JAVANEN

Om väggar kunde tala

Etikett: Hans Hedlund

Dicksonska biblioteket – Skandinaviens första folkbibliotek

Göteborgs Stads Folkbibliotek, Regionarkivet

Den 24 april 2011 förklaras f d Dicksonska biblioteket, Fastigheten Haga 4:1, för byggnadsminne! Det kan man tro var gjort långt innan…

Ibland kan man tycka att en ritning är som ett vackert konstverk, detta är ett sådant exempel.

Det är åter arkitekt Hans Hedlund som är framme och ritar, han är hemkommen från världsutställningen i Chicago 1893 och är mycket inspirerad av hur amerikanarna utformar bibliotek – borglikt och med mycket speciella öppningar och volymer. Inredningen är troligen en inspiration från engelsk stil.

Huset har två våningar, därtill vind och källare – källarvåningen är av mörk granit medan fönsteröppningar och hörn har en ljusare ton i graniten. Fasaderna är klädda med gulbrunt tegel och entrén mot Södra Allégatan är utförd i jugendinspirerad och exklusiv kalksten tillsammans med ett utsmyckat parti av trä. Omfattning kring fönstren, lister och solbänkar (fönsterbläck) är exklusivt utförda av grå kalksten. Titta också lite extra på de små rutorna i de övre delarna av fönstren! Skiffer täcker taket som vetter mot Södra Allégatan och Östra Skansgatan – mot gården är det klätt av plåt.

Om vi går inomhus finner vi att det mesta ser ut som det alltid har gjort; läsesal, rum för tidningar och tidskrifter, vestibul. Här finns till och med en mindre läsesal för kvinnor, ett styrelserum, låneexpedition m m. Golvlister, bröstningspanel, takrosetter, taklister, dörr- och fönsteromfattningar är i stort sett bevarade liksom vestibulens snickerier. En trappa upp släpps dagsljuset in via överljusfönster. Föreståndarens och vaktmästarens rum på vinden finns fortfarande kvar.

Men det finns en historia före tillblivelsen av detta vackra hus. Här låg en grupp enkla små trähus, tänkta att tjäna som arbetarbostäder – och de byggdes redan 1847. När Dicksonska Stiftelsen tog över tomten revs de knappt femtio år gamla arbetarbostäderna. Nu skulle det byggas ett folkbibliotek och ett bostadshus. Stiftelsen bekostade biblioteket genom donation. Det fanns visserligen redan folkbibliotek, men de var små och inhysta i ett par lägenheter i närliggande kvarter. Även de hade kommit till tack vare donationer av Robert Dickson.

Det var en stor dag den 18 oktober 1897 då Skandinaviens första folkbibliotek invigdes – Göteborgs Stads Folkbibliotek. Men tio år senare ändrades namnet till Dicksonska Folkbiblioteket och ända fram till 1967 var det stadens bibliotek – då det moderna stadsbiblioteket vid Götaplatsen öppnades.

Men låt oss gå ett varv kring det uppskattade biblioteket vid Södra Allégatan! Byggnadens exteriör är spännande och omväxlande, en synnerligen märklig byggnad som tillsammans med f d Renströmska badet (nuvarande Hagabadet) ramar in entrén till stråket mot Skansen Kronan. Hans Hedlund skapade trots allt en enhetlighet i den arkitektoniska kompositionen – i kvarteret Majoren.

”Behandla boken varsamt, den är en god vän till Dig, den erbjuder Dig förströelse och kunskap. Därför bör du ej taga i en bok med smutsiga händer,ej blöta på fingrarna då du vänder bladen, ej stödja ärmarna eller rocken mot bokens kant, ej skriva eller rita i den, ej peka med fingrar på bilderna, ej göra vikningar i bladens hörn, ej vika boken ut och in, aldrig lägga en penna eller annat föremål mellan bokens blad, ty när Du slår igen den bräckes ryggen.”

                                                                                              Instruktion för boklån

En genomgripande ombyggnad gjordes 1934 då källaren och övervåningen togs i anspråk för mer allmänna utrymmen. Den ursprungliga tidnings- och tidskriftssalen byggdes om till bokmagasin.

Biblioteket var den sista av fyra institutionsbyggnader som uppfördes intill varandra vid Nya Allén – mot Järntorget låg Arbetareföreningen hus från 1878 och Barnsjukhus redan 1866 och så Renströmska badet som kom till 1876 – alla tegelbyggnader. Barnsjukhuset revs 1910 och Arbetareföreningens hus 1955.

Dicksonska biblioteket förvaltades av Stiftelsen fram till den 1 mars 1950 då en av kommunens nämnder tog över ansvaret. Och många av oss minns vilken stor symbolisk betydelse byggnaden fick som ”Hagahuset” kring 1970 – en turbulent tid uppstod då stridigheter och ockupationer avlöste varandra.

Sedan 1973 är huset känt som Allégården och är ett populärt aktivitetshus för alla. Och vem minns inte den förvirrade bibliotekarien Sally i TV-serien som spelades in här?

De Hedlundska villorna på Hisingen och Föreningsgatan – Hans Hedlund (1855-1931)

Föreningsgatan – Göteborg

Han är den yngste av tre bröder – fadern avlider 1869 och familjens ekonomi är i botten. Men han har tur – en mäktig farbror i Göteborg, Sven Adolf Hedlund tar sig han pojken och låter honom få både utbildning och försörjning. Farbrodern är chefredaktör för Göteborgs Handels och Sjöfartstidning och därtill en mäktig kommunalpolitiker som värnar om kulturella och sociala intressen. Vi vet också att på tidningens redaktion också finns en mycket omtalad person – författaren Viktor Rydberg – och också han bor hos familjen Hedlund.

Den unge mannen som kommer under Sven Adolf Hedlunds vingar heter Hans. Hans Hedlund, en blivande arkitekt som kommer att sätta sin prägel på många byggnader i Göteborg. Redan som femtonåring börjar Hans på Chalmers och får Victor von Gegerfelt som lärare i teckning. Ingen visste då att detta skulle bli till stor nytta för den unge studenten.

Fem år senare kommer Hans till byggnadsskolan vid Akademien för de Fria Konsterna i Stockholm och där började studierna inom arkitektur. 1879 är Hans färdig med sina studier och efter resa inom Europa startar han året därpå sin verksamhet i Göteborg. Farbroderns dotter Mia (Maria) är en anledning att återvända till Göteborg och snart blir denna dotter hustru till Hans Hedlund.

Svärfadern Sven Adolf Hedlund äger sedan 1857 Bjurslätts gård där familjen tillbringar somrarna. Gården består av femton hektar åkermark samt utmarker i bergen. Hedlund sätter sin prägel på parken som idag är betydligt större (ingår i Hisingsparken). Han engagerar nästan tusen skolbarn för att plantera de kala hällarna med skog, numera kallat Källdalen. Lärk är det trädslag som trivs bäst. Han anlägger också Slätta Damm genom att dämma en bäck som rinner genom området.

Många kända personer besöker Sven Adolf Hedlund i sommarhuset och han låter rista in sjuttiotre namn samt sitt eget på berget till vänster om nuvarande Hällskriftsgatans slut. Han har egen roddare – Carlsson – som tar honom över älven på morgonen i sin eka och som hämtar honom på eftermiddagen vid tidningsredaktionen som vid den här tiden ligger vid Östra Hamnkanalen. Hisingsbron byggs först 1874.

I början av Hans Hedlunds karriär deltar han i tävlingar om museum i Göteborg, läroverksbyggnad i Sundsvall samt rådhus i Landskrona. Dessutom utvecklar han i fornnordisk eller nygötisk stil och en del villor som jag ska återkomma till.

I centrala Göteborg börjar Hans rita på det vi kallar Hedlundska huset – ett femvåningshus i hörnet av Vasagatan/Götabergsgatan. Inspirerad av vad han sett i Tyskland, det vill säga oputsade tegelfasader (Rohbau), fick han stor uppmärksamhet för de rika dekorationerna. Han följde utländska idéer och strömningar och släppte krav på symmetri i valet att skapa en komposition i starkt skulptural form – det resulterade inte minst i Dicksonska folkbiblioteket! I fortsättning ser vi verk med kraftigt byggda bottenvåning, tunga omfattningar kring entréer och i kontrast till detta är fasaderna något mildare i form av tegelmur.

Under 1907 finns sonen Björner i firman och han bidrar genom sin ungdomliga vilja med ännu en stil som ligger i tiden. Hans Hedlund ägnar sig åt att rita tidningshuset vid Postgatan i Jugendstil. Nu smyckas husen med motiv som hämtas från växtvärlden och smidda staket och räcken talar sitt tydliga språk. Han lär ha med hjälp av plattång och tenntråd format sina idéer innan de kommit på ritpapper!

Den som vill bekanta sig med Hans Hedlunds typiska verk kan betrakta det Gamla Stadsbiblioteket (1900), Tomtehuset (1890) vid Vasagatan, Elyceum (1907) vid Smålandsgatan eller Telegrafverket (1912) vid Kungsgatan. Hans Hedlund har också duktiga medarbetare och den första som anställs som arkitekt är Yngve Rasmussen, en skicklig tecknare och teknisk kunnig. Tillsammans med en broder tar sig Yngve an att med fresker också smycka huset som vi idag kallar ”Tomtehuset”. Det är dessutom Yngve Rasmussens bror som tillverkar alla smiden som skapas inom projekten – han har en smedja på Postgatan.

Vad som kanske inte är så omtalat är just villorna vid Bjurslätt som Hans Hedlund ritar under 1878-79. En ny villa står klar 1883 uppe på en hög avsats – ett läge som ger villan ett luftigt intryck. Bottenvåningens trappa leder upp till entrén och balkongen – trappan till övre våning bildar en egen volym utanpå söderfasaden – och utöver tre fasader täcks balkongen som blir till en inbyggd veranda. Huset får namnet ”Solbacken”, timrat och klätt med träpanel. Taknocken är krönt med perforerad plåt som i var ända avslutas med ett drakhuvud. Skorstenen är hög och ståtlig. ”Solbacken” rivs på 1930-talet.

Kusinerna Torsten och Hans Hedlund, har tidigt planerat var sitt sommarparadis vid Bjurslätt och 1878/79 står en villa stod på plats som också hade en stil som influerats av de götiska ideal som vi bland annat kan se på badläkaren Karl Peter Curmans hus i Lysekil – en stil som påminde om forntida stormansgårdar. I husets matsal kunde man beskåda en fris med motiv som förhärligade äktenskapets lycka – små tomtar som hjälper familjen i livets alla skeden – huset får namnet ”Tomtebo” och står klart 1879. Huset rivs dock under senare delen av 1950-talet. Torsten Hedlund är tryckerichef på Göteborgs Handels och sjöfartstidning.

Under sommaren 1878 anställs Hans Hedlund och Carl Fahlström hos stadsarkitekten Victor von Gegerfelt för att slutföra uppdraget att för Göteborgs Tjenstemanna Byggnadsförening rita villor kring nuvarande Föreningsgatan, Viktoriagatan och Övre Fogelbergsgatan. Även dessa villor går i götisk anda. Totalt handlar det om tjugoen tomter som i första hand ska erbjudas stadens tjänstemän. Vi kan än idag skåda dessa villor.

Från 1886 fram till pensioneringen 1923 ägnar sig Hans Hedlund även åt undervisning vid Chalmers tekniska institut – en kreativ man, kanske också en mödosam tillvaro med ständigt växande antal uppdrag och tjänster.

Ett urval av verk i Göteborg:

  • Villa Solbacken, uppförd av S A Hedlund åt dottern Mia vid Slätta Damm i Bjurslätt på Hisingen, 1881 (rivet 1957)
  • Fruntimmersföreningens flickskola, vid Chalmersgatan 7, 1882, ombyggd 1908 S A Hedlunds hus, vid Vasagatan 46, 1882.
  • Realläroverket, vid Vasagatan 19, 1886. Om- och påbyggt 1911 (numera Schillerska gymnasiet)
  • Tingshuset, vid Södra Vägen 25, 1888, (senare Mölndals tingsrätt).
  • Fjällskolan, vid Fjällgatan 40, 1889
  • Saluhallen Göteborg, 1888-1889
  • Krematoriet, vid Östra kyrkogården, 1890 (revs 1955)
  • Tomtehuset vid Vasagatan 11, 1890.
  • Hotell Kung Karl, vid Nils Ericsonsgatan 23, 1896.
  •  Dicksonska folkbiblioteket vid Södra Allégatan 4 i Haga, 1897
  • Arbetarbostäder i kv. Majoren för Robert Dicksons stiftelse, Göteborg, 1899
  • Bostadshus för SJ:s Änke- och pupillkassa, Kommendantsängen i Göteborg, 1899
  • Stadsbiblioteket, vid Haga Kyrkoplan, 1900. Tillbyggt 1926 av Björner Hedlund. (numera
  • Samhällsvetenskapliga biblioteket)
  • Kalmar gamla vattentorn, 1900
  • Tjolöholms kyrka, 1901
  • Toppsockerfabriken Klippan, Göteborg, 1901
  • Vattenkraftverk vid Jonsereds Fabrikers AB, 1901-1903
  • Göteborgs sjukhem, 1903
  • Arbetarbostäder i kv. Löjtnanten för Robert Dicksons stiftelse, Göteborg, 1904
  • Slöjdföreningens skola, 1904, (numera HDK).
  • Handelstidningens hus, Postgatan 5, Göteborg 1904
  • GöteborgsArbetareföreningen vid Järntorget 1909
  • Arbetshus och portvaktsstuga vid Gibraltar Fattigvårds- och Försörjningsanstalt, 1911
  • Hemtrevnad vid Föreningsgatan 32, tillsammans med Björner Hedlund, Göteborg, 1911-1913
  • Amerikaskjulet, tillsammans med Björner Hedlund, Göteborg, 1912
  • Telegrafverket Kaserntorget, tillsammans med Björner Hedlund, Göteborg, 1912 Pumphus, Barlastgatan, tillsammans med Björner Hedlund, Göteborg, 1912 Affärshus, Skeppsbron 4

Källa;

Skrifter/foto utgivna av Arkivnämnden för Västra Götalandsregionen och Göteborgs stad.

Ostindiska huset – ett dåtidens skrytbygge?

Göteborgs Stadsmuseum

Elden är lös!
Göteborgs första brandordning kommer 1639.
 Staden indelas i fyra delar och inom varje del utses en brandmästare, assistenter och rotmästare.
Tanken är att förebygga eldsvådor och man uppmanar – ”att ingen hädanefter får bestryka sitt hus med beck eller tjära. De gamla torvtaken utdömas. Att hava kol- eller flameld inom byggnad, varest skorsten ej finnes, blir förbjudet.”

Så snart tornet i ”Stora kyrkan” – Domkyrkan – står klar utses också en Tornväktare, med uppgift att ringa i stora klockan när eldsvåda utbryter. 
Då ska brandmästare, assistenter och rotmästare skynda till med läderämbar, brandhakar, stegar och yxor och andra redskap.

En enorm eldsvåda drabbar staden under natten efter nyårsdagen 1669 och ödelägger hela tredje kvarteret – mellan Kungsporten och Östra Hamnen samt stora Hamnen och Drottningporten – motsvarande den del av staden som ligger mellan Östra Hamn-, Norra Hamn- och Nygatorna samt Drottningtorget.
Katastrofen är ett faktum – sextio hus brinner ner till grunden.
Bara några månader senare, den 10 maj 1669, utbryter ännu en eldsvåda. Nu är det fjärde och femte kvarteren som går upp i rök – kvarteren norr om Hamnkanalen från Drottningporten i öster till Stora bommen i väster – några av våra viktiga offentliga byggnader stryker med. Kristine kyrka som står under uppbyggnad och vars torn ännu inte fått kopparbeklädnad, Rådhuset som då är av trä samt mynthuset bakom Kristine kyrka, på Köpmansgatan.
Denna gång är det 180 hus som blir lågornas rov, och inte minst alla de ovärderliga dokument som förvaras i rådhuset.

Storbranden 1746 resulterar i att en ständig brandvakt utses två år senare och nu rekommenderas skarpt att det ska byggas tegelhus före trähus och dispens ges för införsel av tegelsten från Amsterdam.

Göteborgs Stadsmuseum

Göteborg går en ödesdiger tid till mötes vid sekelskiftet mellan 1700-1800-talet. 1792 brinner kvarteren mellan Brunnsparken, Östra Hamngatan och Vallgraven ner. Året därpå tar elden nästan alla hus på Kvarnberget och tio månader senare rasar ännu en eldsvåda i nordstaden.

Lämpligt tillfälle för uppköp av kvarteren kring kanalerna
Svenska Ostindiska Kompaniet bildas 1731 av en grupp köpmän som tjänar förmögenheter på handel med Kina. Efter storbränder infaller ett läge då de köper upp ett helt kvarter vid kanalen vid Norra Hamngatan. Den planerade sjuttio meter långa tegelfasaden som vetter mot hamnkanalen, ska nu visa vilka som har makt och inflytande i Göteborg!

Det tar femton år att bygga detta monumentala hus för kompaniet. Bygget av den fyra våningar höga byggnaden i gult tegel görs efter ritningar av stadsingenjör Bengt W Carlberg – ett ”Contoirs-Magazins Huus för Ostindiska Compagniet uti Göteborg”. Överintendenten Carl Hårleman i Stockholm, som granskar ritningarna, har dock synpunkter som tvingar Carlberg att ändra sin alltför påkostade byggnad till en enklare med mer ”styrka och varaktighet”.

Östra flygeln mot Tyggårdsgatan står klar 1752, huvudbyggnaden cirka 1760 och västra flygeln 1762. Huvudbyggnadens övre våningar inrymmer kontor, sammanträdesrum, auktionssal och en sal för sidentyger. Bottenvåningens välvda rum och de två flyglarnas övre rum är magasin för porslin, te m m. Ostindiska kompaniet som har grundats redan 1731 har sin utrustningshamn vid Klippan. Varorna transporteras från fartygen ute på älven med mindre båtar in till Stora Hamnen. Därifrån lastas de direkt in i kompaniets rymliga magasin för vidare försäljning.

Göteborgs Stadsmuseum

Svenska Ostindiska kompaniet upplöses 1813. Staden köper då den västra delen av huset och staten köper den östra delen 1823. År 1861 öppnar Göteborgs museum i
den ombyggda västra flygeln och tjugo år senare är det museum i stort sett hela huset. Men det räcker ändå inte till. Mellan åren 1889-96 görs en större om- och tillbyggnad för museet efter ritningar av Hans Hedlund och Yngve Rasmussen. På gården anläggs en botanisk trädgård med vilt växande träd- och växtarter från Skandinavien. De stora fönstren kommer till, och inte minst dekorationerna på husets framsida med sjöjungfrur, fiskar och en uggla.

På 1920-talet flyttas konstavdelningen till andra byggnader. En omfattande ombyggnad genomförs under 1993-96 i samband med inrättandet av Göteborgs stadsmuseum.
När Arkeologiska, Historiska och Industrimuseerna slås samman till Stadsmuseet byggs en entréhall och en hörsal på marknivån. I huvudentrén förändras den ursprungliga trappan och på den överbyggda gården uppförs en ”glaspyramid” för att ge ljus åt den nya hallen. Samtidigt återställs några rum från 1890-talet och Ostindiska Kompaniets auktionssal rekonstruerades.Göteborgs Stadsmuseum

År 2001 restaurerades Wilsonska flygelns väggmålningar som var svårt skadade. De flesta av motiven kunde rekonstrueras och nymålningen utfördes med samma typ av färger som vid tillkomsten för över hundra år sedan.

Ser vi tillbaka på 1700-talets början är många starkt kritiska till bildandet av Svenska Ostindiska Kompaniet och menar att det är galet att byta råvaror och ädla metaller mot ”kinesiska skräp.” Under den femte oktrojen är monopolet inte lika stort som tidigare och några svenska skepp seglar inte längre till Kanton. Perioden går åt till att avveckla och sälja.
När alla pengar försvunnit ur landet, så finns det bara urdrucket te och sönderslaget porslin kvar, hävdar någon.
Kanske är det anledningen till att Ostindiska huset också anses vara ett av dåtidens verkliga skrytbyggen?

Kronologi för Ostindiska huset;

1747–1762
Ostindiska huset, det nuvarande Stadsmuseet, uppförs för Svenska Ostindiska Compagniets räkning. Till en början hade kompaniet lokaler på olika ställen i staden för magasinering av varor. Efter en katastrofal brand i nordvästra delen av staden 1746 blev det möjligt att köpa upp tomter i ett helt kvarter och uppföra Ostindiska huset. I huvudbyggnaden mot kanalen finns direktionsrum, auktionssal och visningsrum
1807–1813
Handeln med Kina går allt sämre. Svenska Ostindiska Compagniet väljer att avveckla verksamheten. Ostindiska huset säljs på auktion.
1819–1833
Lokalerna i Ostindiska huset används bland annat för bibliotek, gymnasieskola, naturhistoriskt museum och lagring av spannmål.
1861
Ostindiska huset blir Göteborgs museum, med nuvarande Victoria and Albert museum i London som förebild. Naturhistoria, konst- och slöjdskolutbildning och ett bibliotek är grundvalarna.
1889–1891
Museet får sin fjärde del, Wilsonflygeln. Fasadmålningarna, som syns från innergården, anspelar på museets breda verksamhet vid denna tid.
1894–1896
Museibyggnaden moderniseras. Trapphusen får väggmålningar som berättar om husets historia och framtid.
1918–1925
Konstsamlingarna och naturaliesamlingarna får egna lokaler. Göteborgs museum blir ett renodlat kulturhistoriskt museum.
1993–1996
Göteborgs Stadsmuseum skapas genom att samlingar för arkeologi, historia, medicinhistoria, industrihistoria, skolhistoria och teaterhistoria förs samman.

Idag
Ostindiska huset fortfarande ett museum – Göteborgs stadsmuseum – som är där för att berätta om Göteborgs historia. Ett omfattande arbete pågår under 2014-2015 med att renovera kanalmurarna i Stora Hamnkanalen vid Norra Hamngatan, mellan Kämpebron och Fontänbron.  Efter 160 år är dags för en ny kanalmur vid Norra Hamngatan – gatan som går utmed Ostindiska huset! Den gamla kanalmuren i sandsten vilade på en rustbädd i trä på träpålar. Det finns lämningar under och innanför muren från 1600-talet då Göteborg anlades. Stora Hamnkanalen grävdes ur av de holländare som byggde Göteborg och Hamnkanalen blev dem första hamnen i Göteborg. Intilliggande Tyska kyrkan, Göteborgs rådhus och Göteborgs Handelstidnings hus byggdes på Lilla berget i det som nu är Västra Nordstan. Berggrunden lutar brant mer mot Hamnkanalen. Under Kämpebron är det några meter ner till berg, längre ut i kanalen 20-30 meter!

© 2019 JAVANEN

Tema av Anders NorenUpp ↑