JAVANEN

Om väggar kunde tala

Etikett: Järntorget

Arbetareföreningens hus vid Järntorget … Göteborg

Foto: Carlotta

På Järntorgets västra sida – mot Andra Långgatan – byggde Charles Gustaf Lindberg sitt hus under 1860-1862 – och det huset avgränsar än idag torget åt väster. Familjen Lindberg hade tidigare bott i ett trähus på den tomt som Yrkesskolan kom att ligga, och i det gamla huset föddes Charles Felix Lindeberg – han som skänkte vår stad medel så att vi skulle kunna njuta av vackra parker och grönytor.

Minns ni apoteket Svanen som låg i hörnhuset? Sedan kom Panduro Hobby och idag bedrivs restaurangverksamhet här. I andra delar av huset har Wilson & Co och Skandinaviska Banken huserat under många år. I hörnhuset mot Första Långgatan fanns en gång Järn-Sjögren som senare flyttade över gatan, till Järntorgsgatan 4-6.

Nu går vi österut – tvärs över Järntorget – och tittar på ett hus som visserligen inte finns kvar, men det fanns där en gång och vi har sett det på åtskilliga bilder. Arkitekten Victor von Gegerfelt ritade huset som placerades på en tomt som en gång i tiden var betesmark! Det blev en gul tegelbyggnad, med ornament i form av zigzagformade lister (gesimser), rött tegel, täljstensskivor och två stora bikupor. Bikuporna var placerade på de båda gavlarna och skulle symbolisera husets ”själ” – arbetet.

Huset invigdes 1874 och i anslutning till byggnaden kom sju år senare en basarlänga – den stod kvar till 1909. Då byggdes huset till, efter Hans Hedlunds ritningar. Hans Hedlund hade som nyutexaminerad arkitekt arbetat hos von Gegerfelt. Det blev ett enormt komplex och därmed högborg för socialdemokratiska partiet, fackföreningsrörelsen och folkrörelserna. Här residerade även dåvarande Lisebergsdirektören och kommunalmannen Herman Lindholm under åren 1908-1950.

En annan bekant verksamhet var naturligtvis Nya Teatern som höll till i huset under 1909-1925. Många av den tidens mest kända skådespelare fick sin utbildning där; Gösta Ekman, Lars Hanson, Gabriel Alw, Georg Blickingberg, Torsten Hammarén, Elsa Carlsson, Karl Gerhard och Mary Johnson – bara för att nämna några. Det var Hjalmar och Concordia Selander som drev teatern, och som teaterdirektör fick han en gata uppkallad efter sig – men det var först 1945 i Kålltorp. Det är nog det enda staden bjudit på – under hans verksamma år var de styrande i staden tyvärr kallsinniga när det gällde att förenkla tillvaron för teaterverksamheten. Ingen uppmuntran åt denna konstart så det slutade med att teatern fick stänga! Men i Arbetarföreningens lokaler spelades revyer och amatörteater – här roades publiken av Zara Backman, Ludde Gentzel och Rulle Boman – alla tre kända för gamla göteborgare. Nya Teaterns salong blev istället biograf!

Här fanns ytterligare en omtalad och omsjungen person – på postkontoret som låg i huset – postexpeditören Pekka som satte skräck i postens kunder med sitt koleriska temperament! Många historier har cirkulerat om honom;

”Käringen nr 2, likaledes ovetande om vem hon hade att göra med, tillhandlar sig ett 10-öres frimärke och gör en vördsam framställan:

– Skulle inte herrn vilja vara så snäll och sätta på frimärket ock?!

Pekka fick först inte fram ett ljud, eftersom han formligen blåste upp sig. Ögonen såg ut att tränga ut ur huvudet. Så kom till slut utblåsningen, och lyftkranarna vajade ända bortåt Skeppsbron:

– Jo, för all del – Räck ut tungan, käring!”

                                                                                    Ur ”Ludde berättar” 1951

Arbetarföreningens hus revs och ersattes med ett nytt som ritades av arkitekterna Eric Uppling och Erik Fylking. Det storslagna huset dit Ny Tid flyttade in 1959, och vars tidning spelade en stor roll för det socialdemokratiska partiet och för Göteborg i övrigt. Tidningen grundades redan 1892 av Fredrik Sterky (1860-1900) – och genom redaktionen passerade en del prominenta personer, inte minst Per Albin Hansson. Tidningen gick dock mot ett håll som många andra dagstidningar gjorde – mot döden! Nedläggningen ägde rum den 14 juni 1966. Dagen efter tog tidningen Arbetet över lokalerna, men huset har trots alla förändringar allmänt kallats Ny Tids-huset.

Redan vid tiden för Arbetarföreningens hus kunde man från fönstren blicka ner på torget och beundra ”De fem världsdelarna”, eller vad vi i dagligt tal kallar Järntorgsbrunnen, skulpterad av Tore Strindberg.  Där sitter sedan 1927 fem nakna flickor runt brunnen och symboliserar de fem världsdelarna – eller kontinenterna; Amerika, Europa, Asien, Afrika och Australien/Oceanien.

Innanför det gjutna brunnskaret lär finnas ett trettiotal gamla järnstämplar, ritade efter en stämpelbok från 1845. Flickorna är gjutna i brons. Brunnen gör oss uppmärksamma på järnvågsepoken – då svenskt järn banade väg över haven.

Konstverket blev möjligt tack vare donation ur fonden efter Charles Felix Lindberg, han som föddes i ett gammalt trähus – alldeles nära torget.

Järnvågen och torget – Göteborg

Vi befinner oss på Järntorget. Inte i nutid utan innan platsen är reglerad till torg, då den ofta bara kallas Masthuggstullen, med anledning av tullhuset som ligger mitt för Nya Alléns öppning – men som senare kommer att ersattas av tullhuset vid Karlsporten.

Mot slutet av 1840-talet kallas platsen också för ”Bierhalleplatsen” – inte så konstigt med tanke på träpaviljongen som uppförs för servering av ett marknadens nya öl – det bajerska ölet från Johan Albrecht Pripps bryggeri. Här omkring finns redan nu en del ställen att njuta av både öl och kaffe …
Torget med den stora femarmade gaskandelabern upplåts även till försäljning av möbler och kallas därför Möbeltorget eller Trätorget! Kärt barn …

Parti av Järntorget (akvarell från 1890-talet, Carlotta)

I den norra delen av torget ligger järn- och metallvågen, som flyttas hit 1785 och har en djup, 180 meter lång och 30 meter bred hamn, där större fartyg kan lägga till för lossning och lastning. Järnvågens tjänstemän utgörs vid denna tid av vågmästare, en bokhållare, fyra kontors- och två vågskrivare. Järbärarnes antal är 25. Vågmästare var ”en person som förestod allmän våg och svarade för vägningens riktighet” och järnvräkare skulle väga och kontrollera att järnet var rätt stämplat, och kassera och sortera bort järn som var belagt med exportförbud eftersom det var underhaltigt eller undermåligt. De mängder som av vräkarna beslagtogs var minimala. Vräkt järn tillföll kronan och brukades som ballast. Järnvräkarinstitutionen upphävs 1855.

Backar vi ännu längre tillbaka i tiden, till 1626, ligger Göteborgs första järnvåg inhyst i bottenvåningen på det gamla rådhuset inne vid Gustav Adolfs torg. Från 1673 ligger Järnvågen en kort tid strax väster om Tyska kyrkan.
Under1785 beslutas så att flytta Järnvågen från Stora Hamnkanalen till Pusterviken och under åren fram till 1805 anläggs Järnvågspiren. En del järn flyttas och den gamla vågen inne i staden är i bruk till 1806 då den nya anläggningen är färdig. Järnexportörerna, som bekostar den nya järnvågen, överlämnar den generöst till Göteborgs stad! Järnvågen flyttas nu definitivt från nuvarande Brunnsparken – där ”Johanna” står idag – till den lindbergska tomten vid Första Långgatan. Man fyller igen delar av den stora hamnbassängen, samt flyttar Rosenlundskanalen österut till dess nuvarande sträckning. Därvid skapas en ny bredare pir – Pustervikspiren – mellan Järnvågen och Rosenlundskanalen.

Järnvågen som institution läggs ner 1889, men fortsättningsvis drivs manufakturer och partihandel med järn fram till den stora Järntorgsbranden 1947. Går vi tillbaka i både tid och till torget så disponerar den förmögne familjen Amija ett stort område i öster om torget – med en påkostad trädgårdsanläggning, och under 1773 etableras nöjesetablissemanget ”Wauxhall” som kom att ligga vid nuvarande Järntorgets västra sida.

Det mesta vi idag ser kring torgets norra och västra delar uppförs däremot under 1930–55, bland andra Folkets Hus och yrkesskolorna. Kikar vi längre bort mot Masthuggstorget tillkommer under samma period ett nytt ”Sjömanshem”. Efter 1960 rivs en stor del av bebyggelsen norr om Första Långgatan och kring Masthuggstorget, dock finns det en liten grupp historiska byggnader kvar – såsom Amerikahuset och pumpstationen.

Torget får sitt officiella namn – Järntorget – 1867 och spelar en viktig roll spelar som arbetarcentrum, inte minst då Arbetareföreningen förläggs här året innan, det vill säga 1866. Huset byggs till och Folkets hus invigds 1874 och 1876 inreds en teater i ena flygeln, det vill säga Folkteatern. Under fredagar, lördagar och söndagar samlas arbetare på torget både före och efter sammanträdena i Folkets hus.

Traditionen bjuder att här samlas arbetarna på 1:a maj för att tåga till Heden.
”Är det kravaller och upplopp i staden nog är Järntorget huvudskådeplatsen” säger Fredberg i en Göteborgskrönika. Runt omkring torget finns teatrar, biografer, restauranger och kaféer – torget sägs bli det kroppsarbetande folkets öppna plats i Göteborg.

Arbetarforeningenhus
Arbetarföreningen hus (Carlotta)

  Arbetarföreningens hus rivs 1956 och ersätts med ett nytt som ritas av arkitekterna Eric Uppling och Erik Fylking. Det storslagna huset dit Ny Tid flyttar in 1959, och vars tidning spelar en stor roll för det socialdemokratiska partiet och för Göteborg i övrigt. Tidningen grundas redan 1892 av Fredrik Sterky (1860-1900) – och genom redaktionen passerar en del minnesvärda personer, inte minst Per Albin Hansson. Tidningen går dock mot ett håll som många andra dagstidningar gör – mot nedläggning som äger rum den 14 juni 1966. Dagen efter tar tidningen Arbetet över lokalerna, men huset kallas fortfarande av många för ”Ny Tid-huset”.   Från fönster i Arbetarföreningens hus, och sedermera Ny-Tidhuset, kan man blicka ner på torget och beundra ”De fem världsdelarna”, eller i dagligt tal ”Järntorgsbrunnen”, skulpterad i brons av Tore Strindberg. Här sitter sedan 1927 fem nakna flickor runt brunnskaret och representerar de fem världsdelarna – eller rättare sagt, kontinenterna; Amerika, Europa, Asien, Afrika och Australien/Oceanien. Amerika håller frihetsgudinnan i sina händer, Europa har en spegel i handen, Australien rider på en sköldpadda, Asien presenterar sig i yogaställning och Afrika bär en urna i handen.    

Järntorgsbrunnen

Innanför det gjutna brunnskaret finns ett trettiotal gamla järnstämplar, ritade efter en stämpelbok från 1845. Brunnen gör oss åter uppmärksamma på järnvågsepoken – då svenskt järn banade väg över haven. Skeppet i toppen på konstverket kanske visar oss att resan ut mot världen startade med just en last full med järn- och trävaror. Cirkeln är sluten.

Konstverket blir möjligt tack vare donation ur fonden efter Charles Felix Lindberg, han som föddes i ett hus i anslutning till torget.

Slutligen konstaterar vi att Järntorget fortfarande spelar en viktig roll både politiskt och kulturellt i Göteborg. Nära Järntorgsbrunnen står Dan Andersson, arbetstagarnas poet.

På Olof Palmes torg, som också är en del av Järntorget, står ett minne som tillägnas de som samlades den 5 maj 1917 vid Järntorget – de arbetande kvinnorna i Göteborg kräver bröd för att överleva. Inskriptionen berättar: ”Till minne av dem som kämpade för bröd, rättvisa och frihet.” Vi ser också statyer av Hjalmar Branting, Sveriges förste socialdemokratiske stadsminister och Charles Lindley som var en stridbar ordförande för Transportarbetarförbundet.

En donators promenad genom livet – Göteborg

Charles Felix Lindberg, staty vid Kungsportsavenyn i Göteborg

På Järntorgets västra sida – mot Andra Långgatan – byggde Charles Gustaf Lindberg sitt hus under 1860-1862 – och det huset avgränsar än idag torget åt väster. Familjen Lindberg hade tidigare bott i ett trähus på den tomt som Yrkesskolan kom att ligga, och i det gamla huset föddes Charles Felix Lindberg – han som skänkte vår stad medel så att vi skulle kunna njuta av vackra parker och grönytor. Minns ni apoteket Svanen som låg i hörnhuset? Sedan kom Panduro Hobby och idag bedrivs restaurangverksamhet här. I andra delar av huset har Wilson & Co och Skandinaviska Banken huserat under många år. I hörnhuset mot Första Långgatan fanns en gång Järn-Sjögren som senare flyttade över gatan, till Järntorgsgatan 4-6.

Charles Felix är en person som än idag är ytterst viktig för Göteborgs historia. Han föds den 18 april 1840. Vi vet inte så mycket om hans barndom, men redan som nioåring skickas han till Skottland för skolgång och utbildning. I hela fem år får han vistas där. Unga pojkar från göteborgska köpmansfamiljer får under 1810-1880 sin skoluppfostran vid Smtih’s Academy i Fordyce. En systerson till Charles Felix redogör både vem som skulle få stipendier och hur det fortsatta livet för dessa studenter skulle te sig. Skolan är uppkallad efter en framgångsrik köpman – George Smith – som testamenterar en stor förmögenhet till skolan och en stiftelse i syfte att kostnadsfritt erbjuda studier åt ättlingar till sina egna systrar. Charles Felix är en av de första som börjar studera här och han får tidvis besök av både modern och syskon under sin vistelse i Skottland. En annan elev vid Fordyce skriver i ett brev;

”Den 5 maj började vi vid skolan … Jag hoppas pappa skickar oss ett Dictionary, vilket vår älskade lärare begärde… Mamma kan aldrig utgrunda hur bra vi har det här, ni behöver aldrig vara ledsna för oss, vi skall taga trenne skjortor i veckan, var tisdag och lördag kväll kommer det en piga och hämtar dem. Var lördagskväll tvättar vi fötter, huvud och ansikte … Vi lär för närvarande i skolan English Grammatics History of the Brittish Empire och Geographici. Skriver och räknar och var fredag eftermiddag skriver vi övningar och brev.”

Charles Felix återvänder till Göteborg våren 1854 och han fortsätter sina studier vid Göteborgs handelsinstitut mellan åren 1855-1857. Eventuellt gör han resor till utlandet, men om detta vet vi idag väldigt lite! 1865 blir han kompanjon med sin far i Charles G. Lindberg och de sysslar med import och export av stenkol och kolonialvaror respektive trävaror. En konkurs inträffar, men efter rekonstruktion ingår Charles Felix kompanjonskap med en kusin – det blir Andersson & Lindberg. Deras affärer går bra och kring 1890 är deras företag ett av de ledande exportföretagen i Göteborg. De importerar järnvaror, cement och kemikalier medan exporten består av bräder, gruvstolpar och tändstickor. En ångsåg etableras på Hisingen i Lundbyvass under 1892 – och sågverken utökas successivt och snart exporteras mängder av slipers till England. De söker sig också till rederibranschen och man har ett tiotal ångfartyg – namn som Triton, Göteborg, Vanadis och Lindholmen förekommer bland fartygen. Ring och Björn är namnen på deras kanalångare!

Lindberg drar sig tillbaka efter 25 år i företaget och investerar sina tillgångar i aktier och obligationer. Han lever hela livet ogift och till synes ensam med hushållerska och tjänstekvinnor i sina lägenheter i Göteborg. Om hans privatliv vet man lite, liksom om hans barndom. Det offentliga livet är inte intressant för honom – endast några fåtal noteringar finns bland kvarvarande räkenskaper om hans restaurangbesök och middagar. Däremot framgår att han betalar årliga medlemsavgifter till en rad föreningar i syfte att främja handelskunskaper, Jultomtarne, Gustav Adolf-stiftelsen, De blindas vänner, Räddningsinstitutet på Hisingen, Småfåglarnas vänner, Filharmoniska sällskapet, Hjelpkassan för nödställda köpmän, Arbetshemmet Waterloo, Barnhemmet å Gårda, Hafskuranstalten å Styrsö, Föreningen för bistånd åt vanföre, Göteborgs Fiskeriförening, Göteborgs Konstförening, Göteborgs turistförening, Kungl. Svenska segelsällskapet, Nautisk föreningen – och inte minst till konstnärliga ändamål. Han glömde inte heller sina syskon.

Denne man som sett till att vi får ett antal gröna oaser i Göteborg avlider den 5 augusti 1909, sextionio år gammal. Han som har setts ta sina dagliga promenader i Nya Allén, till och från sin bostad på Viktoriagatan 2. Hans kroppshydda är stor, är rökare och således inte så sportmannamässig. Gravsättningen vid Östra kyrkogården sker utan större uppträdanden. Däremot har hans donationer satt prägel på Göteborgs historia och framtid. Vi kan hälsa på honom mellan parksofforna intill Bältesspännarna – i februari 1990 tar han sin väg västerut … en man som spankulerar fram i form av ett verk skapat av Jan Steen. Charles Felix går genom vår stadsnatur – något som han värnade så mycket om! Ett föredöme för en representant för Göteborgs historia.

Källa: Göteborgs Hembygdsförbund, 2010

© 2019 JAVANEN

Tema av Anders NorenUpp ↑