En utställning anordnades 1976 i Göteborg då USA firade 200 år – den amerikanska självständighetsförklaringen utropades den 4 juli 1776.
Konstnären Lars Gillis fick i uppdrag att dekorera den forna Sillgatan, nu Postgatan. På ett 130 meter långt plank vid en rivningstomt målade han inför publik ”Emigrantens väg efter Sillgatan”. Där visades situationer som tidigare ej finns avbildade och det är några av dessa bilder som ligger till grund för denna konstmapp.
Året är 1888. Hemmansägaren går med lien i havreåkern. Hans hustru tar upp säden och binder den. Någon har sagt om den fattige torparen att han hade för litet att leva av, och för mycket att dö av.
Torparen drömmer om Amerika. I Skänklådan ligger Hvita Stjernliniens prospekt. Där står att Staten Minnesota lovar 65 hektar god åkerjord till envar duktig lantman att bruka, och efter fem år ”som sitt eget”. 65 hektar är lika med 132 tunnland, och det är er än vad socknens storbönder har.
Han skall sälja sitt hemman. Han skall till det märkliga Amerikat. Landet där allt är stort och rikt, och där alla är fria män. Han skall bli fri, och han skall bli rik.
Statens Jernbanestation i Göteborg
Ett tåg rullar in. Emigranterna tas emot av rederiagentens ombud som för dem direkt till agentens kontor. Koffertarna med resgods lastas på hästkärra och körs till ett magasin på Packhusplatsen …
Agentens kontor
Sillgatan utgår från järnvägsstationen och fortsätter till hamnen. Sillgatan i Göteborg är emigranternas gata. Därför ligger rederiets kontor på Sillgatan.
På kontoret skriver utvandraren kontrakt med rederiet. Så betalar han resan, och deponerar de summa familjen måste betala för att komma in i Amerika.
Ficktjuvar
Han sålde sitt hemman. På Sillgatan förlorade han allt vad han äger vid ett kort möte med en liga av ficktjuvar.
Matsalen
Matsalar, kaféer och krogar finns på Sillgatan. Livsmedelsaffärer säljer proviant för överresan. Järnvarubutiken säljer yxor, spadar och andra redskap som kan vara svåra att få tag på vid framkomsten. Klädeshandlarna gör goda affärer. Många emigranter har pengar över efter att sålt hem och lösöre. De klär sig fint för Amerikat. Sedan går de till fotografen för att kunna sända en bild till dem därhemma.
Många ser sin första teaterföreställning på Sillteatern. Ja, allt finns på Sillgatan – Både nyttigt och ”stolletyg”.
Rum för resande
Familjen söker ett billigt rum att hyra. Det dröjer styvt fjorton dagar innan båten kommer. Till slut bestämmer de sig. Värdinnan är religiös och på väggarna hänger gudliga tavlor. Det känns tryggt och hemvant på något sätt.
Inköp för överresan
Emigranterna håller själva hushåll ombord under överresan. Av rederiet får de en lista på vad de behöver under färden.
Hvad emigranten bör medföra på resan:
Linne och goda gångkläder. Sängkläder, filtar. Hö- eller dundynor. Ull- och linnegarn. Godt svenskt läder. Matkärl af bleckplåt. Tallrikar, drickeskoppar. Knifar, gafflar och skedar. Vattenkanna. Ävenså madrasser att ligga på.
Resmat för en person
8 Råglimpor. 20 kornlimpor. I kanna honung. 1 stycke spickefläsk. ½ dussin spickekorvar. Ost, smör, mjöl, gryn. Potatis och ärter. Kaffe, the (i strut). Socker. Rågskorpor. 1 rökt fårbog. 1 tjog salta sillar. 8 kannor dricka. Salt. Ättika.
Farväl
Den stora resdagen är inne. En mindre hjulångare för grupper av resande i omgångar ut till Wilson Lines Ångare ”ORLANDO” som går till Hull på Englands östra kust. Från Hull går färden med tåg till Liverpool på västkusten. Därifrån krossas Atlanten med White Star Lines stora fartyg.
När emigranterna står på Orlandos akterdäck och ser fäderneslandet försvinna under horisonten, tåras månget öga och månget hjärta klappar hastigare.
– Farväl gamla Sverige. Farväl!
Över Atlanten
På det stora fartyget råder en förväntansfull spänning. Nu tas det slutliga språnget över Atlanten. Nästa anhalt blir Amerika. Drömlandet!
Men nu sätter sjösjukan in. På Nordsjön var det lugnt. Atlanten däremot häver sig i långa sugande dyningar. Många klagar och undrar hur denna resa skall sluta.
Amerika
Efter en bitvis stormig sjöresa siktas äntligen resmålet. Amerika! När fartyget passerar den nyuppförda frihetsgudinnan och när New Yorks mäktiga silhuett tornar upp sig, känner emigranterna att de kommit hem. Till sitt nya hem. Till AMERIKA!
Om Lars Gillis:
Bildkonstnär, Lars Gillis född 2 oktober 1929, Lars Gillis avled fredagen den 16 mars 2012. känd för flera muralmålningar, bland annat på Junggrens Café i Göteborg samt på varje våningsplan i ett höghus på Järntorget i samma stad. MURALMÅLERIETS NESTOR Lars Gillis självlärd berättare. Text: JAN BERGMAN.
Ingen konstnär har satt sin prägel på Göteborg som Lars Gillis. Hans muralmålningar med historiska motiv finns i trappuppgångar, anrika Junggrens Café, Folkets Hus och inte minst Hotel Lorensberg, där han utfört 100 målningar på fem våningsplan.
Han började skriva sagor med inspiration från John Bauer och gjorde ett program utifrån tecknade urklippsbilder om prinsessan som skulle lära sig laga köttbullar för SVT 1962. Den historiska inriktningen i måleriet var en självklarhet.
– Jag har den läggningen och dragningen, det visade sig när jag arbetade på Historiska Museet på 1970-talet som visualiserare eller museitekniker, säger konstnären när vi träffas i hans lägenhet inte långt från vattentornet i Guldheden.
– Utan historia så har vi ingen framtid. De påstår att händelser och trender går i cirklar. Efter sju år har det gått runt.
Han har deltagit i projektet med Ostindiefararen Götheborg, där han målat en 3,5 meter göteborgsvy från 1787 på varvet Terra Nova och skrev en klämmig shanty till egen melodi som sjöfararna framförde vid avresan.
– Jag fick äran att sjunga den själv för den kinesiska publiken i radio!