Dr Ramon Unchuan
Det är tidigt 70-tal och jag går i en korridor vid Barnkliniken, Östra sjukhuset, där min mamma arbetar. Möter en ung man i vitt och han hälsar med ett stort, varmt leende. Han är klädd i kläder som påminner om de som man bara sett i amerikanska serier! Och det är sannerligen inte vanligt att läkare hälsar på de som passerar…
Långt, långt senare möter jag denne man igen. Nu något äldre och han är en mycket välrenommerad läkare på en av våra vårdcentraler. Snart även chefsläkare. Patienter med svår smärtproblematik skänker tacksamma tankar kring denne läkare som tröstar och lindrar som ingen de tidigare mött.
Han heter Ramon Unchuan – vi blir goda vänner och jag älskar hans smittande skratt. Jag praktiserar på några vårdcentraler varje år och ser sjukvården inifrån. Långt från mitt vanliga jobb vid skrivbordet. Denne Ramon är en förebild för nya idéer och är villig att snabbt utveckla IT-system för att effektivisera arbetet på vårdcentralen. Som utbildad inom radiologi (röntgen) kan han snabbt analysera röntgenbilder och ställa diagnoser. Lämnar inget åt slumpen. Ser hans sorg då han måste meddela patienter om dåliga prognoser… kanske t o m om dödlighet.
Våra vägar skiljs åt under några år och som av en händelse möts vi igen – då en gemensam vän är på väg att lämna jordelivet. Ett sammanträffande som ser ut att ha en mening. Vi lever genom en gemensam sorg. När allt har lagt sig kan vi glädjas åt vårt återseende. Han kommer hit från sitt hemland Filippinerna för att göra ett avslut. Hans partner har dött i Sverige och nu återvänder Ramon till hemlandet. Vi hoppas på ett återseende. Hans vänner blir mina vänner – här finns inga gränser för oliktänkande, olika religioner, olika hud- eller hårfärger, olika språk. Vi är sammanbundna av osynliga trådar. Och mycket kärlek.
Den 22 februari 2022 får jag ett meddelande från brorsonen Dennis Unchuan:
Hello Maya, I’m sorry to share sad news with you today. My uncle Dr Ramon Monching Unchuan passed away today on February 22, 2022. His passing was sudden and unexpected for all of us. Because you reached out to me before concerned about him, I thought I should let you know. I’m really sorry to share this sad news with you.
We are still in the process of determining the cause of death and preparing for his wake a funeral. I will share with you more once I find out. He live about 2 hours away in his farm. My other uncle (his brother) traveled there this morning to find out what happened. We still have no news as to the circumstances of his passing.
Jag hade kontakt med Ramon vid 17-tiden samma dag han dog. Då var klockan 23 i Cebu. Inget konstigt märktes. Han visade ett foto på en samlad familj och släkt – i bildens mitt sitter Ramon som barn. Det blev hans sista hälsning.
Han begravs inom några dagar.
