”Nu hon svävade kring på det ödsliga hav, hon for vida som jagande falk, men för kämpar ombord skrev hon lagar och rätt. Vill du höra min vikingabalk?”
Ur Tegnérs Fritiofs saga
På vår vägg hänger ett minne från 1995 då Viking stod inför total renovering. Denna pärla som höll på att gå Göteborg förbi, men som lotsades i hamn med dåvarande fullmäktigeordförandes, Ernst Jungen, utslagsröst i stadsfullmäktige under tidigt 50-tal – med 29 röster för och 29 mot!
I GP skriver man i september 1994 att Viking har varit och kommer efter pågående arbeten att i ännu högre grad bli ett viktigt turistmål i Göteborg. Ett arkitektkontor har fått uppdraget att t ex ta fram autentisk utrustning till hytter som ska byggas upp så nära ursprungsskicket som möjligt. Man söker för tillfället efter träbadkar från tiden kring sekelskiftet – kanske kan man finna något från den tid då varmbadhusen erbjöd varma tångbad – i synnerhet fanns dessa varmbadhus på Bohuskusten dit fina Stockholmsgubbar kom.
Nu återvänder vi till Lilla Bommen och närmar oss de höga skeppssidorna och lyssnar till vindens spel i ståndriggen. Viking är unik. En av de sista stora lastseglarna – en ” oldtimer” – byggd vid varvet som aldrig blev känt för skepp som kunde segla. Fyrmastbarken byggdes i stål vid Burmeister & Wains skeppsvarv i Köpenhamn – sjösatt den1 december 1906.
Urval av fakta;
Längd 97 meter Längd inkl klyvarbom 108 meter Längd shelterdäck 61, 3 meter Längd back 11, 6 meter Största bredd 13,9 meter Djup i lastrummet 8,1 meter 4 st lastluckor Lastrum ryms 6 300 kbm Lastförmåga 4 100 ton Segeltyper, antal 34
Skeppet byggdes som ett skolskepp och överlämnades till beställaren i juli 1907. Ett antal renoveringar har skett under årens lopp. Skrovet är ett s k poopdäcksfartyg (eller stormdäck – uppbyggt akterdäck, högre än midskepps) och det 97 meter höga skrovet reser sig högt över vattennivån. Backen är kort och skiljs från stormdäcket av huvuddäcket, eller som man kallar ”brunnen” eller ”gropen” På huvuddäcket fanns från början hytter, arbets- och förrådsrum för befäl, underbefäl och manskap samt logement och skolsal.
En vän som är en gammal sjöman säger att Viking skuffade halva oceanen framför sig och drog andra halvan efter sig – det var segelmakaren John Sommarström som myntade det uttrycket. Viking har ett kantigt skrov i jämförelse med andra skepp, i synnerhet med tanke på hennes skrovsidor som lutar inåt och övergår till en nästan flat botten. För att minimera rullning i hög sjö hade den fram till 1915 slingerkölar (en på vardera sidan av ett fartyg utbyggd, långsmal köl placerad mellan skrovets botten och sidorna) – förskeppets form är däremot motsägande – skarpt i vattenlinje och klyver lätt vattnet – men yppigt ovanför, vilket hindrar farten. Nära lastvattenlinjen är det ”bulligt” och därför släpar det vatten med sig! Man hade prioriterat sjöduglighet framför snabbhet, så någon snabbseglare blev hon aldrig.
Men tillbaka till jungfruresan! Viking gick i sjön den 1 december 1906 med Dannebrogen – danska flaggan – i topp och till köpenhamnarnas stora glädje. Dåvarande kronprinsessan svingade champagneflaskan mot bogen och kronprinsen Christian utbringade sitt leve för skeppet. En festyra utan dess like startade, skeppet skulle vara klar för leverans under kommande vår – i april 1907. Ett fruktansvärt oväder satte stopp för projektet – i mars blåste det upp till storm – och skeppet kantrade! En start som fick många att tvivla på sjödugligheten. Men de fick fel och Viking gjorde succé som segelfartyg.
Jungfruresan påbörjades den 28 juli, då var skeppet renoverat efter skadorna som inträffade vid kantringen. Besättningen ombord uppgick till 106 man – 80 elever i åldern 14-18 år. Huvuddelen från Danmark, några från Färöarna, Island och Belgien.
De tog tre år att genomgå styrmansutbildningen och då ingick minst en transocean resa.
Eleverna började som ”dreng” och andra året avancerade han till lättmatros för att under ett tredje år bli matros. Den förste befälhavaren var Niels Hansen Clausen, medan en äldre örlogskapten ansvarade för undervisningen – praktisk sjömanskap, navigation, danska, tyska, engelska språken samt matematik, geografi, naturlära och slutligen maskinkunskap, sjukvård och hygien. Ordning och disciplin var särskilt viktigt.
Den fasta besättningen utgjordes av fyra styrmän, timmerman, segelmakare, donkeyman (sköter ångpannan), två båtsmän, åtta matroser och två lättmatroser – dessutom fanns läkare, hovmästare och två kockar ombord.
Skeppet bogserades till Hamburg där man lastade koks för vidare transport till Callao i Peru. Ballasten uppgick till 300 ton sand. I början av september 1907 kunde skeppet för första gång visa upp sin praktfulla segelstass på sin färd ur Engelska kanalen. Det blev en svår seglats i motvind och det tog en vecka att komma ut på öppet vatten. Men besvärligheterna fortsatte – Atlanten satte dem på hårt prov och först den 14 oktober kunde de passera Linjen. Fartrekordet under rundresan låg på 240 sjömil på ett dygn. Hela första jungfruresan tog mer än ett år. Skolskeppet gick med ekonomiskt underskott och det fälldes många hårda ord i den danska pressen både om besättning och skeppets segelförmåga.
Den 12 juli 1929 såldes Viking till sjöfartsrådet Gustaf Eriksson och den fyrmastbarken seglade nu under finsk flagg – blev ålänning, med hemort Mariehamn. Danskarna var sorgsna över sin förlust av skeppet, men skeppet var i dåligt skick och både reparation av allvarliga rostangrepp och ett nytt segelställ blev nödvändigt. Ett påkostad renovering genomfördes innan Viking seglade norröver i Sverige med last av trä – i synnerhet till och från sågverk utmed Ångermanlands kust.
Därefter följde ett antal veteseglingar till bl a Melbourne i Australien – en resa som man lyckades avverkad på 120 dagar. Under 1931 utrustades skeppet med utrymme för passagerare, ett försök att öka intäkterna. En inte alldeles lyckad affär. Viking gick med stora förluster.
I Göteborg hade man, i efterkrigstidens spår, brist på utbildningslokaler och sökte utrymme för sjöfartsutbildning. Föreningen ”Sjöfartens Hus” föreslog att ett segelfartyg skulle placeras i Göteborgs hamn. I samma veva döpte föreningen om sin verksamhet till ”Viking” – och lyckligtvis hade de snart förvärvat skeppet Viking – med hjälp av insamlade medel. Nu kunde svensk flagg hissas! I Koreakrigets spår under 50-talet uppstod dock nya svårigheter i samband med brist på stål och man sneglade åt skeppet som av många ansågs vara av högt skrotvärde.
Efter många turer om bud och försäljning kom så beslutet av stadsfullmäktige i Göteborg att köpa Viking för drygt 300 000 kr. Vi är nu framme i oktober 1951 då skeppet äntligen blev en göteborgare! I juni kunde skeppet stolt stäva förbi Vinga och in i Göteborgs hamn. Det hölls fest och hyllningstal. Skeppet skulle enligt planer bli sjömansskola – ett internat för ca 130 blivande sjömän. Från år 1957 har skeppet legat permanent vid Lilla Bommen. Nu utbildades kockar, ekonomiföreståndare samt för drift- och underhållning – eleverna hade 38 lektioner per vecka, oavsett inriktning på utbildningen. Långt senare kom Kommunala Vuxenutbildningen och Chalmers Tekniska Högskola för sjöfart och driftsteknik/Sjöbefälsskola.
Årtionden passerade och Viking var tvungen att genomgå en omfattande och dyrbar renovering under 1994-95 och återinvigdes i februari 1995. Skeppet blev i det närmaste återställt till sitt ursprungliga skick och placerades i ett mer praktfullt läge, inom synhåll från Götaplatsen, Kungsportsavenyn och Östra Hamngatan. Ombord kunde man nu äta god mat, låta sig vigas, hålla konferens, övernatta i bekväma hytter… eller bara avnjuta en solig dag på däck.
Viking – en parant dam som ridit ut många stormar! Staden tog sitt ansvar för samtid och framtid – vi göteborgare ska vårda henne väl!
Purrningsrim (vid väckning)
Reis, reis opp den styrbordska vakten Reis, reis opp en man som tar rodret i sin hand. Reis, reis opp en man som tar utkik på backen. Som noga oss passar för seglare och land. Reis, reis opp! Törn ut, för babords vakt är slut! Åtta glas!
Reis, reis opp en man som tar rodret i sin hand. Reis, reis opp en man som tar utkik på backen. Som noga oss passar för seglare och land. Reis, reis opp! Törn ut, för babords vakt är slut! Åtta glas!