte längre känd som sådan. Point Ekeberg kallas idag Cape St. Francis.
Men lyckligtvis hemma i Sverige åtnjöt han sin konungs och landsmäns aktning. Ekeberg blev riddare av Vasaorden 1777. Han drog sig tillbaka till sitt gods Altomta nära Uppsala där han tillbringade sina sista år som lantbrukare. Idag är Ekeberg snarare en bortglömd figur, ändå var det till stor del tack vare hans stöd och entusiasm som svenska botaniska intressen i Sydafrika grundades. Han hjälpte till att bygga en bro mellan Stockholm och Kap. Botaniker använder det fortfarande!
(Artikeln är maskinöversatt från engelska till svenska) https://journals.co.za/doi/pdf/10.10520/AJA00423203_948