Capitaine Carl Gustaf Ekebergs ostindiska resa, åren 1770 och 1771
Cap. Bonæ Spei d. 1 Junii 1770
Min Herre.
Den vänskap Min Herre altid har behagat hedra mig med, förbinder mig at härifrån upvakta med en kort berättelse om de tilfällige händelser, som förefallit på denna resan. Jag hoppas at det benägit uptages; förgäfves sökes uti dem något, utan hvad förut är kunnigt, om icke at denna varit de förra uti de i begynnelsen öfvergångne svårigheter mycket olik.
Sedan Herrar Directeurerne af Svenska Ostindiska Compagniet behagat anförtro mig Skeppet Finlands förande, hvilket var ärnat til expeditionen, som nu tillika med Skeppet Prints GUSTAF skulle göras til China, begaf jag mig ned til Götheborg at emottaga det samma, och sedan Skeppet förut blifvit fullkommeligen försedt, equiperat, och besättningen inmönstrad, afväntade vi til resans företagande en beqvämlig vind, hvilken några dagar varit mycket ostadig, och fastän en och annan gång på östra kanten, dock likväl upfyld med snöyra och tiock väderlek, som förtog utsigten uti dessa trånga farvattnen.
Den 26 Decemb. 1769, liknade sig luften at blifva mera beständig med köld och jemn blåst ifrån nordost. Ankaret lyftades, och resan anträddes i Herrans namn i sällskap med Skeppet Prints GUSTAF: de Svenska Skären begynte redan innan aftonen försvinna utur vår åsyn och Schagerns båk med des fyr i skymningen visa sig. Emedan vi giorde vår väg förbi denna uddan af Jutland åt Nordska Näset, höllo vi jemt sällskap med vår följeslagare, som seglade mycket bättre, til des natten inföll, då en mörk luft, som upsteg i öster och bröt ut til hård blåst med tiockt snöfall, vid midnattstiden skilgde oss åt. Denna väderleken med aftagande och sig småningom til syd-vest dragande vind varade intil följande dagen med något klarnad luft, hvarmed vi likväl de följande dagar hunno så långt åt vester, at vi den 30:de voro i granskap med Hitländska Öarne, hvilket lodningen på 85 famnars diup, en myckenhet foglar och det släta vattnet gåfvo tilkänna. Vi räknade oss hafva 60 gr. 35 m. latitud och vid pass 300 siömilar vester om Scageruddas meridian, väderleken som med de sydliga slags vindarne uti denna negden är altid tiock och rägnig, begynte utur V. S. V. blifva stormande, natten af smått regn och töckn mörk, och utsigten kort; fordrade fördenskul den försiktighet, at icke oförmodeligen infalla på dessa öar och deras vidt utsträckande skär; at lägga bi och vänta dagen var derföre säkrast. Huru litet man kan lita på skeppens lopp ifrån det ena landet til det andra, utvisar deras skilnader uti flera resor sins emellan jemnförde, antingen de orsakas af oförmodade strömmar eller den vind som länge herskat; detta satte mig i farhoga, i anledning af den olycka, som hände Skeppen Stockholm och Drottningen år 1745, då jag uti det förra led skeppsbrott uti mörka natten emot denna öens strander. Vi giorde emedlertid vår väg åt nord, och då vi den följande dagen uti lika beskaffat väder hunnit til parallelen af den nordra uddan, begynte stormen utur V. N. V. med hagel-skurar och mycken blixt; och här slutade vi det gamla året.
1770.
Januarii den 1. Denna middag hade vi sigte af Hitland och tillika 85 famnars diup. Sedan med en slapp N. V. vind vi sökt nalkas landet, blef väderleken, som var mild och stilla, ombytelig ifrån O. S. O. til S. V. och de följande dagarne vestlig; den bröt den 4:de ut til en nord-vestlig flygande storm, som upreste siön til högtbrytande vågor. Vi voro då komne på meridianen af Hitland och uti 62 graders latitud. Stormen blef så stark denna och de följande dagar, at intet segel kunde föras, utan dref oss hinderlöst tilbakas åt S. O. Vi hunno ändteligen, sedan blåsten aftagit och vädret vändt sig någorlunda til vår fördel, å nyo, natten emellan den 8 och 9 uti månskenet, förbi den nordra uddan, så at vi den följande middagen räknade den samma 48 milar S. S. O. ifrån oss. En nordlig och N. N. O. mycket våldsam vind, med ifriga skurar af hagel och mycken blixt, aflöste den förra, efter några minuters lugn, och med en uprest siö förde oss denna och et stycke på följande dagen 200 milar vesterom Hitland til 59 gr. 37 m. Här skiftade den sig först til stilt, och bröt sedan ut med de trägna och ohyggeliga stormar, som voro orsak til den följande cathastrophen.
Det har varit vanligit at skeppen, som ärna sig åt Indien, företaga sina resor bittida, på det de i tid må kunna hinna at hafva fördelar af skiftevindarne uti Indiske hafven; de hafva derföre faststält afseglings tiden omkring December månads slut, en tid då solståndet eller strarbraket infaller; siöfarande hafva altid haft respect på väderleken den tiden, i synnerhet om ny eller fullmåna blifvit vid detta phœnomen, det har jag funnit sällan slå felt. Hitintils hade vi ifrån Götheborg räknat allenast fem stormar, ehuruväl alfvarsamma, dock i anseende til de följande af mindre betydenhet.
Vi hade hitintils smickrat oss med det hopp, at detta ovädret varit påfölgd af solståndet, och at, när det var öfverståndit, skulle det ena med det andra uphöra. Huru äro icke menniskorne lyckelige deruti, at de dem förestående motgångar äro förborgade; vi skulle med mycken oro och fasa afbida dem, om deras hårdheter voro oss bekante. En period började, som icke allenast brydde oss, utan ofelbart andra som voro ute at färdas, och som vi ovetande om påfölgderne med stadgat mod emottogo. Vi hade högden af Kilda den nordvestligaste af Levis öarne, som betäcka Scotlands vestra strander, då den 15 en häftig storm utur V. N. V. med grymma skurar af groft hagel öfverföll oss, och sönderref de få segel vi kunde föra, samt dref oss uti en mycket bekymmersam natt i negden af dem. Af den anbräckande dagen kunde vi, så af det grumliga vattnet, som af en myckenhet foglar, sluta at vara dem nära, ehuruväl tiocka luften hindrade at se dem. Stormen lade sig, och det behagade Försynen inom två timar hugna oss med frisk N. O. vind, som, ehuruväl de af stormen upreste vågorne nog hindrade framgången, likväl bragte oss utur en fara, som vi på annat sätt svårligen kunnat rädda oss ifrån. Vi skyndade oss med denna vinden, som efter hand drog sig åt S. O. Syd til S. V., så at vi den 18 räknade oss på Teneriffas meridian uti 57 gr. 6 m. Latitud; och hade den lilla i detta farvatnet liggande klippan Rocoll O. N. O. 90 milar ifrån oss.
Så snart vinden vridit sig til V. S. V. började den åter med förnyad styrka och et hafssvall, som altid svarade emot des kraft. Den skiftade således dageligen emellan V. S. V. med regn, til V. N. V. med hagel, och fastän blåsten et par timar om dagen litet saktade sig, så var detta at anse allenast som en hvila för at hämta nya krafter. Den jämt tilslutna luften hade sedan resans början allenast bestådt oss tvänne observationer af solen, och då den om nattetiden någon gång skilgde sig åt, så framlyste altid eldröda norrsken, och utur de fastare molnfläckar ständiga blixtringar. Castor och Pollux, som så mången gång fägnat siömän med hopp om bättre väder, då de visat sig ifrån skeppens toppar uti storm, lyste nu uti hvarje hagelskur högt uppe utan någon ändring. I sådant tilstånd sträfvade vi emot de oblida hårda vestliga vindarne at komma ut på rymden, vändande än på ena än på andra bogen, hvars yra och kraft icke tilstadde oss föra eller tilsätta något segel innan det blef i stycken slitit, och hafvet, som rättade sig efter blåsten, var ständigt så oroligt, at skeppet både rullade af vågornes högd, och vräktes aldeles af deras drift til vår minsta fördel, utom det at de som oftast bröto öfver med nog buller och häftiga skakningar. Uti et sådant tilfälle då Skeppet en gång, den 21, skulle vändas, tildrog sig den olyckan, at en af siöfolket blef öfver bord slagen och drunknade.
Omsider den 23, efter et par timars skickeligare blåst, begynte vinden om morgonen ifrån vester med några förelöpande ilningar förvandla luften til en tät och jerngrå dimba, et tydeligit förebud til en hårdare storm, emot hvilken vi skyndesamt beredde oss, med alla nödiga anstalter; denna tiltog ock efterhand och bröt eftermiddagen ut i en grym Orcan. Nu kom det verkeligen til pass, at vi voro färdige emottaga en så alfvarsam gäst, som, oaktat det at all öfvervigt var nedtagen och alla rår nederstrukne, likväl lade skeppet på en sida med styckeportarne emot vattnet, hvilket tillika med skummet flög öfver oss som en yra up i luften, och vädrets dånande förtog hörslen af hvad som på nära håll ropades. Sedan alla luckor och portar blifvit tiltäpte, master och taklagen på bästa sätt försäkrade, och manskap uppe i märserne med yxor förordnade, at, om så behöfdes, borthugga stängerne, til masternes behållande och skeppets resande, låto vi, under den Aldrahögstas försorg, drifva uti et väder, som näppeligen en Anson under Cap. Horn funnit svårare, och i sanning blåste uti all fullkomlighet, rätt så svår som den i Chinesiska siön bekante Tai Fong, intil klockan 10 om aftonen, då den uti sit aftagande reste up en förundrans värd hög siögång, af hvilken en våg, ej den minsta, öfverhölgde skeppet, som icke underligen satte en hvar i den bestörtning at genast siunka. Kraften af denna svåra vatn-column, hvilken räckte up emot Förmärsen, stötte med sådan ifver emot Bagbords Bog, at den sönderslog Focke-röstet, som bestod af 7 tums tiock ekeplanka, bräckte alla derpå stående knä, och afbröt jernbultarne, kastade et 13 skeppunds Ankare med et derpå liggande Varpankare, som voro vid Relingen fastsurrade, inpå däcket, sönderkrossade echaloupen, jollen, och bortskölgde Styckena efter dem. Sedan den under et otroligt brakande och en häftig skakning, som skedde under detta, öpnat sig väg emellan däcket, fylde han den der stående skepps-båten, störtade sedan ned til sådan myckenhet på undra däcket at några kreatur blefvo der fördränkte; omsider steg det ned i skepps-rummet nedrusade vatnet tre fot högt. Den öfriga delen af denna vattn-column slog ut alla luckor under soldäcket och sökte sig väg derigenom, sedan den slitit löst alla bänkar och kastat dem, med dem som derpå suto ned åt le, lemnandes alla vakthafvande flytande uti det qvarblefna vattnet uti mycken oreda, ibland hvilka jag var en, som oförmodat fann mig i vattn up til armarne, hvilket drog mig omkull och förde mig på ryggen liggandes fram och åter, til des jag fattade et tåg, at icke med des afrinnande komma öfver bord. Denna hastiga och oförmodade oredan var icke den endaste som oss hände: Vågens våldsamma slag emot skeppet giorde, som sades, en sådan skakning, at de uti rummet nedstrukne och tvärts öfver lagde canonerne vräktes tillika med ankare-tågen åt le-sidan, hvilket alt tillika med vinden förorsakade skeppet en krängning, at det nu mera blef liggandes med relingen emot vattnet.
Sådant var nu vårt tilstånd uti en mörk natt, bister af regn, blixt och vädrets ouphörliga susande emellan de höga svallande vågorne. Vår första omsorg var at få vattnet utpumpat och skeppet rättat, en sysla som uptog det öfriga af natten. Den följande dagen gaf nytt arbete med tågvärkes upförande at kunna bevara vår lutande focke-mast, som igenom röstets förlust mistat all sin styrka på den sidan. Den i mycken oreda löpande siön, som träget slog up under skepps-hvalfvet, hade äfven bortrifvit rorets krage, hvarigenom en myckenhet vattn kommit in uti arckliet. Vinden, ehuruväl til all lycka ej så våldsam som förut, förde oss likväl utan upskof närmare de österut belägne öarne, efter vi intet vågade utställa den half-nakna focke-masten för något segel. Vinden skiftade omsider til S. V., vi vände straxt åt N. V. upförde och til skeppssidan fästade tvänne på hvarandra lagde stockar til et nödfalls röste och, så mycket görligit var, funno oss den 30:de Januarii uti någorlunda segelbart stånd, då vi voro drefne tilbaka til 60 gr. 1 m. latitud och räknade Rokoll S. t. O. uti 6012 gr. 138 milar.
Sedan vinden de följande dagarne dragit sig åt nord-vest, sträfvade vi, ehuruväl i tämmeligen bofälligt tilstånd, i anseende til en och annan skada, som i öpna siön icke kunde botas, at fortsätta resan, på det vi vid någon uti vår väg liggande plats, såsom antingen Madeira eller St. Jago, kunde utan serdeles hinder förse oss med fartyg och förbättra det öfriga: vi voro ock hunne ned til 58 gr. 24 m. fast icke utan oro af ostadiga och skiftevis hårdt blåsande vindar. Sluteligen begynte en alfvarsam storm af V. S. V. den 2 Februarii, för tre dagar, med regn, tökn och mörk luft at blåsa, som varade intil den 5:te, då vi med upklarnat väder emot all vår förmodan fingo öen Fula i sigte, belägen på Hitlands vestra sida. Detta landfall var oss så mycket mera oförväntat, som vi räknade oss ännu 225 siömilar derifrån åt vester: en skilnad, som ej kan alt sättas på driftens räkning, emedan den uti de dageliga räkningarne var til fullo godtgiord, utan får här tilskrifvas strömmar, som en så långsam och kraftig vind satt i rörelse, och til slut förenat sig med de i Scotska öars granskap löpande strömar, hvilka en accurat navigator vid namn Murdoch Makanzie beskrifvit uti sina öfver en del af dessa öar utgifne chartor, som ock berättelsen öfver Orcades öarne, hvarest på somliga ställen ej skal vara sällsamt, at strömmen, i synnerhet vid månans skiften, skal löpa 9 milar uti en tima, hvaraf vi tilförene haft uti flera resor, då vindarne varit vidriga, nog öfvertygande prof. Som vinden, ännu vestlig, satte oss emot denna öen och til de trängsel, som hon gör med Orcades öarne, hvilka alla äro upfylde med skär, klippor och strömmar, fordrade försiktigheten at, i anseende til dessa omständigheter, ej uppehålla sig på så äfventyrligit ställe med krytsande, utan allenast hålla oss här natten öfver, och, efter den följande dagen var lika benägen för oväder, beslöto vi gå igenom Sundet emellan Hitland och Fair Jsle, at uti et något rymmare vattn afbida hvad ändring den förväntade fullmånan ville tildela oss.
Då jag hade tilfälle emellan snö och hagelskurarne betrakta Hitlands södra udda med sina kullar, alla af snö betäckte, som visade sig mycket ohyggelige, påminte det mig mit tre månaders vistande här, då jag efter et olyckeligit skeppsbrott vid des sydöstra strand, 1745 den 12 Januarii, fick här, jemte andra, min lifbärgning. Jag skal infalla med en liten berättelse derom, om det intet illa uptages, medan Skeppet Finland, uppehållit af motväder, fullt af snö och hagel sträfvar i detta farvatnet.
Detta lilla Archipelag af en stor och åtskillige små öar och holmar, ligger emellan 60 och 61 graders latitud; stora öens längd ifrån Sombrough Head til Rona Hill på Nort Maven, som är en stor halfö, är 54 mil eller 18 leags, har många uddar och vikar samt är fördelad uti 17 socknar. På vestra sidan ligger Fula 20 milar ifrån landet, som om sommaren är allenast et fiskeläge: den innefattar i omkretsen emot 5 milar, jordarten på henne säges fördrifva råttor. House, Burra, Vestra, Waley och Papa äro tämmeligen stora öar och ligga närmare landet nord om Fula på Hitlands vestra sida. Veskeris äro klippor, ligga 10 milar ut ifrån landet mit för en stor vik kallad Magnus Bay. Yell är så stor, at hon har två socknar, denna gör med stora öen et sund kalladt Blome Sund. Unst är den nordligaste, under henne ligger Fetlar. Outscheries äro tre små klippor, belägne 15 milar ifrån landet på östra sidan. Noss har en emot öster lutande klippa, kallad Hanglip. Whalsey ligger der ofvanföre. Brassey gör med stora öen en skön hamn, tilräckelig för en flotta af hundrade segel; Holländarne kalla henne Buysbay, samt Musay; desse äro de större öarne, men holmar och skär äro nästan intet tal uppå, hvilka alla utgöra tilsammans 4 Socknar.
Larwik, den enda Staden på hela öen, belägen uti Gulberviks sockn vid Brasse hamnen, har få invånare; här bor Gouverneuren, som har titul af Amiral, vice Gouverneuren och deras skrifvare. Uti denna hamnens inlopp strandade Skeppet Drottningen af Sverige 1745 den 12 Januarii. Midt emot denna på öens vestra sida ligger i Tingvalls sockn Scallovay, en stor by; vid dessa bägge, så väl som på flera ställen på öen, finnas lemningar efter fästningar, som de föregifva vara bygde af Picterne.
Åtskillige Scotska familier och andra herskaper hafva här sina landtgods, hvars underhafvande utgöra sina utlagor, merendels igenom fiskande. Landet är mycket bergigt och högt, de emellan liggande dälderne äro öfverväxte med hög liung, som är boskapens bete, och de lägre dälder utgöra torf tilräckeligen til invånarnes bränsle, de beqvämare ställen äro upgräfne til åker, emedan ingen annan redskap finnes, och består jorden af sandblandad mylla efter den förrutnade hafstången samt någon lera, hvilken är ganska bördig til hafra och kornsäde, som dock är knapp föda för dem, som likväl dermed umgås mycket sparsamt. De hafva sina hus uplagde af flata hällar, som här gifvas i öfverflöd, fogningarne tilstrukne med lera, men takverket måste de hafva ifrån Norrige eller strandade skeppsvrak, emedan intet träd eller buske finnes på hela öen, de förmögnare hafva sina hus i flera afdelningar och våningar, med bräder panelade; stora fenster och spisar, dock utan spiäll, men de sämre åtnöja sig med et enda hus, hvarest eldstaden är midt för den låga dören, och et hol på taket at utsläppa röken, på ena sidan om spiseln är tilhåll för folket, på den andra sidan för boskapen, ty hästar och får måste både sommar och vinter söka sin föda ute på marken. Logar och andra uthus nyttia de intet, den afskurna säden stackas, och hvar gång de behöfva, tröskas, samt på en slät häll öfver någon bäck med en annan påliggande sten, lik en så kallad fotviska, söndermalas; hvar gång de äta, knåda de miölet med vatn i en skål, baka deraf små runda kakor, dem de, för den brinnande tårfven upreste, grädda, och kalla Banex. Maltet malit slå de uti en uprest tunna, giuta deruppå hett vatn, efter et par dagar aftappa och dricka, och, när detta fått ända, giuta å nyo hett vatn på til des ingen must mera kännes: det grumliga på bottn liggande, sedan det blifvit skiljt från sädorne, koka de til gröt med tort hafremiöl under, äta det med smält fårefett, och kalla denna rätt Suun. Blåkål, fisk, fårkött, ägg, siähl och fogel är i öfrigit deras allmänna föda.
Hitländske hästarne äro af et serdeles slag, små, låga, och hafva utom manen liksom skägg ifrån käften ned til bringan; de nyttias endast at uti halmkorgar bära på åkrarne den af siön upkastade tången til gödande, och at hembära de afskurna sädes-kärfvar. Til resor uti deras bergiga vägar äro de serdeles beqväme; och är det hiskeligit se dem rida på två högst tre fots breda vägar belägna omkring bergen, hvarest en brant högd hänger öfver hufvudet och en brådstupa sluttar i hafvet. Hästarne vissfotade och folket dervid vande, göra som oftast en sådan ridt utan at man hördt någon förolyckas.
Deras får tycktes äfven vara af en serskild art emot dem jag sedt både i Scotland och England, smärre, men rike af fin ull; desse, så väl som hästarne, tyckas passa sig bäst för detta climat och orten; hvar och en bonde har et tilräckeligit förråd af dem; de utgöra största delen af hans föda och hela klädnaden. Landet, som utom örnar är fritt för odiur, bidrager at de utan besvär skötas, alla hafva på dem sina serskilta märken; när de beta gå flera hundrade i en hiord, och när de klippas, klipper hvar ägare sit. De kunna ock utstå mycken hunger. För urväder skul äro på flera ställen af sten uplagde murar, som inesluta små gårdar: uti dem samla fåren sig och ligga tätt tilsammns at niuta skygd; de blifva der nedsnögade, och kunna så fördraga tre til fyra dagars svält, til dess at snön bortsmälter, som i anseende til de omskiftande vindarne icke varar länge, dock händer, at de hungrige ibland förtära ullen af de nästliggande, som valkas i magen til bollar och förorsakar dem döden. Qvinfolken spinna denna ull på sländor och tilverka deraf kläder för sig och männerne ända til underklädnaden, de sticka äfven deraf strumpor, som i finhet täfla med silkesstrumpor.
Hafvet gifver dem åtskillig slags fisk, äfven ostron, hummer och räkor, och de många holmar och skär äro säkra tilhåll för flera sorter fogel, hvaraf de hafva både ägg och fiäder. Uti de branta klipporne hafva oräkneliga skaror af vilda dufvor sina nästen, som utan möda fångas: at förtiga en myckenhet snäppor, spolar och starar, som ständigt följa stranderne åt. Om vårarne göra svanor och vildgäss här besök och få altid lemna några af sit sälskap i sticket. Hvarest vågorne hafva uti bergen giordt långa holigheter, der hafva uttrar inrättat sina boningar: de til denna jagt inrättade hundar fela icke at gripa och leda dem ut at fångas eller skiutas. Ingen brist är på siählar, af dem göra Hitländarne sig mycket gagn til föda och tran, samt af skinnen til kläder. Et serdeles sätt hafva de at af hudarne tilreda sig skor: et rått skinn utbredes och derutur skäres en rund flik, tre gånger så stor som fotens längd, hål stickes rundt omkring, igenom hvilka trädes en rem af samma hud, foten sättes mitt på skinnet och remen tildrages om smala benet: således hafva det fattigare folket skor utan någon söm; det är svårt at af deras spår i snön dömma hvad slags diur som gådt förut. På åtskillige ställen, i synnerhet uti Dunrossnes Sockn, den sydligaste delen af Öen, hvarest marken är sandig, hafva caniner fästat sig, som til myckenhet med nät fångas. För en stor del af dessa producter, som de med några egna Fartyg utföra til Hamburg, tilbyta de sig salt och andra nödvändigheter. Fartygen besöka i återresan Norrige och föra derifrån båtar, som blifvit söndertagne, för utrymme skul, jemte tienligit virke för byggnader, samt bräder. Således har jag korteligen berättat hvad jag på denna öen funnit märkvärdigt hos et folk, som äro enfaldige, godsinte, och hvilka naturen lärdt at vara nöjde med litet.
Jag vil nu begynna med resan igen. Sedan vi, som sades, den 6 kommit uti Nordsiön, i den öpningen som är emellan Norrige och Hitland, af Holländarne kallad Trechter eller Tratten, var vinden ostadig emellan N. och VNV. och som han den 9:de syntes å nyo draga sig til vest och VSV. höllo vi Siöråd at uti Norrige söka hamn, för at bota skeppets skador, fylla vårt redan afgångne förråd af färskt vatn, samt förse oss med fartyg och annan förnödenhet. Bergen var väl närmast, men des inlopp mindre bekant, och des hamnar osäkra at söka med en vind som låg på landet. Efter vinden drog sig åt Sydvest, söktes lodning på Jutska Refvet, för at derifrån finna Norrska näset; men ju närmare vi kommo til landet, ju mera betog en tiock dimba utsigten, hvilken til slut så tilsatte, at vi ej kunde skönja något inom et par mousquet-skotts håll. Här fordrades en vågsam försigtighet, efter hamn nödvändigt skulle sökas. Vi höllo fördenskul, med små och de öfra seglen samt noga efterseende, åt landet; en liten landfogel gaf des annalkande tilkänna, och straxt derefter syntes vatnet sqvalpa på de utanför näset liggande Biskops-stenarne. Vi höllo genast ut åt siön, sköto några skott, och inom en half tima utlockade fyra stycken lotsbåtar, af hvilka, en förde oss in uti hamnen Remans Fiorden, belägen fyra milar nordost ifrån bemälte näs, hvarest vi bragte skeppet i säkerhet, efter en 46 dagars strapage, uti hvilken vi ej hunnit mer på vår resa, än hvad vi beqvämligen kunnat göra på 18 timar, men räknat under den tiden 24 stormande dagar.
Sedan skeppet var uti full säkerhet, anstaltades straxt om des skyndesamma i stånd sättande både med reparerande och förfriskande: et tienligit stycke eketrä til et focke-röste anskaffades, jemte en jolle, samt timmer och bräder at under resan bygga en echalouppe. Men huru blefvo icke vi bestörte då rorets krage skulle påsättas, och vi funno, at vågorne uti stormarne afbrutit et jern som det hängde uppå, och bräckt et annat; vi funno då uti hvad förlägenhet vi kunnat råka at aldeles mista det, hvarföre vi, med eget jern och egna smeder, måtte i en på land inrättad smedia förbättra et så högstnödigt stycke.
Efter fiorton dagar voro vi nu aldeles färdige at å nyo anträda resan, til fullo reparerade förfriskade och provianterade. Och ehuruväl detta skeppets i stånd sättande efter den ledna förlust och afgång var nog betydelig, likväl skedde den med så mycken besparing, at en okunnig kunde taga sig af de ringa omkostningarne skäl at dömma, det vår förlägenhet varit så liten at den icke fordrat någon hamnsökning.
De envisa vestliga blåsvädren, som under vår varelse i denna hamnen hållit träget uti, voro som oftast så skarpa, at fastän hamnen var så til sägandes rundt omkring med höga berg betäckt, måste vi likväl stundom låta tredie ankaret falla, och vågornes häftiga svallande emot stranderne inom skären bortförde fiskares bragder ut på diupet, fastän de voro på 15 famnar utsatte; denna vind hindrade til vår stora förtret ännu några dagar oss, som med nog bekymmer räknade tiden til resans vinnande.
Jag borde berätta något om denna orten, om det lönade mödan. Den som sedt Götheborgske och Bohuslänske skären med deras af skog blottade klippor, kan göra sig fullkommeligt begrep om denna; de få behagligheter, som en annan årstid torde kunna framvisa, voro nu af snö och is aldeles bortgömde, några hus lågo ibland klipporne spridde, hvarest bergen lemnat utrymme at uptaga åker och ängsbitar: belägenheten liknade i detta fallet den Hitländska. Fodret och äfven betet för creaturen förekom mig, lika som uti alla omkring salta hafven liggande länder, mycket gödande, förmodeligen af hafsångorne, som i något mått gifver vegetabilierne denna födande egenskapen, hvarföre här ock var ingen brist på miölk och smör, fastän boskaps slaget icke hade anseende til at vara serdeles lönande. Fisk vankades dageligen, och utgör förnämsta näringen, tillika med den vinst de hafva af fremmandes besök uti de tätt vid hvarandra belägne hamnarne. Afsättningen, af det ymnigt up i landet växande skogsverke, åt utlänningen, är en serdeles handtering, som icke hörer detta skärfolket til. Men nu liknade sig luften til en annan vind och väderlek.
Det var den 6:te Martii, som nord-ostliga vinden började fägna oss med et gladt besök och hade med sig solsken, en sak, som hela denna tiden varit för oss rätt sälsynt; vi nyttiade denna så efterlängtade lägenheten, så at vi uti god tid voro utur hamnen, och lemnade samma afton den vestra kusten af Norrige utur sigte, ställandes vårt lopp åt Sundet emellan Hitland och Orcades öarne. Den 7:de och 8:de voro vindarne ännu med lindrigt snöfall och liten blåst ostadige, dock hunno vi den 9:de up til Hitlands södra udda, som ännu blänkte hel hvit af den der nog fallne snön, passerade samma afton emellan öen Fair Jsle ock Sombroughead; samma afton togo vi ock afsked af öen Fula, då den var N. O. ifrån oss; med jemn dragande blåst intogs vårt gamla krytsnings ställe, och åtankan af en och annan tilfällighet upväckte rysning dervid. Den 11:te uti dagningen blefvo vi klippan Rocoll varse, för hvilken vi nyligen haft så mycken respect, hon är lik en trubbig åt nord lutande pyramid, efter ögnemåttet ej högre än 30 alnar, des basis är vid pass et stenkast; ehuruväl intet farligit synes omkring henne, mera än et uti Holländska chartorne på södra sidan utmärkt grund af 80 famnars diup, är dock icke rådeligit gå henne närmare än på tre siömilar. Efter hon ligger så ensam och til 150 milar skild ifrån närmaste land, är ej underligit at hafvet har tilräckeligit utrymme at emot henne kasta sina vågor, så at yran stundom tyckes öfvertäcka henne. En myckenhet hvita måsar hafva här en ostörd ro, som igenom sin afkastning och spilning hafva hvitmenat största delen af henne. Jag fann hennes läge vara uti latitud 57 gr. 42 m. och 3 gr. 0 m. öster om Teneriffa, samt skilnaden emellan hennes och Fula meridianer 373 milar
Den 14 hade vi nått til latitud 53 gr. 43 m. och voro 0 gr. 52 m. vester om Teneriffa, vi höllo noga utsigt för en uti alla Chartor här utsatt klippa kallad Brazil, om hvars beskaffenhet jag aldrig kunnat hämta någon kunskap; en ovanlig hop foglar sågo vi likväl.
At förekomma vestliga vindarnes vidare intrång och hinder, som stundom voro hågade för den sidan, böjde vi kosan mera vestlig när andra vindar det tilstadde. Nu fingo vi erfara påfölgderne af de hårdheter vi utstodo uti svåra vädret förän vi sökte Norrige. En slags fläckfeber hade smygt sig in ibland siöfolket som bragt redan 20 til sängs, sedan vi i Norrige begrafvit en af dem. Denna siukdom tycktes hota oss med bedröfvelig utsigt, efter han den 22, då vi voro vid Madeira, bortryckte en, och den 26 uti Sundet emellan Gomera och Fer två andra. Fastän at de öfriga voro nog afmattade, började de likväl med värmans tiltagande efterhand vederfås, och denna smittsamma siuka uphöra.
Vi seglade öen Fer så nära, at vi tydeligen kunde skönja åtskilliga byggnader och plantager på de afsluttande högderne, som gofvo et behageligt utseende, och vinden, som blåste ifrån landet, nedförde en angenäm lukt. At en Franskt auctor uti en charta utmärkt henne för steril och obebodd, syntes för ingen del äga rum, utan var hennes anseende vida behageligare än Palmas och Gomeras, hvilka vi på lika nära håll passerade, äfven Teneriffas, som jag en gång, då jag 1747 var der i land, hade tilfälle at betrakta. Här syntes höga trän, som växte up emot den högsta spetsen, hvilken til en del var betäckt med moln eller dimba. Om dessa äro de uti berättelser utgifne pluvialia, som utur dimban och molnen om nätterne emottaga vatn och släppa det uti dagningen uti de derunder gräfde Sisterner, at ersätta bristen af källor och vatnspring, som en Engelsk siöfarande, Levis Jackson, berättar, kunde vi icke förnimma, men bakom den åt söder sträckande låga uddan syntes en vik tienlig til hamn; hon ligger uti 27 grader 44 minuters latitud, och 1 gr. 10 m. vest om Teneriffa.
Den behageliga nordöstra passade-vinden plägar vanligen i granskap af dessa öar gynna de utgående skeppens resa, men vestliga och äfven sydvestliga vindarne tycktes denna gången vilja förfölja oss, och giorde vår kosa nog knapp, at vi voro så nära Africaniske kusten och de bankar som omgifva Arguin, at den bleknade vatnfärgan och et serdeles slags fiskemåsar utmärkte det vi icke voro långt derifrån. Denna räckte intil 20:de latituds graden.
Nu hade jag mera tid och beqvämlighet at fortsätta observationerne med Herr Professor Wilckes artiga Inclinations-Compass, än förut uti den stormande och oroliga perioden; våra sköna lopp emellan 180 och 200 milar dageligen, giorde vackra latituds skilnader och tillika ansenliga förändringar uti nålens lutning.
Den 29 gingo vi igenom Sundet, som Salt-öarne göra med Gröna Udden, och slutade Martii månad uti 11 gr. 38 m. latitud, 3 gr. 29 m. vest om Teneriffa; Magnet-nålen stupade här allenast 46 gr. 15 m. emot det hon vid öen Fer inclinerade 62 gr. 30 m. och missvisade 9 gr. 0 m. åt vester: värman som dageligen tiltagit var ej starkare än at thermometren höll 23 gr.
Ju mera vi nalkades Æquatorn, ju mera aftog blåsten och minskades våra lopp. Vi voro den 5 April uti 2 gr. 32 m. nord, men hunno likväl intet at passera honom förän den 11:te. Vindarne voro efter vanligheten ombytelige blåsten, blandad med regnskurar, ostadig: och värman, i anseende til solens granskap, drägelig; thermometren stod jemt på 30:de graden. Compassens missvisning var här 6 gr. nordvest, och Inclination 30 gr. 0 m. longitud vester om Teneriffa 3 gr. 33 m.
En sådan vindarnes ostadighet, som rättar sig efter årstiden eller solens olika afstånd, och räcker på olika rymd ifrån Æquatorn, hindrade nu vår resa, til den 14 April, då vi allenast hunnit 1 gr. 49 m. söder om honom. Uti hela resan ifrån Norrige hade vi allenast blifvit 6 seglare varse, nu fingo vi i dagningen se et tvåmastat skepp. De åtskillige courser han giorde, vändningar och seglens besynnerliga ställningar och förande, kunde ej annat än göra honom misstänkt, på et ställe, hvarest ofta öfverlupne slaf-förare ifrån Guineeska kusten och dylikt röfvare-sällskap vankats. Sedan han igenom en canon-kula blifvit påmint at visa sin flagga, och vi nalkats hvarandra närmare, berättade han sig vara ärnad åt öen Ferdinand Noronho. Jag, som på denna ö fått erfara, at ingen handel tilstaddes, och inga producter gafs på detta stället, tog honom för en, som af hemgående Engelska skeppen var utsänd at smugla och vidare handla på Brasilien, efter han var kommen ifrån London. Bättre lägenhet at kunna gifva Directionen vårt tilstånd tilkänna kunde vi icke få, hvarföre Capitainen eftersändes och förmåddes at skaffa brefven hem til Europa, hvarefter vi skildes, och hade ännu två dagar måttelig [ 31 ]framgång innan vi nådde vår så mycket efterlängtade sydost passade-vind.
Den 22 voro vi hundne til 13 gr 19 m. syd latit. och 9 gr. 54 m. vest om öen Tenneriffa; här var det stället som magnet-nålen låg horizontelt, och hade nästan ingen missvisning.
Den 26 visade sig öen Trinidad. Denna är den vestligaste af några klippor eller holmar, som blifvit kallade Martin Vaz, af hvilka Nils Mattson Köpings Maria d’Agosta är en; hon är den största. Capitaine Halley, som varit här i land och giordt observationer, har lagt grunden til deras läge uti de nyare chartorne. En säker charta af Bellin, Ingenieur de la marine, lägger henne 8 gr. 25 m. vest om Tenneriffa; jag passerade henne 24 mil nära, och när den distencen godtgöres finner jag litet eller intet fel ifrån Fer. I anseende til skeppens skilnader uti räkningen vid infallande af denna ö, antingen ifrån Canarie öarne eller Africaniske kusterne, hafver händt, at vid deras jemförande man funnit skäl at nedlägga en ö med alla de österom liggande holmar, hela fem grader åt vester, som de kallat Assemçaon: men som denna med sina medföljande holmar uti en och samma parallel belägne, aldeles liknat hvarandra, har man utaf de förra så lösa skäl funnit anledning hålla denna för aldeles oviss. Jag har tilförene gådt henne ganska nära, men intet kunnat på henne märka något som skulle upmuntra förvetet at gå i land på henne; hon är vid pass 5 mil lång af medelmåttig högd, på nordra ändan har hon en brant kulle ej olik en kägla, och en sådan något längre på södra ändan; emellan några gröna buskar framlyste en rödaktig jord. Många slags fiske-måsar och tärnor hafva tagit dessa öar i besitning, och svärma i detta farvatnet. Magnet-nålen har här i negden 0. gr. 12 m. nord à ost i missvisning, och stupade med syd-polen 1512 grad under horizonten: värman var nästan lika, efter thermometren stod mäst jemt på 28 graden.
Vår syd-ostliga vind begynte nu gynna oss med en genväg igenom det at han småningom vred sig öfver öster åt nordost, i det stället at han i denna negden dock sednare på året plägar tränga skeppen in på Brasiliska Kusten, och åt grundet Abrolhos, så at vi fingo rätta vår kosa åt Africas södra udda. Vi hade til den första af Maji haft så god framgång, at vi uti 26 gr. 37 m. latitud räknade oss 1 gr. 8 m. vester om Teneriffa, men blefvo sedan intil den 8:de uppehålne af syd-ostliga blåsande vindar, til den 33:die gr. 38 m. syd. latitud, 3 gr. 30 m. öster om Teneriffa.
Den 14:de hade vi 14 gr. 43 m. öster om Teneriffas meridian och latituden af Cap Godt Hopp, dit vi ärnade oss at förfriska vår af skörbiugg anstuckne besättning, sedan vi i dessa dagar begrafvit en som igenom feber aflidit. Här var missvisningen nord a vest 10 gr. och Inclinationen 37 gr., värman med sydlig blåst var 17 gr. och med nordlig 21; här mötte oss åter sydost motvindar, så at vi först den 28 fingo se Tafelberget 34 gr. öster om Tenneriffa; en nord-ostlig storm uppehölt oss utanför landet et par dagar; och som Tafel-Bayen denna årstiden är blottad och utstäld för de här herrskande stränga nord-vestliga vindar, beslöts derföre söka den södra, eller den på östra sidan om Capet liggande viken, kallad Bay Falzo, uti hvilken tilförene intet Svenskt skepp varit. Den 30:de om morgonen böjde vi inom denna uddan, tilbragte hela dagen med loverande emot N. V. vind, och ankrade samma afton derstädes. Följande morgonen anlände vi lyckeligen uti Simons Bayen efter 86 dagars resa ifrån Norrige. Om de märkvärdigheter jag funnit här, samt om resans vidare förlop til China, skal jag ifrån Canton hafva äran at berätta. emedlertid framlefver med högaktning
Min Herres
Cap. Bonæ Spei
d. 1 Junii 1770.
Ödmiuke tienare
Carl Gustav Ekeberg.
Canton d. 7 September 1770
Min Herre.
Uti mit förra lofvade jag ifrån Canton upvakta Min Herre, så väl om hvad jag fann märkvärdigt uti Cap Bonæ Spei, som om det sig under resan derifrån hitintils tildragit.
Det torde synas öfverflödigt, om jag skulle inlåta mig i beskrifning om denna namnkunniga udden, som så många Rese-böcker och andra skrifter förut lemnat berättelser om, derest jag icke borde upgifva hvad de tör hända utlemnat och jag til andras nytta funnit värdt at anmärka.
Detta Cap, som långt efter en Vasco de Gamas tid hos siöfarande qvarbehållit det intryck, som de der herrskande stormvädren orsakade, tyckes ännu, då folk blifvit med dem mera vande och om deras beskaffenheter bättre underrättade, underhålla vid kustens annalkande samma farhåga, icke så mycket för deras våldsamheter ute på rymden och oförmodade anfall, hvilka äfven på andra ställen kunna hända, som de olägenheter de orsaka nära landet och äfven inne uti sielfva Tafel-Bayen.
At undvika vidlyftighet, får jag icke vara om dessa ovädrens beskrifning så omständelig som jag borde och sielf til en stor del erfarit, emedan andre hafva om dem nogsamt berättat, det skulle ock blifva et för vidsträckt ämne; det lärer således göra härvid tilfyllest, då jag säger, at denna nyssnämde Bayen ligger blottstäld och open ifrån nord intil V. N. V., och at vindarne ifrån dessa och de emellan liggande streken äro uti vinter-månaderne de våldsammaste och ymnigaste, då hafvet ifrån samma led vida utsträckt, drifver sina upresta höga vågor med samlad styrka in uti henne, och gör et osäkert och äfventyrligit ankar-ställe för skeppen; den lilla Robbin öen, som skulle tyckas ifrån den sidan gifva dem någon betäckning och skygd, förmår icke afhålla och skingra denna hafvets och vindens yra.
För denna orsakens skul är det at skeppen söka den på östra sidan om Capet belägne Bay Falso: och som det hände oss at här anlända en sådan årstid, så utvalde vi henne. Detta har föranlåtit mig at aflemna de uptäckter jag hunnit göra, som jag funnit vara af andra om denna hamnen förgätne.
A. Likkistan. B. Buffel Bayen. C. Klippan Blåsbälgen. D. Klippan Ambolten. E. Simons Berget. F. Cap af GodtHopp. G. Patience Bayen. H. Simons Bayen. I. Malagassen Öen. K. Cap Fals. L. Hangklippa. M. Brytningar på et Sten-Ref.
Landet, som utgör hela sydvestra stranden til Cap Godt Hopp, begynner omkring en ensam hög kulla, som för sin skapnad af et liggande lejon heter Lejonberget, gräntsande intil Tafel-Bayen, som så blifvit kallad af der höga branta ofvantil flacka och på södra sidan närliggande Tafelberget, hvilket såsom uti en kedia är sammanhängande med många lägre högder, Norvegen kallade, och sluta sig straxt inom sielfva Capet; den afsluttande foten af dessa högder ändar sig uti den branta och något uphögda kraggiga stranden, hvilken utgör en längd af nio och tiugu milar vid pass.
Tio milar ifrån Tafel-Bayens öpning, har stranden böjt sig til en liten vik, som heter Hout eller Chapmans-Bayen; den är trång, vetter emot V. S. V. och i anseende härtil en mycket obeqväm hamn, ehuruväl et litit ref, som utgår ifrån hvardera udden, hindrar vågornes orolighet. Dälderne deromkring äro uptagne til bördiga åkrar; den södra uddan har, för sin likhet med en Likkista, fått behålla det namnet, äfven som Ormehufvudet.
Det är femton milar som landsträckningen härifrån går S. t. O. och S. S. O. med något brant strand, til sielfva Cap af Godt Hopp, som är böjt åt O. S. O. vid pass två milar, i sig sielf icke mycket högt, men öfver det synes den ofvannämnde höga landt-ryggen, tillika med tvänne små kullar ej olika Lejon-berget. Stranden utanföre på södra sidan är försvarad igenom et en half mils vidt stenref, öfver hvilket vågorne ständigt bryta. Kolb, de la Caille och Nicholson hafva funnit des latitud 34 gr. 24 m. som jag äfven et par gånger haft tilfälle at bestyrka, de påliteligaste observationer utsätta det 35 gr. 15 m. öster om Teneriffas meridian. Compass-missvisningen är i dessa tider 19 gr. 00 m. N. a V. och bättre ut ifrån landet 19 gr. 30 m. Inclinationen, 44 gr. 15 m. syd-polen under. Man har på södra sidan lodning ifrån 40 til 60 famnar grusblandad Corall-grund, men långs ut med och nära til den beskrefne vestra stranden finnes med lodet ingen bottn. Här är stället hvarest den sälsamma hafstången, Trombas eller Trumpete gräset, växer, hvars iholiga stielkar, somlige af en arms tiocklek, äro 4 til 5 alnar långa, roten altid fästad vid någon Corall-drusa, och toppen yfvig af en hop blader nästan så stora och lika med ekelöf. Igenom vågornes rörelser rifves det ifrån siöbottnen, och på vattnet flytande drifves det in til stranderne i Bayen med vinden. En myckenhet fiskemåsar och tärnor svärma omkring skeppen vid landets annalkande, ibland hvilka Procellaria och Capiska dufvor Pintadoes kallade, göra mästa antalet.
Fyra milar ifrån uddan söderut ligger uti vattnbrynet en stor klippa, kallad Blåsbälgen, på hvilken hafvet äfven i stillaste väder gör otroligen höga bränningar, som kunna ses på flera milar och höras på tämmeligen långt håll. Det torde vara til farvatten diupt nog emellan denna och det förr omtalte stenrefvet, men jag finner ingen nödvändighet at äfventyra en sådan väg, när man utomkring har rymligare gång, i synnerhet som en annan mindre blind klippa liggande N. O. ifrån denna och S. O. ifrån Capet, som intet altid igenom brytningar röjer sig, tyckes stänga den passagen. Hon heter Ambolt eller Smidie städet.
Aderton milar öster om Cap Godt Hopp, på en rättvisande compass, är en annan mindre ifrån höga Hottentots landet utskiutande udda belägen, som heter Cap Falso; sielfva höga landet bortgömmer henne, men en brandt åt söder lutande bergsklyfta, kallad Hanglip, utanföre liggande, gör Capet känbart. Emellan dessa båda landsuddar är inloppet til Bay Fals och des bredd.
Ifrån Cap Godt Hopp löper landsträckningen, efter en liten krökning, sex milar åt nord, til en hög afrundad kullig udda, vid hvilken de tvänne spetsige förr omtalte högderne finnas belägne. Den här emellan liggande klippiga stranden gör en med stenar och grund upfyld inbugt, som fått namn af Buffel-Bayen; hon är ock för den orsaken til ankare-plats aldeles obeqväm, fastän at siöbottnen utanföre ren skal sandblandad lodas med 28 och 30 famnar.
[ 41 ]Emellan denna runda uddan och det uti nord mötande höga Simons berget finnes äfven en liten vik af en mils tvärlinia, hvars strander lysa af en hvit sand; denna är som den förra upfyld med fördolda skär och heter Patience-Bayen; här är et kalk-bränneri anlagt, efter förråd finnes på så väl kalkstenar som i land drefne skal.
Simons berget har på denna sidan branta strander och des omkrets är vid pass sex milar; ifrån den östra sidan utlöper en rad klippor öfver och under vattn til en mil ifrån landet. Stranden böjer sig härifrån åt vester och utgör den lilla Simons viken, som är en säker hamn, rymlig för tiugu stora skepp, på södra sidan betäckt af höga Simons berget, hvilket i vester är sammanhängande med alla högderne, som fått namn af Norvegen och, som sades, hänga ihop med sielfva Tafelberget; dessa göra åt Bayen och hamnen et förträffeligit skygge på hela vestra sidan ända til nord. I denna hamnen var det som vi nu förfriskade oss.
Vid inseglandet höllo vi oss närmast til den vestra kusten, för at hafva fördelen af vindarne, som blåste ifrån den sidan, och lofverade Bayen upföre intil Simons berget, hvarunder vi natten öfver lågo til ankars. De Engelske, Holländske och Franske Chartorne, som vi hade, utmärkte hamnens läge både skiljaktigt och felaktigt längre in uti Bayen, och hade vi ofelbart igenom deras vrånga anvisning råkat i förlägenhet, om vi ej med echaloupen recognoscerat och i dagningen blifvit hus och et til ankars liggande skepp varse: I sådane äfventyr hafva ofta sanningslösa och felaktiga Chartor och siöböcker störtat okunnige, som vårdslösat försiktigheten.
Et par Mousquette-skott ifrån stranden, som på den nordra sidan omgifver Simons berget, ligger klippan Arcken kallad. Denna är en sex alnars hög fyrkantig, aflång och flat sten, icke olik et taklöst hus; vatnet nära til henne är 8 famnar diupt, några klippor och stenar följa landsträckningen vidare åt vester, och den innanföre belägna stranden består omkring hela hamnen af en fin hvit sand, som räcker åt den i nord och sedan sig til öster böjande siö-kusten. Et af de öfver hamnen uphöjde ställen lyser äfven af en sådan hvit sand, som ifrån längre håll gör hamnen känbar.
En mil N. O. ifrån Arcken ligger uti vatten-brynet den lilla Rotmans klippan med sina små på östra och nordra sidan utstickande ref; hon visar sig uti stillaste väder igenom bränningar, och diupet nära vid henne är 7 famnar. Emellan denna och Arcken är inloppet til hamnen, och då man midt för husen uti 10 famnars diup ankrat, är Hanglip på Cap Fals gömd inom Arcken, och man således på alla sidor innesluten af land.
Landsträckningen går härifrån vidare nio milar åt nord, sedan han giordt trenne små vikar ifrån hvarandra skilde igenom de stenar och grus, som regnet lossat och sedan ifrån högderne nedrasat, slutande sig vid det i samma strek belägne Meusen berget. Härifrån kröker sig den lösa hvita sand-stranden tre mil åt öster, derefter småningom åt S. O., och änteligen med et högre bergigt land uti syd vid Hanglip och Cap Fals, samt ändar der denna vidlyftiga Bayen, hvars inrymme är vid pass 256 quadrat-mil.
Denna östra kusten, som kallas Hottentots landet, är föga besökt och föregifves vara omgifven med blinda skär och grund, samt ojemna diup, som alt skal göra annalkandet farligit för skepp. Af hvad jag ifrån högderne igenom perspectiv kunde se, märktes bränningar på många ställen, serdeles S. S. O. ifrån den lilla låga Malagassen öen, hvilken ligger 12 mil O. t. S. ifrån hamnen, omringad med klippor och stengrund, och säges det, at diupleken öfver dem skal vara så olika, at skepp icke få komma henne närmare än på 12 famnars diup; hon är et ostördt hemvist för skälar, pingviner och fiskemåsar.
Alla här omtalte högder visa sig vid längre afstånd som ohyggeliga bara berg, men gifva på närmare håll något mildare utseende. De bestå af en rödaktig mojord, blandad med skal, grus, sand, klapper, större och mindre kullerstenar, samt på et och annat ställe kalk och sandsten, som uti skifvor lätteligen klyfves til qvarn och slipstenar och äfven stycken til husbyggnader. At denna blandningen har på diupet en stadigare grund, hafva vågorne ifrån [ 45 ]hafvet uptäckt, der denna lösa jorden ifrån den fasta bergsfoten på södra och vestra sidan blifvit bortskölgd. Ytan åter på den höga landtryggen, består af en samling sand, söndervittrade skal och litet mylla efter förmultnade växter. Denna slags jord, utbreder sig emellan det öfversta af högderne uti ansenliga slätter och frugtsamma dälder, och en sådan mager jordmån har ock intagit de lågläntare fälten och vidlyftiga liunghederne, hvaraf denna delen af landet består. Uti denna hafva många slags örter med trefnad rotat sig och på alla sidor öfverklädt högderne, hvilka med den emellan lysande jorden icke gifva så obehageligit anseende.
De arbetsamme och idoge invånarne hafva icke spart mödan mindre här, än uti deras egen fosterbygd. Högdernes långsammare afsluttningar emot hamnens strander, hafva de til en del så jemnat, at de på somlige ställen kunnat bebyggas, och på andra anläggas med trä och kryddgårdar, och sedan Regeringen uti sednare tiderne blifvit nogare underrättad om denne hamnens säkrare bergning för skeppen, hafver den låtit af sten upföra et vackert Magazin af tvänne bottnar til 200 alnars längd, med bageri, och nödiga verkstäder för smeder, tunbindare och andra handtverkare, slagtarehus, hospital, samt rymliga vånings-rum för en Resident, som förer befälet öfver två Sergeanter och 30 man, hvilka, jemte handtverkarne äro här i vintermånaderne, då skeppen förväntas, vagthållande. Trenne andra familier hafva ock här satt sig neder.
Til en del byggnings ämnen hafva de här ingen brist; et par alnar under den omtalte jordskorpan finnes sanden sammangyttrad med en seg lera, som vid torrt väder upgräfves; vatnet, som drager sig til groparne, gör leran så miuk och handterlig, at den allenast med en skyffel, utan vidare bråkning, kan beredas och slås til tegel, som på fin sand i fria luften torkas, i form af en tegelugn upstaplas, och sedan med något affall af liung, gräs och buskar brännes: slafvarne äro äfven i denna tilverkningen behändige; kalken hämta de ifrån den bakom Simons berget belägne Patience Bayen, men träverke til takresning och husens vidare inredning, är mindre tilgång på i anaeende til skogsbristen, så at äfven de berättelser äro felaktige, som utgifva dessa högderne nu för skogrika. Compagniet låter derföre med sina skepp ifrån Java, Ceilon och andra Indiska orter, til egna behof hitföra bielkar och plankor; häraf få ock invånarne för sig tilhandla, men de falla dyra nog.
Jag bör här ej utelemna deras sparsamma och snygga täcknings sätt, som hemma hos oss torde komma til pass, fastän handlaget, i synnerhet i Skåne, lärer vara enahanda; de bruka härtil et slags halfannan alns lång Juncus eller kålvass, tiock som grof halm, til sina bruna knoppar med vår aldeles lika, och så lös och skör. Denna växer på liunghederne och på fuktigare ställen under högderne uti stora tofvor eller ruggar; han upskäres, hämtas uti små kärfvar, och sedan taklaget til högbenor är rest och raftstängerne en half aln ifrån hvarandra derpå fästade, så fastsys och bindes med upslaget garn af gammalt tågverke på en stor nål trädt, kärfvarne, som vid takfoten emot et bräde jemnade blifvit. Derifrån fortfares med uplöste kärfvar af denna säf, som utbredes upföre taket, så at den ena ändan af henne betäcker den andra på en half tum nära, och fastsys omkring raftstången, och en på hvart hvarf lagd rotting eller smalt spö, som bevarar säfven för sönderbrytning, hvarföre hon ock förut måtte blötas. När de hunnit med lika tiock och jemn täckning up til kroppåsen, fästes den på bägge sidor om hvarandra öfver honom böjde säfven, hvars ändar fastsys, och til slut måste takets rygg och dessa fästade ändar öfverstrykas en half aln utföre med starkt kalkbruk. Sådane tak, som uti staden pryda kyrkan, stadshuset, jemte andra hus, kunna uti hela siuttio åren utan serdeles förändring tåla omskiften af regn, hagel, stormar, solheta och yrsand, utan at läka, fastän de ej göras tiockare än 7 til 8 tum. Mån tro at otröskad och axen frånhuggen halm icke hos oss skulle göra samma nytta, och om han blefvo på samma sätt påbunden, trefierdedelar halm af den vanliga tilgången besparas, samt många ämnen til trän skonas med sådana kabelgarn, som göra mindre öpningar til läckor, och ofelbart äro starkare än en vidia? Taken skulle blifva vackrare, lättare och varaktigare.
Om åkerbruket kan jag icke gifva någon berättelse, efter inga sådane lägenheter voro i denna nejden. De små planteringarne som de under backarne uptagit, voro med stenmurar gärdade och innantil omgifne med häckar af blommande rosmarin, lager och myrten til en mans högd; apelcin, citron och pomerance-träden boro om hvarannan blommor, mogen och omogen frukt på en gång; äple- päron- qvitten- apricose- persike- mandel- castanie- och valnöte-träden, hade efter den nyligen föregångne höstningen nu aflagt en stor del af sina löf och beredde sig til nya blomknoppar; kryddsängarne stodo gröna af kål, ärter, sallater, lök, purjo, rofvor, radiser, potatoes, och, med et ord, alla sådane och flera köksaker växte i all fullkomlighet, och då någon säng var afskuren tilreddes hon straxt til at emottaga ny säd.
Örterne som växte på högdernes brandter voro af många slag; ibland dem igenkändes Mesembryanthemum som giorde stora stycken gröna. Cactus, sedum, aloë och dessa af många variationer, jemte andra saftiga växter, samt hottentotts blomman, dessa alla voro icke granlaga om en så föraktelig jord. Flere slag af solanum, i synnerhet en taggig med stora gula äplen, datura och den mindre ricinus höllo den torra lösa sanden til goda, men ibland alla dem som intagit högderne och liungmarkerne infann sig den röda och hvita xeranthemum, ericæ och gnaphali af många slag, hvilka tyckte mera om sin egen magra jord, än en bättre uti en kruka på skeppet, uti hvilken de för sin fägring skul med hela jordklimpen blifvit flyttade; et slags lobelia och portulaka arborea tienade på somliga ställen til häckar.
Vilda träd voro här rätt få, och de af et löst låg- och krokstammigt slag, de kunde på slätterne hafva föga trefnad, efter jorden, som föregafs, til betets förbättring afsveddes, hvarvid träden merendels togo skada, förtorkades och til ved nyttiades, hvilket de giorde gemenligen hvart femte eller siette år. Jag såg intet slag af dem som förtiente upmärksamhet, mera, än det låga buskaktiga såcker-trädet, af fyra til fem alnars högd, med sina långa smala och spitsiga släta löf, samt stora liffärgade rödaktige blommor, i skapnad af en aflång kalck af et quarters inrymme, som altid stod upåtvänd; daggen och regndropparne som der infalla, utdraga ur dem en söt saft, hvilken slafvarne samla uti käril och af den koka til sina behof en smakelig sirop.
Här får jag göra samma anmärkning som i mit förra om Norrige, at en serdeles födande egenskap måtte finnas uti de dunster och ångor som upstiga ifrån hafvet, at göra den närliggande jorden så bördig til gräs och växters bärande, så väl uti trä- och kryddgårdar, hvilka igenom gödande få ingen annan förbättring än upgräfning och mullens omvändning, som betet för boskapen, hvilken här niuter sin föda, på de til utseende skarpa markerne, uti öfverflöd. Får och getter, hvilka här finnas i myckenhet, vaktas af slafvar i stora hiordar; de förra, mycket stora, gifva et sundt och välsmakeligit kött och blifva så feta, at deras svantsar kunna upnå i vigten siu til åtta marker; de sednare, måste upfylla den delen af miölk som kalfvarne fått frihet suga ifrån sina mödrar, hvarigenom desse blifva stadige oxar at förrätta nödige körslor med, och underhölts här til Compagniets och enskyltas behof emot et par hundrade, utom hvad i slagtning nyttiades til skeppens och hospitalets behof, tillika med fåren. Deras oskodde hästar måste åter i fyrsprång göra hastigare resor. Ehuruväl at denna landsorten i förra tider varit ryktbar såsom et näste för många rofdiur, likväl hafva de, sedan denna och de nästgräntsande trakterne blifvit ifrån skog blottad och afrögd, flyttat til längre aflägsne ödemarker, så at några små tigrar och tiger-ulfvar allenast blifvit qvara, hvilka icke äro glupskare och grymmare än at man ensam kan färdas och at äfven en eller annan Hottentot kan bo säker för dem uti vilda marken. Dock underlåta de icke at stundom bortsnappa et och annat får ifrån den betande hiorden, och har man i sednare tider ej hördt at tigren tilfogat någon skada, så framt han icke blifvit sårad, då han är så förmäten, at han söker hämnas på sin baneman. Uppå Tafelberget säges at det stora slag babianer vistas, som så ofta göra stora inbrott uti trä- och vingårdarne; de se nog dierfva och fruktsamma ut, ty nosen står emot pannan liksom uti en rät vinckel, i hvilken de små eldaktige ögonen sitta hel nära ihop; et par långa huggtänder synas utom läpparne ifrån hvardera käften; kroppen, är med en kort gråbrun borst på ända stående öfverdragen, hvilket alt, med de långa naglarne, gör deras anseende serdeles obehageligt. De äro, som sina camerater af det slägtet, både viga och i kastande mycket visshändte; jag har sedt en sådan, som var bunden, vara af en Holländare upretad, som med en stor sten på tio steg ibland et stort sälskap icke felade sin fiende, så at han tumlade til jorden. Harar, caniner och et slags stengetter som här blifvit kallade för klippspringare, äro icke mycket sällsynte. En af soldaterne, som ifrån högderne gifver akt på ankommande skepp och igenom en uphissad flagga på en stång teknar deras annalkande, är tillika skytt och håller merendels Residentens bord med villebråd.
Rof-foglar af örnar, glador, falkar, hökar och kråkor visa sig här dageligen; vilda dufvor af flera slag, hackspikar, amstlar och många andra, flögo allestädes, tillika med et slags större och mindre foglar, som inom krokuga långa näbben hafva en utsträckt smal tunga, med hvilken de draga til sig den söta saften utur socker-trädens blommor och fingo derföre heta socker-sugare: men i synnerhet var ingen brist på et slags rätt vackra små gäss och ankor, som, snart tamde, fölgde andra gäss och ankor i sälskap med den myckenhet kalkoner, höns och dufvor, som här underhölts.
Vid mina spatsergångar, hade jag intet tilfälle at se mer än en enda smal svart orm, hvilken hastigt gömde sig undan mig, samt några små svarta ödlor, men af andra hörde jag sägas, at den giftiga cobra de capella, skulle vistas här i myckenhet.
Jag bör icke förtiga de förmoner man hafver af den myckenhet fisk som vankas i denna hamnen, innan jag lemnar henne, hvilka icke bortskrämas af de många större och mindre hvalar som uti oväder stryka här in, icke eller af de i skockar tumlande delphiner, som löpa omkring skeppen, utan fångas dageligen til de främmandes, invånarnes och slafvarnes behof tilräckeligen. Af dessa äro hottentotts fisken och rothmans, de allmännaste; den förra är til skapnad och storlek som våra rudor: de sednare äro i smak och utseende lika med abborar, och somliga så stora, at de gå up til tio marker; [ 55 ]dessa bägge slagen som jag allena hade tilfälle at se, blifva fångade mästadels med krok och lina vid stenarne som ligga längre ifrån stranden, omkring Rothmans klippan, och när väderleken tilstädier, vid Malagasser öen, och uti sådan ymnighet, at sex man med jolle ifrån skeppet, på tre timar updrogo flera lispund. Hayen, squalus, är här liksom i alla dessa farvatnen ingen brist uppå; han delade ofta fisken med fiskaren, på kroken; likaledes visade sig zygena eller den besynnerliga hammar-fisken: den taggiga histrix låg vid utfallande vatn qvar på stranderne: Holländarne kallade honom opblasers, emedan han allestädes låg väderstin; de föregåfvo honom vara så giftig, at vatnet allenast, hvaruti en sådan oförvarandes kommit at koka, dödade hundar och andra creatur, när de deraf drucko. Vid den NO. ifrån hamnen belägne stranden, hafva vågorne öpnat en väg igenom lösa sanden, och uti det låga landet giordt et slags insiö; regnvatnet som hit samlades giorde hafsvatnet mildare, och et groft högt gräs som här växte så frodigt som vass, hafver hitlockat hipopothamer eller siö-kor at, som berättades, om nätterne söka sin föda. Invånarne ifrån den i granskapet belägna stora Colonien Stellenbosch, skola nyttia en så äfventyrlig jagt, at de lägga sig för dem i försåt, ofta fälla dem, men om de fela i skottet, räknas för en lycka, om på et så morasigt och oländigt ställe de kunna rädda sig med flygten. Skiälarne, som här finnas, öfvergå de nordiska både i fägring, emedan skinnet icke mycket skiljer ifrån de småfläckiga tigerhudarne och hafva tillika hullhår, och i storlek, ty ofta visa sig sådane, som uti längd täfla med en fullkommelig häst. Så mycken likhet som denna amphibie har med fyrfota diuren, så mycken har äfven pinguinerne med foglarne, om jag får lof at räkna honom dit, ty hans små fiäderlösa vingar hielpa honom i simmande mera än fötterne, hvilke uti dykande göra honom bästa gagnet; han kan ock hålla sig hela timan under vatnet. Hummer syntes ingen, men et slags osmakeliga kräftor utan klor, voro intet rare; ibland de få slags hela muslor och skal, som kastades up af vågorne, var i synnerhet paper nautilus eller porcellains-snäckan den vackraste.
Den 2 Junii eller Pingest-afton, företogs resan til Hufvudstaden eller Gouvernementet Cap Bone Esperenze. Vägarnes längd räkna invånarne här såsom i Holland, efter timetalet, och således var detta väge-stycke utmätt til fyra timar. Här voro nu icke så många hästar til hands, som til denna skiuts fordrades, ty blef en vagn, men kur betäckt, lik en rustvagn, med sex par fullkommeliga oxar förespänd; framhiulen på dessa vagnar få icke skilja uti högden mycket ifrån bakhiulen, om de skola kunna komma fram, öfver de stenar, som uti lösa sanden nedfallit, på uddarne, hvarest den besvärliga vägen under högderne giorde et omåtteligit skakande, och uti de små vikarne, hvarest de upslående vågorne ibland räckte up i vagnen. En slaf, med en lång piska som et metspö, hvilken han förde med bägge händerne, styrde vårt åketyg, stundom med några ord, hvilka oxarne voro vande vid, och stundom med en och annan eftertryckelig släng, så at hårtappen låssnade, och felade aldrig, at han ju kunde slå hvilkendera oxen och på hvad ställe han fant nödigt; en sådan slaf med piska, lopp hela vägen förut. Jag nekar icke at ju denna skiuts i förstone förekom både löjelig och farlig, så i anseende til vägen, som at kutsken brukade inga tömmar, dock hunne vi uti et ständigt traf middagstiden til Meusenberget, hälften af resan, hvarest Regeringen låtit upbygga et hus til hvileställe för resande, och at vistas uti, då de sielfva vilja förlusta sig med fiskande; detta vaktades af en gammal soldat. Vår commissionaire var oss här, med en vagn och fyra par hästar, til mötes, at föra oss fram til staden, och begofvo vi oss, efter något rastande, åter på resan. Hafvets sqvalpande emot stranden, hade dragit sig in uti de lägre ställen, och här formerat en tämmelig vidlyftig insiö, öfver hvilken vi måste åka, fastän at vatnet stod hästarne mit på sidan och började komma up i vagnen; vår nya svarta kusk körde nu med tömar, och hans span-ridare höllo i fyrsprång igenom detta farvatnet. Väderleken, som hitintils varit klar och vacker, förbytte sig til et tätt och trägit regn, som den starka nordliga blåsten slog in uti vår frammantil öpna vagn, och giorde vägen, som närmare staden var mer leraktig, nog oren och slipprig. Vi foro nu igenom en stor och flack, sandig ödemark, och sågo, på längre holl, några få kullar. Liung, taksäf och annat lågt buskage växte på denna trakten, samt annat smått gräs, så at jorden på få ställen allenast var så bar at sanden lyste igenom; de få trän, vi sågo, liknade mera låga tallbuskar, och stodo ganska glest, de mästa af dem röjde sig, igenom de stora blommorne, för det förr omtalte socker-trädet. Åtskillige last-vagnar, med 4 til 6 par hästar före, stötte til vår väg, som ifrån denna hed förde bränsle til staden af stubbar, rötter, qvistar och annat stök, som de här samlat. Efter halfannan timas resa fingo vi behagligare utsigter och vid Ronden-Bosch passerade åtskillige plantager, vingårdar, alléer och stora trägårdar, samt många välbygda hus. Silfver-träden, ekar och lindar, voro satte, liksom uti små lundar, vid et par bäckar, som flöto jemte vägen, och giorde landet mer behageligt, fastän det tiocka regnet och kalla luften nu begynte göra resan olustig och utsigten så kort, at det undangömde för oss många nöjsamma saker. Vi hunno änteligen fram til fästningen, då de begynte at lossa canonerne vid den nyligen afledne Vice-Gouverneuren Baron Kloppenburgs begrafning, hvarvid hela garnizonen, som bestod af 500 man, paraderade, och vid grafven gofvo salvor. Regnvädret bytte sig de följande dagarne til hagel, isbark, samt mycken blixt och dunder, med en flyande storm, som betog oss alt nöje uti vår landtgång, samt rörde så up Tafelbayen, at hon stod uti en jemn bränning, hvilket gaf et tydeligt bevis af des osäkerhet i denna årstiden; detta hindrade at bese en hoper saker, som voro märkvärdige. Emellan skurarne besökte jag likväl trägården, som, fastän det nu var diupa vinteren, fägnade en åskådare med många sköna blommor och örter, som stodo i mycken fägring. Et mastich-träd och den giftiga dacca voro nyligen flyttade hit. Uti diurgårdarne var ännu en vacker zebra samt många slags hiortar af räta, krokiga, slingade och greniga horn, jemte rådiur och stengetter. Den der gräfde stora dammen var liksom öfverhöljd med pelicaner och en myckenhet fremmande slags vatn-foglar. Strutzar och cassuarier spatserade längs gångarne och voro ibland detta sälskapet ej de minst besynnerlige. Uti en annan gård parade sig en myckenhet af andra slags foglar, som uti de der planterade buskar hade sina nästen, äfvenväl fremmande slags rara gäss och äner, samt Guineeska höns och fasaner. Uti burar förvarades andra sorter foglar, såsom et slags högblå stora dufvor med en fiäderbuske på hufvudet och högröda ögon, äfven secreter-fogeln som, med et par pennor vid hvardera örat, med sina långa hvita ben, svarta lår och grå kropp, lopp mycket bestälsam, hvilket nu både tiden och den olustiga väderleken hindrade, at, så omständeligen, som jag bordt, beskrifva.
Sedan jag complimenterat den mycket hederlige och til ålder nog hundne Gouverneuren Baron Tullbagh, en stor älskare af vetenskaper, begaf jag mig, efter ärendernas förrättande, uti en med fyra hästar bespänd chaise och med en slaf åter til skeppet, och när jag hunnit det SO. ifrån Tafelberget liggande Diefvulsberget förbi, tog jag vägen, mer vestligt, igenom et väl upbrukadt land, inåt Constantia til Simons hamnen, som öfver den föreliggande slätten nu begynte synas. Denna plantage har en serdeles förmon framför de nästgräntsande och omkring belägna vingårdarne, som med enahanda drufvor äro besatte, at detta vinet blifver vida liufligare, behageligare och följakteligen dyrare, hvarföre det mästa är Compagniet förbehållit. Många kryddgårdar passerades, på hvilka vintren intet tycktes giordt någon ändring. Ovädret med snö och hagelskurar hölt ännu fort, så at jorden ymsom vardt der med tun snö öfverdragen, då blomster, af många färgor, lyste fram på detta hvita täcket, och gåfvo et serdeles artigt utseende. Ju närmare jag kom Bayen, ju mer blef jag snö varse, som dessa dagar fallit på de höga Hottentots landen. Det myckna vatnet efter regnet, hade uti samlade bäckar ifrån högderne icke allenast utskurit sanden i de små vikarne, utan ock giordt vägen igenom insiön mycket besvärligare. Vid ankomsten til hamnen anstaltades om resans skyndesamma företagande, men en SuperCargeuren åkommen häftig siukdom, giorde härutinnan upskof til den 21:sta, då vi, fullkomligen förfriskade, togo afsked af denna kära hamnen, igenom åtta canon-skott, som af et qvarliggande Holländskt til Batavia ärnat skepp med nio besvarades, och lupo så utur bayen til siös med vackert väder och en jemn dragande NV. vind.
Förän jag lemnar denna lands-udden vil jag, utan vidlyftighet, bifoga några anmärkningar, som jag förra resor samlat och funnit til efterrättelse tienlige.
Omkring Cap Fals börjar den banken, som omgifver denna yttersta ändan af Africa, hvilken sträcker sig uti söder emot den 37 latituds graden, så at man igenom lodning haft grund 120 milar ifrån kusten, och slutar sig på östra sidan om Mosselbayen, hvarigenom des bredd kan räknas til 80 Holländska eller 320 våra siömilar. Han tienar derföre de ut och hemgående skeppen, som i mörk och blåsande väderlek ej kunna med säkerhet nalkas landet, til räkningarnes rättande, då de igenom lodet funnit honom. Diupleken, som på honom är olika, förslår intet så mycket at förvissa dem huru Cap l’Agvillhas ligger ifrån dem, som beskaffenheten af siöbottnen, då en grön mudderaktig grund på lodet försäkrar dem at vara ännu väster om detta Cap, mudder med sand blandad i negden af det, och ju gröfre sand ju närmare bankens östra kant. Foglar, drifter af siögräs, skiälar och vågornes oroliga hvälf[ 64 ]ningar äro säkra tekn då man skal loda; många i flockar simmande svarta måsar pläga hålla sig öfver bankens södra ända, och hvita måsar med svarta vingändar, som hafva tillika en tät flygt och heta Jan van Gent, vistas aldrig utom honom. Missvisningen är utom des en tilräckelig efterrättelse til detta Capets annalkande som sednare tiderne varit 21 gr. 0 m. N. om V., då väderleken, som uti vintermånaderne är mycket tiock och mulen, det vil til utrönande tilstädia; i dylika händelser är magnet-nålens stupning 45 gr. 30 m. med syd-polen under, en osvikelig hielpreda.
Kusten gör ifrån Cap Fals, uti en mästadelen O. t. S. sträckning af 54 milar til yttersta udden af Cap l’Agvillhas, hvilket ligger uti 34 gr. 32 m., inga särdeles inbugter, men på östra sidan uti O. N. O. sträckning flere större vikar intil och på östra sidan om den förutnämde Mosselbayen; men alla äro så litet kunnige, at siöfarande icke drista komma honom nära. Et hemgående Holländskt skepp, hade uti denna trakten nyligen blifvit förolyckadt; en i land drefven stång med skeppets namn på, gaf anledning til misstanka; invånarne, som bodde vid den öster om Mossel Bay belägne viken Content, sågo om nätterne ovanliga eldar ifrån en långt utliggande ö, af samma namn, som bekräftade det förra. Regeringen utsände et fartyg at upsöka ön, men Navigatorn kom tilbaka, utan at finna henne, och en annan blef i samma ärende utrustad under vår varelse här.
Den 21 om aftonen lemnade vi detta landet utur sigte, och med jemn blåst, hunno den 23 öfver banken uti Indiska hafvet. Mulna väderleken förtog observationerne, både middagarne och uti solgångarne. Vi räknade oss likväl uti 36 gr. 6 m. samt uti 41 gr. 0 m. öster om Teneriffa. Magnetens inclination var här 47 gr. 30 m. Det har varit vanligit, at uti en högre latitud göra öfverfarten af detta haf, at finna starka vindar. Denna regel tienar intet för dem, som hafva aktning på årstiderne. Jag har funnit parallelen af 35 gr. vara den tienligaste, vind och väderlek på densamma jemn och beqväm, ty utvalde jag ock densamma denna gången.
Til Junii månads slut hade våra lopp varit ansenlige, med rätt vacker väderlek, hvilket på detta ställe är sällsamt; ty då man öpnar sundet emellan Mosambique och Madagascar, pläga häftiga ilningar med mycken blixt, regn och dunder oroa skeppen. Vi voro nu passerade meridianen, som rörer Madagascars östra sida, och hade, 66 gr. 5 m. ost om Teneriffa, uti 35 gr. 17 m. latitud. Missvisningen var här 26 gr. 0 m. nord a vest och inclinationen 58 gr. 30 m.
Den 7:de Julii räknade vi oss hafva giordt hälften af longituden ifrån Cap til Java. Vi voro 87 gr. 39 m. O. om Teneriffa uti 36 gr. 12 m. Horizonten hade flera dagar hvarken tilstadt oss azimuth eller amplitud, men vår inclinerande nål tycktes nu hafva nådt sin största lutning i denna verlds-delen, varandes nu 62 gr. 45 m. som hon jemt hållit uti flera dagar. De följande dagarne hade vi god framgång, då intet märkvärdigt förelopp, til den 16:de, uti latitud 34 gr. 55 m. på meridian af Punct de Gale af Ceilon, 96 gr. 21 m. öster om Tenneriffa. Vi begynte nu böja våra lopp nordligare. Missvisningen på compassen hade vi på några dagar icke haft någon observation utaf, men inclination deremot långsamt aftagit til 61 gr. 15 m.
Emellan den 26 och 27 passerade vi Tropiken och hade den dagen 119 gr. 13 m. longitud öster om Tenneriffa: missvisningen var 5 gr. 45 m. och inclination 50 gr. 0 m. Det är emellan 29 och 26 graders latitud, som man i denna negden får vara mycket varsam för de grund, som skola ligga til 200 milar ut ifrån Nya Holland. Skepps-loppen, som göras en sådan väg långs parallelen, få inga rättelser, utan bero endast på låggen, som, i anseende til ojemna vindar, kan vara mindre tilförlitelig, och således händer ofta, at de kunna vara för räkningen och oförmodeligen falla in med dem, men under den 26:te graden hafva många skepp lupit detta landet i sigte.
Här i negden, nemligen uti 21 gr. 25 m. ligger en ö af en Engelsk Capitaine Nasch upfunnen, 109 grader öster om Teneriffa, andra lägga henne på samma meridian uti 22 gr. 6 m. Uti sednaste ofreden, emellan England och Frankrike, har et skepp, ärnat igenom Sundet Bally, funnit henne 17 grader Ostligare. Om denna är en och den samma, tyckes et sådant fel vara oförlåteligit. Hon skal vara hög, 30 milar lång, och sträcka sig N. O. t. N. och S. V. t. S. omgifven med klippor.
Den 29 voro vi emot latituden af en hop klippor, och hade för dem god utsigt. De hafva fått namn af det på dem strandade skeppet Trials, och ligga uti 19 gr. 30 m.; de hålla uti bredden 15 milar nord och syd, och i längden öster och vester 45 milar, innehållandes 8 stycken större och mindre öar med klippor och ref omringade; på somliga af dessa skal vara allenast en famn vatn. 1719 sändes ifrån Batavia et fartyg at upsöka dem, och som han ifrån landet af Nya Holland räknade til dem 320 milar, sà hafva de jemte landsträckningen af Nya Holland fått et sådant läge i chartorne, at de uti skeppens väg, nemligen på meridianen af Java vestra ända, bordt någon gång blifvit sedda, som likväl icke händt; hvaraf slutas at antingen distancen ifrån landet varit för mycket tiltagen, eller är kusten af Nya Holland böjd mera åt öster, at de således komma at ligga utur skeppsleden en god del ostligare, efter hvarken drifgräs eller foglar gifva anledning til deras granskap. Vi hade 123 gr. 5 m. longitud öster om Teneriffa, missvisningen 4 gr. 30 m. och inclination 46 gr. 30 m. på detta stället.
Den 31 Julii uti 14 gr. 12 m. latitud, 124 gr. 52 m. longitud ost om Teneriffa, hände midnatstid, at vatnet hastigt blef hvitt, så at hela rymden rundt omkring såg ut som då man far på en vidsträckt af snö tilfrusen is i Sverige. Detta besynnerliga phœnomen har händt mig tilförene två gånger, men närmare til Java landet, och plägar räknas som et märke at vara väl östligit: Luften kunde icke göra denna förändring, ty den var både för och efteråt stiernklar: desutom har jag sedt det vid mulen himmel, det uti glas uptagne vatnet behölt sin klarhet, och igenom microscop har aldrig funnits några insecter eller subtila ämnen til dem deruti, som några påstådt, hvarigenom den hypothesen försvinner. Okunniga hafva af en sådan tilfällighet råkat i bestörtning för infallande af oförmodat grund, men med 150 famnar icke nådt bottnen. Det är svårt at säga, om sådane lysande trackter äro beständige eller om de efterhand til och aftaga, emedan skeppet snart löper igenom en sådan och större vidd. Hände detta i Nordsiön skulle man hafva skäl at tro den Norrska kraken lågo på något diup derunder; men nu lärer icke blifva så lätt at afgöra om denna phosphoriska tilfälligheten i vattnet; dock tror jag mig ej fela om jag påstår, at en på diupet gående lekande fiske-stim är härtil orsaken. Vatn-insecter, polyper, meduser och andra slemaktige saker pläga lysande ligga uti skeppens kölvatn, men blänka helt annorlunda och äro icke så sällsynte. I detta ämnet stadd, bör jag berätta om et sådant lysande kräk, som uti Indiska hafvet föll ned ibland regn-dropparne, hvilka drefvos med molnen af den der blåsande S. O. vinden, på kläderne, och sökte sin flygt igenom krypande: ehuru varsamt man böd til at fånga honom, var han dock så lös, at han krossades, men blef likväl ej otydeligare, än at han igenkändes för en Scolopendra af vid pass tre tums längd. Efter nu han, eller något ämne af honom, blifvit med ångor förmodeligen updragen ifrån något land, emedan han icke liknade någon vatn-insect, så måste han, i anseende til molnens direction, vandrat en lång väg med dem. Tre månader derefter hände, at jag uti föränderliga vindarne mäst ifrån nordost, uti åttonde latituds graden nord, blef et par sådane sammanhängande lysmatkar varse, utur et regnmoln nedfallande på däcket: den ena, som kröp långsammare var en samma slags brun Scolopendra af emot fyra tums längd och vid pass en och en half linies bred, och hade öfver siuttio par fötter och leder, samt förvarades uti spiritus vini. Rio Gambia, som låg uti vindens stråt, var icke så långt aflägset land, at han icke kunnat föras derifrån. Detta hände mig 1756.
Den 2 Augusti sågo vi landet af Java, uti 8 gr. 46 m. latitud och 123 gr. 30 m. longitud, öster om Teneriffa. Missvisningen var, liksom vanligen i denna trakten, 2 gr. 15 m. N. a V. och Inclinationen 32 gr. 20 m. Nu märktes at strömmarne utur Lanqvedol, eller Sundet emellan öarne och Nya Holland, sagtat sig, som uti Julii månad löpa starkt, emedan jag med samma longitud förra resan såg landet en god del vestligare. Landets skapnad och latituden gaf anledning at hålla ute på rymden i friske vindarne, til des vi giordt vår tilbörliga väg åt vester, at icke blifva hindrade af lugn, som solvärman orsakar närmare landet, och sågo vi följande dagen de höga bergen Cheribon och Tagall. Sedan, hindrade af små vindar, hunno vi den 5 midnatstiden emellan Java och Prince öen inuti stratet Sunda. Blåsten var här, efter solens annalkande, matt, och vindarne föränderlige, så at vi flera gånger nödgades uti otienligit och diupt vatn ankra: och mistade den ena gången en ankarestock och den andra et litet ankare med et stycke tåg dervid. Den 13 hunno vi up til holmarne, Två Bröder kallade, som ligga uti 5 gr. 0 m. latitud, och den 19 igenom Sundet emellan ön Banca och Sumatras vestra sida. Åske-vädren, som nästan dageligen vanka, igenom de af solhettan utur dessa närliggande landen updragne dunster, giorde här häftiga slag, med en igenomträngande svafvel-stank åtföljde, som räckte til des vi hunnit up med de sydligaste af Malayske öarne. Sådane åskeväder äro somliga tider mycket farlige, då de, öfver de uphettade Sumatra landen blifva samlade til en bister och tiock sky, af en fremmande och ovan vind, nord ifrån, (ty denna årstiden blåser altid S. O.) drifvas til siös. Det likasom regnar eldgnistror ifrån dem, och om de brista ut vid något skepp antända de det på en gång på flera ställen, som hände med Holländska skeppet Lindenhof år 1766, ärnat til China, at af des besättning i en sådan hast blott några få blefvo bärgade. Dock äro sådane händelser rare, ehuruväl dunder och blixt uti hela denna negden höres dageligen.
Den 21 passerades Æquatoren andra gången, uti longitud 121 gr. 44 m. öster om Teneriffa och negden af Malayske öarne. Compass missvisningen var här 2 gr. N. a V. och inclinationen 17 grader.
Den 26 voro vi uti granskap med Cambodia kusten och hade utur Siamske viken starka vindkast, emellan öarne Condor och Sapatte; magnet-nålen begynte nu vilja ligga horizontelt och hade jemkat sig til 3 gr. 30 m., men den oroliga siön och hårda blåsten hindrade at ofta repetera observationerne, ty den följande dagen, uti sigte af denna sista ön, och 10 gr. 15 m. latitud, hade på så liten distance nordpolen böjt sig 1 grad 15 minuter under, nemligen ifrån 8 grad. 53 min. latitud dagen förut. Strömmarne som satte våldsamt åt nord ost, oroade här vårt lopp, och hade snart ledt oss in åt de klippor, som kallas Cattvichs och hänga tilsammans med Skorpionsstierten, om vi icke natten öfver styrdt sydligt; lodningen med sand blandad, på 70 famnars diup, gifver deras annalkande tilkänna.
De fyra följande dagarne hade vi ovanligen stora lopp, så at vi den första September voro på sidan af den farliga vidsträckta Silfver-banken, som varit bane för så många emellan Philipiniska öarne och Canton seglande Chinesiska Junkrar, och 1761 begrof skeppet Adolph Friedrich. De med sådane fartyg qvarlemnade silfver-kistor hafva förmodeligen gifvit Portugiserne anledning at kalla honom Plata; diupen äro så störta omkring honom, at man inom en mil har 70 famnar; des oriktiga belägenhet har äfven varit orsak til de der timade olyckor, fastän han ligger allenast 120 milar ifrån fasta kusten.
Den andra September, uti dagningen, sågo vi landet af China och de ostligaste öarne, som stänga Cantons Rivieret; vinden vred sig til vår förtret efter några timars lugn til vester och ifrån landet, med tiltagande blåst, som uppehöll oss, här utanföre, til den tredie om aftonen, då vi hunno up til det sundet, som är emellan Lemis öarne och Lantao, och fingo der en lots, som förde oss samma natt til Macao-redd til ankars. Vi fingo här et nytt ombyte af lots, at föra oss upföre rivieret til skeppens ankareställe Vampoe, och hunno lyckeligen dit den 5:te om aftonen. För oss funno vi skeppet Prins GUSTAF, som legat här et par månader, et nyligen ankommit Danskt skepp, fyra Engelska, fyra Holländska och två Franska. Uti vår väg ifrån Macao sågo vi et Engelskt skepp följa oss, vi hälsade alla de för oss liggande skeppen, såsom vanligit, med sexton skott och blefvo af dem tilbaka besvarade.
Resan tyckes väl, sedan vi lemnade Norrige, gått nog långsamt, men när man anser den tiden vi lågo uti Cap, inräknad med de dagar vi höllo oss derutanföre, då det skulle angöras, som bestiger sig öfver en månad; tillägges det myckna stillt och lugn, som hindrade vid Æqvatorns passerande, och innan vi hunno up med Cap, tilsammanlagdt med det lugn vi hade i stratet Sunda, blifver deraf vid pass femtio dagar: när det afdrages blifver hon icke med de långsammaste.
Med hvad som jag här funnit märkvärdigt, som ock om de tilfälligheter, som förefalla på hemresan härifrån, skal jag framdeles hafva den äran upvakta. Emedlertid framlefver med all högaktning
Min Herres
Canton, d. 7 Sept. 1770.
Ödmiuke tienare
Carl Gustaf Ekeberg.
- ↑ tillägges, at man igenom säkra Astronomiska observationer funnit, det sielfva Staden Caput Bonæ Spei ligger allenast 112 minut i tid, eller i det närmaste 23 minuter af en grad, öster om Stockholms observatorii meridian.