Vi gör en lång tur ”på Jonsered”. Äter lunch hos Torsten. Tittar ut över sjön Aspen från Gibsons herrgård. Hälsar på i det lilla museet vid porten till Jonsereds fabriker. Hör forsen brusa.Nu väntar Lexby, där väninnans mormor och morfar levde. Vid ett vägskäl väntar en grannes hund på några goda fläskben att kalasa på. Hunden känner igen vår bil.Vi kommer till den lilla stugan som ligger lite avsides. Spåren efter nattliga besök är tydliga i marken. Vildsvin. Gång på gång har de grävt och bökat i marken.Inne stugan doftar snart nykokt kaffe. Vi sitter ute och njuter av eftersommaren. Till kaffet bjuds på högläsning av ett brev från en präst. Han konfirmerade min väninna för många år sedan. När jag hör hans namn rycker jag till. Samme präst vigde min svärfar till sista vilan. Långt härifrån. Utlånad till en församling som för tillfället saknade en tjänstgörande präst. Vilket sammanträffande!
Vill du se Angereds kyrka, frågar min väninna och genom slingrande väg tar vi oss fram till en vit liten kyrka jag aldrig tidigare känt till. Detta är vår kyrka säger väninnan och pekar stolt på den. Plötsligt har vi kommit från Partille, via Kåhög och Lexby, mot Gunnilse, Lärje och slutligen hamnar vi i Angered!Här arbetade jag på 80-talet med att starta Gunnareds sjukhem. Nu kommer vi från ett helt annat håll och det synes som alla vägar bär till Angered?Min erfarenhet av den här delen av Göteborg, är från en tid då jag bor med min familj i Bergsjön. Det är 70-tal och snart går flytten till Torslanda som ganska nyligen blivit en del av Göteborg. Precis som Angered också blivit under senare delen av 60-talet.
Som boende i Bergsjön far vi över Göta älv med liten färja för att handla på OBS Stormarknad. För att nå svärföräldrar i Lödöse kör vi 45:an och passerar ett större rött hus vid en bergssluttning. Strax efter skylten ”Karlstad” och ”Angereds C”. Funderar ofta på vem som bor där. När leden breddas förändras mycket kring just den här platsen. Huset ser nästan fallfärdigt ut … Det brinner ner till grunden sommaren 2018.Rotar en del i historiken och finner att namnet Agnesberg finns långt innan järnvägsstationen öppnas 1877. Det lär vara en förvanskning av Angeredsberg. Namnet Steken hänger sannolikt samman med en fornnordisk benämning för pålar som är nedslagna i vattnet, kanske till försvarsändamål eller till förtöjning eller som anordning vid fiskfångst. Gårdarna Lilla Steken och Stora Steken har marker långt ner till älven där sedan långt tillbaka finns nedslagna stockar i botten för att hindra fientliga fartyg att ta sig upp för älven.Angered gränsar till Göta älv i väster. Det innebär att socknen också har varit gränstrakt till Norge en del gränsade till nuvarande Nödinge på västgötasidan.
Till formen är Angered nästan en liksidig triangel med en sida utefter Göta älv.I den motstående vinkelspetsen finner man Angereds kyrka, alltså så långt som möjligt från de opålitliga norrmännen och danskarna. Väninnans kyrka! Hon som kommer från Jonsered.Numera hör inte längre södra Surte till Angered, men de som förr bodde där hade lång väg till kyrkan och därmed till sockenstämma. Hela rasområdet från Surteraset 1950 ligger inom den del av Surte, som tillhör Angered bara 15 år tidigare och norra delen av Surte kallas även en bit in på 1700-talet för ”danska Surte”.Det hände sig att den 1 januari 1967 fick Göteborg ett antal ”nya” göteborgare. En handfull landskommuner blev Göteborg. Angered, Björlanda, Säve, Torslanda och Tuve kommuner samt Bergums församling av Stora Lundby!Angered blev stort – och där byggdes mycket nytt. Angereds centrum, Eriksbo, Gunnilse, Gårdsten, Hammarkullen, Hjällbo, Lövgärdet, Rannebergen.Angeredsbanan invigdes och blev en av norra Europas snabbaste spårvägslinjer och i den ”vilda” naturen byggdes under 70-talet mängder av moderna bostadshus.Kulturen flyttade med – Blå Stället stod klart 1979 – här fanns teater och bio.
Där man förr hade levt ett lantliv kom att bli en modern stadsdel.Backar vi ännu några hundra år ser vi en socken med kvarnar som drivs av vatten. Forsande vatten finns det gott om i dessa bergsområden. Dalgångar som vid Göta Älv och Lärjeån. Och mellan dem tronar Vättlefjäll där uppe på höjden.I Angered blir man inte så glad åt folkskolestadgan (1842) som innebär att barnen skall gå i skolan och kan då inte arbeta på gårdar eller i annan verksamhet. Dessutom var alla skyldiga att bidra med medel till både skola och lärare.Området ligger nära Surte och glasbruket – som startar 1862 – använder sig av mycket ung arbetskraft. Det bär sig inte bättre än att ansvarige för bruket, Martin Werner Rhedin blir åtalad för detta. Drygt ett åttiotal barn arbetar i glasbruket – alla mellan 9-14 år! Av pastoratets tvåhundrasex skolpliktiga barn är knappt ett åttiotal inskrivna i skolan.Vid 1800-talets slut bor här 1250 personer. De flesta är sysselsatta inom jordbruk, slakt och försäljning av varor på torg. De har många mil att vandra för att intjäna sitt levebröd. Många arbetar vid Jonsereds textilfabrik och andra vid grustäkter.
Järnvägen lät vänta på sig – först 1855 ligger rälsen på plats, första delen av Västra stambanan mellan Göteborg och Jonsered. Agnesbergs järnvägsstation är klar först 1877 och ligger då längs Bergslagens Järnvägar. Västgötabanan är klar 1899 och vid sekelskiftet har Gunnilse en egen station. Nu ligger Agnesberg mycket bra till om vi ser till infrastruktur och industri med järnväg, landsväg, älven, tegelbruk, färgfabrik och Axa Kvarn.Angered står för jordbruksprodukter som kött och mjölk.Få göteborgare känner troligtvis inte till att många av kärrorna som når Kungstorget under torgdagar kommer från Angered och Bergum. Olskroken får dagsfärsk mjölk varje dag från en gård i Lärjeholm. Alla i en jordbruksfamilj får hjälpas åt med arbetet. I stort som i smått.
Dansbanan i Rösered är platsen för nöje man kan unna sig under lördagskvällar.Från Göteborg kommer sommargäster som slår sig ner i den lantliga idyllen – Angered är ”på landet”. Och många utnyttjade järnvägen till och från Göteborg. Det badas i friska Lärjeån och Säveån.
Rundturen ovan är en åminnelse till min bästa vän Gull Krook. Hon finns inte längre med oss.
(Foto: Vykort, Flickr, Press)
Några urval av kommentarer till ovanstående text:
Kent Andersson kommenterar: Härligt som vanligt att läsa dina fina berättelser. Särskilt som man känner ”varenda sten” du omtalar. Vi hade ett sommarhus vid Bergums kyrka, ett på högsta toppen i Gunnilse och ett i Knipared. På gamla herrgården/ålderdomshemmet Rågården i Gunnilse, hade vi verksamheter där jag som 13-14 åring ”knackade” och slipade Sandbolaget och Essbetongs cementfickor, som därefter lackades. Stens bilskrot låg i fabriksområdet vid Björsared, men det fanns även en bilskrot invid bergväggen, vid nuvarande Angeredsbron. Vitsipporna i Burmabacken var underbara att se på våren. Färjorna över Göta Älv. ”Raggarfiket” i Gunnilse, kött affären, ”Keckis” föräldrars affär, Konsumbutiken där ”taggtrådsmannen” inhandlade lämplig taggtråd innan mordet. Det blev även en sång om detta. Jag har enormt med minnen från dessa områden. Allt förmycket, för att berättas här och nu. Tack för att du väcker dessa minnen hos mig 
Clarence Roslund skriver: En riktig uppfriskande härlig berättelse från en gång mina gränstakter, som var Partille, Sävedalen, Bergsjön, Jonsered, Lexby.m,m. Tack Maya.
Yvonne Cederholm: Roligt med ett inlägg om Angered. – I Gunnilse har jag djupa rötter på min pappas sida. Han var född i Presslid som låg invid kyrkan. Både farfar och farfars far arbetade i grusgroparna. Generationerna längre tillbaka var smeder.
Marianne Karlsson: Väldigt intressant! Kände till lite men inte i närheten om allt detta du beskriver.Var på besök i Agnesberg som barn hos en familj som just flyttat dit till hus från Frölundaborg där vi bodde, då var det rena landet och kändes långt bort.Sen flyttade jag på 70-talet med min lilla familj till ett nybyggt område i Gårdsten Angered. Nu är även det historia…
Marianne Bernhardtz: RIP Gull – och tack Maya – jag har mycket minnen från Angered där jag jobbade som först socialassistent från 1971, har varit runt i hem i nästan alla områdena inom Angered. I släktforskning på min mans sida är både Jonsered och Gamla Angered med – förr i tiden var det mycket frekventa kontakter däremellan.
Dan Greider: Roligt med lite Angered! Bor i Gårdsten, bott i Surte. Ser på vykortet det röda huset strax före Angeredsbron – Gårdstens Gästgivargård som tyvärr brann ner för något år sedan. Tack för inlägget!
Elly-Britt Kerold: Från Angered kommer min släkt på pappas sida, jag är uppvuxen Rösered, komfimerad i Angereds kyrka. Det var en fin tid.
Eva-Lena Georgiades: Intressant läsning – tack så mycket. Jag jobbade i många år i Gunnilse och tänkte ofta på hur Angered är en blandning av förort och ”riktiga landet”. Oerhört vackra ekbackar med vitsippor bredvid industriområden. Jag fick ibland sällskap på bussen av en äldre man som gärna berättade – om allt han sa var korrekt har jag aldrig kontrollerat. Bland annat berättade han att stadens hästar fick ”semester” i Eriksbo – trevlig tanke. Hans familj var bönder som bott i Gunnilse i generationer och hans farmor (tanken svindlar) gick i skolan i Agnesberg som barn. När det var riktigt kalla vintrar fick en vuxen följa barnen till skolan eftersom man var rädd för hungriga vargar. En sån fin gammal man som njöt av att berätta sina historier.