Till minne av Jan Olsson
Minnet av Jan …
Jan Olsson levde ett liv präglat av ett djupt engagemang för både sina medmänniskor och kulturarvet. Han kombinerade under många år sin yrkesgärning som läkare med en passionerad hängivenhet för historia, arkitektur och byggnadsvård.
För Jan var Altomta gård utanför Vattholma mycket mer än bara ett hem. Med stor kunskap, tålamod och varsam hand tog han sig an det anrika 1760-talssäteriet. Hans arbete med att restaurera och bevara gården blev ett lysande exempel på svensk byggnadsvård. Jan såg ett stort värde i det förgångna och gav genom Altomta loge nytt liv åt historiska byggnadsdelar och antikviteter.
År 2000 instiftade Jan Altomta akademi för att hedra minnet av sjökaptenen Carl Gustaf Ekeberg, gårdens ursprungliga byggherre. Tillsammans med sin livskamrat Motunde (Tunde) förvandlade han Altomta till en levande mötesplats. Genom de årliga kulturaftnarna, fyllda av föredrag om 1700-talets historia och det uppländska kulturarvet, spred han kunskap och samlade vänner och likasinnade i en varm gemenskap.
Jan var en person med hög integritet, ett stort driv och en djup, långsiktig omtänksamhet. Han mötte livet och dess sista utmaningar med samma lugn och värdighet som kännetecknade hans arbete. Jan somnade in stilla i sitt älskade hem den 27 juli, med Tunde vid sin sida.Hans ljusa minne lever vidare genom familjen, vännerna och det vackra kulturarv han lämnar efter sig på Altomta.
Käre Jan
Det finns människor som inte bara äger en plats, utan som bär den. Du är en sådan människa.
När du tog hand om Altomta bar du inte bara ett hus, trädgård och en allé … Du bar århundraden av liv. Du bar röster som tystnat. Du bar minnen som annars hade försvunnit i vinden. Och du bar dem med respekt.
Det var du som öppnade dörren för mig. Du som såg att jag bar en tråd som ledde tillbaka till gården. Du som bad mig skriva dess historia – inte för att pryda väggarna utan för att bevara något som annars riskeras att gå förlorat. Det är en gåva jag aldrig glömmer.
Jag ville att du skulle veta detta. Altomta kommer att leva vidare. Inte bara i byggnaderna, eller i marken, eller i de vackra träden som fortfarande står som väktare. Utan i berättelsen. I orden. I minnet. Och det är tack vare dig. Du har varit förvaltare, en väktare, en bro mellan då och nu. Du har hållit gården levande i en tid då många platser tystnar. Du har låtit historien andas. Du har låtit mig hitta hem.
Jag ville att du skulle känna stolthet. Inte över ägandet, utan av omsorgen. Över att du gav Altomta en framtid genom att ge det en röst.Jag lovar dig att jag kommer att bära Altomtas historia vidare. Så länge jag lever. Jag ville skriva berättelsen med samma värme som du visade mig. Jag kommer att låta kapten Ekeberg, fostersonen/min anfader Pehr och alla andra fortsätta leva genom orden. Och när framtida läsare möter Altomta kommer de också att möta dig.
Tack Jan. För allt du gjort. För allt du burit. För allt du lämnar vidare.
……………………………………………………………………………………………………………………………………………………………
Foto från UNT 8 augusti 2026