”Nästa Kapp-Ahl” … ropas det ut i spårvagnen, då är det dags att stiga av och byta till buss. Bussen till Omvägen!
Året är 1953 och det är trångt nere i källaren på Omvägen, de sexton expediterna trängs med kunder som köat i timmar för att komma åt en kappa. Det provas och speglas och de står alla som packade sardiner.
Trots det något kaotiska läget ser expediterna ändå mycket nöjda ut, de är ett sammansvetsat gäng som älskar sitt jobb – deras chef har med omsorg valt ut dem. De allra bästa tjejerna man kan få tag i. De har varit anställda i andra affärer, men nu är de värvade av firma BMA-modeller. En flicka som jobbar i trängseln utbrister; ”Visst är det knogigt. Men hellre sliter jag på det är sättet och känner mig nyttig än jag blir behandlad som ett nästan onödigt inventarium i ett varuhus.”
Köerna utanför den smala trappan ner till källaren växer alltmer och bussar som i vanliga fall skumpar omkring med en och annan vilsen passagerare börjar fyllas alltmer. Spårvägen börjar också gå med större vinst på sträckan.
Anstormningen av kunder tvingar den 34-årige Per-Olof Ahl att, tillsammans med sin svåger, skaffa fram ytterligare nya plagg – i ett allt hetsigare tempo. De söker upp fabrikanter och efterfrågar stora kvantiteter av kappor. Men de möts alltid av kalla handen, under förevändningen att om de som fabrikanter levererar till Omvägen också riskerar att bli bojkottade av andra handlare.
Per-Olof Ahl säljer för billigt! Andra fabriker i Västsverige blir tillfrågade, men det räcker ändå inte. Efterfrågan på kappor verkar aldrig ha ett slut …
Firman BMA-modeller får snart smeknamnet ”Kapp-Ahl” – och blir både förebild och hatobjekt. Göteborgs köpmän blir oroliga och smider planer att attackera den företagsamme entreprenören. Regler om fri konkurrens gäller således inte i verkligheten.
Per-Olof Ahl, föds 1919 i Mjölby och blir grundare till en av Göteborgs största klädkedjor – Kapp-Ahl. Mjölnarsonen, som arbetat som resande i många år, är nu innerligt trött på ett kringflackande liv – uppackning och kundbesök i all oändlighet. Han som av en slump blir ägare till ett större parti kappor – som han kommit över till en billig peng.
Hans första tanke är att få ut kapporna på marknaden så snart som möjligt. Men han saknar en riktig affärslokal och har bara några små källarlokaler på Omvägen, dessutom i utkanten av Göteborg! Men han får en snilleblixt – om han betalar 60 kronor för en kappa av fabrikanten, kan han sälja den till ett pris som bara täcker kostnaden för frakt och andra mindre omkostnader – gör han en vinst på fem-sex kronor per kappa! Sagt och gjort. Han anställer ett par expediter, fixar ett par mindre annonser som anger att här finns kappor av god kvalitet och till låga priser.
Ryktet går ibland snabbare än stegen och snart var ruljansen i full gång. Varken kunder eller konkurrenter tror sina ögon. Kapp-Ahl ska emellertid snart få möta misstänksamhet som saknar motstycke. Både av köpmän och fabrikanter. Han ska minsann bli någon man skrattar åt på trivsamma herrmiddagar…
Det stora kappkriget utbryter. Precis som väntat. Men Per-Olofs företag växer och alltfler expediter måste anställas. Och det är många som vill bli anställda hos honom. Per-Olof kan välja och vraka och plocka ut de allra bästa inom branschen. Han får på så sätt också information om sina konkurrenter – via sina anställda. Och han har en viktig taktik i sin syn på personalen;
Behandla expediter och andra medarbetare som kollegor och vänner! Låt dem vara med och känna ansvaret och inte minst, låt dem också vara med och dela vinsten!
Då är det inte så konstigt att de sexton flickorna som säljer kappor verkligen blir ett sammansvetsat gäng. De kan dessutom snart köra till jobbet i egna bilar, eftersom de i många fall får tre gånger mer betalt per månad, än vad de tidigare tjänat.
Konkurrenternas förhoppning att hans verksamhet bara är en dagslända går i kras. Faktum är att Kapp-Ahl gör succé – och sammanhållningen bland köpmännen i stan är skral. De kan inte störta honom eller hans verksamhet. Trots ivriga försök att finna oegentligheter i kvalitet, varumärke – eller i affärsverksamheten över huvud taget. Kunderna väller in. Sortimentet i stans affärer tillhandahåller inte större storlekar. Nej, ”elefantstorlekar” är inget man satsar på. Men det är något som Kapp-Ahl kan erbjuda damerna.
Vid ett tillfälle får Per-Olof och hans inköpschef reda på att en stor och mycket känd fabrikant hade svårt att få ut sitt stora lager av plagg på marknaden – på grund av stränga gällande kreditrestriktioner. Fabrikanten har ont om kontanta medel till sina löpande utgifter, löner m m. De söker därför upp direktören och ger honom ett anbud som innebär att de är beredda att köpa hela lagret – kontant! Ett frestande anbud – och inom textilbranschen vinner alltid den som har största förutsättningen att betala med kontanta medel.
Fabrikanten vill fundera över saken. Han tycker inte om att hans fina varor egentligen ska hamna i Kapp-Ahls händer. Men så blir det. Hela partiet går till Kapp-Ahl! Med en reservation. Det ursprungliga firmanamnet skall ovillkorligen sprättas bort innan plaggen kom ut i handeln. Annars kan ju även han bli bojkottad!
Därefter kommer nästa reservation: Skyltar med andra namn ska sättas på varubussarna som sedan kör varorna till Hindås. Där finns en öde skogsväg – och där kan omlastning till Kapp-Ahls bilar ske!
Etiketterna sprättes bort och i vissa fall ersätts de med andra.
Företaget Kapp-Ahl växer ohämmat och till slut får man anställa en person som har till uppgift att samordna köerna! På gräsmattan spikas upp en skylt: ”Kapp-Ahl”. Fler expediter anställs tillsammans med sömmerskor som ska att utföra ändringsarbete av plagg. Allt för att passa kunderna!
Kassarekordet slås en kväll och Per-Olof kan chockad låta bankbudet komma och hämta dagskassan – 69 800 kronor!
Branschorganisationen skickar diverse ombud att kontrollera verksamheten på Omvägen. Där finns dock inget att anmärka på. Saboterande aktivister inom branschen försöker med alla medel komma åt denne man som lyckas så väl i affärer. Till och med poliser skickas ut att kontrollräkna det omtalade lagret. Det kan väl ändå inte vara så stort som det sägs? Men det är det. Bakslag igen för avundsmännen!
Pressen är till en början inte heller nådig. Men snart förstår även de att konkurrenterna använder otillåtna metoder i syfte att knäcka företaget som säljer så billiga plagg. Och inte får man annonsera om billiga varor eller rea-plagg annat än under månaderna januari, februari, juli och augusti – en tingens ordning som Kapp-Ahl spräcker med råge.
I övriga delar av landet börjar man ropa efter ”Kapp-Ahl-kappor” och man planerar göra säljturnéer och börjar med en tvådagars utförsäljning i Helsingborg. De stöter dock på ett hårt motstånd vid behovet av lämplig lokal – med till slut får de tillstånd att nyttja Konserthuset, med dess enorma glasfönster! Danskar kommer över. Succén är ett faktum. Köpmännen rasar…
Per-Olof turnerar med sin personal land och rike kring. 1956 drar han omkring som ett teatersällskap med kappor och dräkter i bagaget. Det som driver honom att resa är behovet av kontanta medel. Illasinnade attacker från lokala konkurrenter låter inte vänta på sig.
Det blir på modet att gå till Kapp-Ahl och en lång rad prima leverantörer kan knytas till företaget. Per-Olof blir en av Göteborgs viktigaste profiler inom näringslivet.
”Pelle Ahl har Anita på gaffeln! – Sensationellt engagemang”, stod att läsa i en tidning.
Uppgörelsen med den kända skådespelerskan Anita Ekberg innebär att hon ska visa fyra-fem kappor som hon själv väljer ut. Och att hon ska ”bara” gå upp på scenen två gånger – under varje visning i Stockholm och Göteborg. Anita Ekberg är bara en i raden av kändisar som Per-Olof Ahl möter under sitt liv. Inte minst rör han sig bland kändisar inom idrottsvärlden. Men det är ett mål som alltid styr hans livs gärning; Ta vara på människan. Ingen är för liten eller obetydlig. Varje kugge i det komplicerade maskineriet som vårt företag utgör måste fungera för att allt skall gå bra. Därför är vi noga med att hålla alla informerade om vad vi gör och planerar. Det skapar ”vi-känsla” som är viktigt.
Den 16 juni 1975 formulerar han bland annat följande i ett PM;
”Vårt företags största tillgång är de människor som arbetar här. Företagets framgångar är direkt kopplade till medarbetarnas sätt att lösa sina uppgifter. Duktiga medarbetare ger företaget framgångar och framgångsrika företag har en tendens att växa.”
Våren 1976 drabbas Per-Olof av ohälsa och genomgår en svår bukoperation. Han som alltid tagit hälsan för självklart ligger nu i sjuksängen och tänker att den sjuke har bara ett önskemål.
Han har ångest och vill helst åka hem och han har garderat sig och köpt både gravplats och gravsten på Örgryte kyrkogård. Han tänker på sitt intensiva liv och glädje, han har unnat sig allt.
Operationen går bra och inga komplikationer tillstöter. Men det tar tid att sakta bygga upp konditionen igen. Han är storrökare. Vid en tidningsintervju får han frågan om hur han ser på sitt liv. Svaret är att han är belåten med sitt liv. Har en käresta som han levt tillsammans med i decennier, sonen Pieter med sin hustru och barn. ”Allt detta sammantaget är lycka för mig …”
I sin biografi – ”Jag ser tillbaka” – skriver han slutligen;
– Man skall inte vara så elak som möjligt.
– Man skall vara så snäll som möjligt.
I slutet av 60-talet är han störst i branschen, miljonär och till slut respekterad och accepterad. 1985 öppnar Kapp-Ahl sin första utlandsbutik i Basel, Schweiz och året efter lämnar Per-Olof Ahl sin VD-post. Kapp-Ahl är en av Nordens största modekedjor. Sonen Pieter Ahl övertar företaget 1986, men har svårt att få det lönsamt. 1990 säljer han de 130 butikerna till KF.
Per-Olof Ahl avlider 1996, men spårvagn 742 med hans namn ”Per-Olof Ahl” rullar vidare i Göteborg!