På Drottningtorget – nära centralstationen – står ett av Sveriges äldsta hotell. De första delarna byggs så tidigt som 1820 och placeras på resterna av Göteborgs ringmur från 1600-talet, bastionen Johannes Rex. År 1858 byggs den nuvarande järnvägsstationen och året därpå inrättas Järnvägshotellet i den sydöstra delen av huset. Hotellet ägs av L E Lindblad, som för övrigt är den andre medborgaren i Göteborg som har rätten att utskänka alkoholhaltiga drycker i sin restaurang. De här kvarteren är också för många den sista anhalten för svenskar som utvandrar till Amerika. Kanske tillbringas sista natten i hemlandet just här?
En kväll möts två herrar i hotellets bar – ägaren själv L E Lindblad serverar en gäst som han tycker verkar vara en gentleman med stil. Gästen heter Emil Eggers och han har just kommit hem från resor i Tyskland, Frankrike och Belgien där han skaffat sig erfarenhet inom kökskonsten. I Europa lär han sig serverings- och vinkyparkonsten. Under flera år arbetar, lever och andas han Europas krogkultur.
Nu står Emil här i baren – året är 1875 – och blir tillfrågad av hotellägaren Lindblad om han kan tänka ta anställning på hotellet. Emil tackar ja och stannar där som sommelier under tre år. Sedan får han nog och blir istället portier på grannhotellet Christiania, som också ägs av Lindblad. Under samma period gifter Emil in sig i Lindbladsfamiljen och köper Hotel Christiania för 220 000 kronor.
Emil har en dröm – han vill förverkliga sin vision att skapa ett stort gediget lyxhotell. Vi är nu framme vid året 1883 när Emil Eggers startar sitt drömprojekt genom att genast köpa grannfastigheten för 11 000 kronor och med hjälp av mästerarkitekten Johan August Westerberg drar han igång projektet
Det ska komma att ta tio år att förverkliga Emils dröm. Först år 1894 invigs det nya hotellet med sina hundra rum, vinterträdgård, American bar, restaurang, Mohriska Caféet, en särskild konsertsalong, festvåning och en stor sal, kallad Vita Havet. Arkitekten Westerberg kan nöjd beskåda sin skapelse – ett lyxhotell i fyra våningar.
På invigningsdagen i oktober 1894, skriver Emil Eggers ett manifest:
Through hard work and not without several setbacks, I finally reached the day when I was able to open my new hotel. In order to avoid confusion with other not such elegent hotels, and to keep the Hotel in my name, I have decided to rename it Hotel Eggers.
Både exteriören och interiören får för all framtid ett högt kulturhistoriskt värde. Byggnaden präglas i huvudsak av nyrenässansen stilideal. De rikt dekorerade putsfasaderna, brutet plåttäckt tak och ett litet inbyggt gårdsutrymme. De två huvudfasaderna mot torget har en enhetlig utformning. Längs entrésidan i öster finns en före detta sommarveranda – med rader av små gjutjärnskolonner. Fasaden mot söder har en överdådig fasadutsmyckning på mittpartiet och balkonger med sirliga smidesräcken. Översta våningen betonas genom frontespiser (ungefär som som takkupor) och parvis placerade rundbågade fönster.
I entréutrymmena och restaurangen har interiören sekelskifteskaraktär. Här finns kraftiga gjutjärnskolonner och taket har en vacker stuckatur. Huvudtrappan sträcker sig in i entréhallen med ett elegant järnräcke och dekorerat fönster. Även hissen är i sekelskiftesstil. Matsalen är inredd med mörka sparsamt dekorerade paneler och tapeter av gyllenläder. Här finns nu nymodigheter som hiss och elektriskt ljus, samt telefoner på varje rum. På societetsvåningen har alla gäster rum med bad och balkong. Men det är restaurangen och baren som är en riktig raritet.
Ett dåtidens inneställe. Här bildar 1886 Karl Nordström, Bruno Liljefors, Carl Larsson och Anders Zorn Konstnärsförbundet som opposition mot den konservativa konstakademien i Stockholm. Konstnärerna firar och festar för det vilda tillsammans med en rad kändisar.
Alla har var sitt stamgästrum som de kunde återvända till när barrundan är över. Gästboken fylls av kända personers namn, kungligheter, operasångare, konstnärer, diplomater, gräddan av Göteborgs societet. Notan kan en konstnär som Zorn signera med sina stora snirkliga initialer och vips, blir det ett dyrbart konstverk som motsvarar beloppet på notan.
Hit lär ha kommit ryska flyktingar. Här möttes diplomater – tyskar och allierade – för hemliga överläggningar om fångutväxlingar. Där inne i rummen med inrökta lädertapeter.
Kända skeppsredare tar sig längre in i baren, bortom den vackra restaurangavdelning erbjuds några mindre salonger – chambres separées – som kan nyttjas för amorösa äventyr. Högst privat!
Efter Emils död, 1921, tar sonen Axel över driften av hotellet, men i samband med Axels hustrus död 1948 avslutas den Eggerska eran..
Från mitten av 1940-talet är fastigheten ständigt rivningshotad, vilket gör att underhåll blir eftersatt under många år. Kommunen äger nu hotellet. Spårvagnstrafiken kräver sitt offer, Eggers Schweizeri i väster rivs, men efter fortlöpande ombyggnader och varsam förnyelse har både atmosfär och till viss del interiören från det gamla Eggers kunnat bevaras. Idag ett välbesökt hotell.
De vita fasaderna är fortfarande en prydnad för Drottningtorget.
Landets tredje äldsta hotell åtnjuter numera status som kulturskyddad byggnad.
Namnhistoria;
Järnvägshotellet 1859-1876
Hotel Christiania 1876-1894 f d Lindblads hotel
Hotel Eggers 1894 –