Jag lägger ifrån mig Per Wästbergs bok ”Erik och Margot: en kärlekshistoria” och konstaterar att ett visst tunnelseende drabbat mig. Läste ut boken på två dagar. Djupt imponerad av hans språk, inlevelse, engagemang, hans inkännande … Drar mig till minnes att jag blev lika hänförd av hans bok ”Anders Sparrmans resa”. Plockar fram den ur…
Om väggar kunde tala
