Hoppa till innehåll
Meny
JAVANEN
  • Välkommen till min blogg
  • Logga in
  • Varför Javanen?
  • Om mig
  • Min profil
JAVANEN
21 maj, 201528 april, 2022

På väg till en begravning – Lerum


På väg till en begravning

En kall fredag i december, är jag på väg till en begravning. Jag är ett ingift syskonbarn till en man som ska begravas i Lerums kyrka. Tidigt på förmiddagen hämtar jag ett vackert hjärta av blommor. Vita blommor med gröna inslag. Blir alldeles tagen när jag ser den. Det blir andra kunder i affären också. En man erbjuder sig omedelbart att hjälpa mig ut till bilen med blomsterarrangemanget. Hans hustru blänger surt på mig! ”Jag lånar honom bara en halv minut”, försäkrar jag. Blomsterhandlaren i den gamla handelsträdgården i Kviberg binder en liten vacker handbukett också. Stor vit ros som matchar de andra blommorna.

Kommer i god till kyrkan. Vilket betyder en timma före utsatt tid. Begravningsentreprenören är på plats och står djupt framåtlutad för att arrangera blommor och ljus kring kistan.
Det kränger i magtrakten när jag överlämnar det stora blomsterhjärtat, nu inser jag att det är en begravning som väntar …
– Oj, ett sånt vackert hjärta, utbrister han. Den måste vi sätta upp så fint som möjligt, tycker han och drar fram en ställning alldeles intill kistan.
Sedan talar vi om den hedersman som det egentligen handlar om idag. Minnet av en man som såg sina medmänniskor. Som visade att han lagt märke till dem som omgav honom – som han gav en liten nick, ett leende och en liten blink. Han var polis. Jag skulle tänka mig att begå en liten förseelse, bara för att få bli sedd av just en polis som han.
– Är du släkt med Folke, frågar begravningsentreprenören.
– Nej, inte direkt. Jag är gift med hans systers son. Min svärmor och min man vill inte komma. Men det vill jag.
– Då är du släkt och skall sitta på höger sida när du kommer in genom porten.

Det är ett klart konstaterande, men det ska dröja ytterligare en timma till själva begravningsakten så jag bestämmer mig för att ta en sväng mot Härskogen. Ser skylten  ”Härskogen 5” när jag kör ner mot kyrkan och får idén att jag skall ta mig en titt på den platsen.
Minns att jag var 4-5 år och åkte jag tåg utmed sjön Aspen, från Göteborg till Lerum. Sedan for vi med buss till Härskogen. Vi var då en grupp stadsbarn som skulle på sommarkoloni, ”kollo”.

”Barnkolonierna var tilltänkta för stadsbarn som på grund av hälsotillstånd och föräldrarnas ekonomi var i särskilt behov av en tids vistelse på landet.”

Minns huset med stora sovsalar – logement – och ljusa, luftiga rum för lekar. Pojkar och flickor hade skilda sovsalar och tvättrum. Härskogen ligger långt ute i skogen och här kan vi fritt leka och springa omkring. Skog och vatten. Massor av kallt vatten. Jag lär mig simma den sommaren. Först träna bentagen i sanden, sedan ut i vattnet och med händerna på en flytande timmerstock ligger vi på rad och tränar de inlärda rörelserna.
Allt liv på kolonin följer dock ett fastställt schema för väckning, måltider och läggning som fasta hållpunkter. Däremellan finns det tid för bad, lek och olika aktiviteter. En vanlig dag börjar med väckning och tvättning. Massor av kallt vatten.
Efter frukost, som består av välling eller gröt samt smörgås, är det dags för bad och lek. Till lunch serveras någon slags kött eller fisk med potatis och till efterrätt får vi oftast rabarberkräm med mjölk. Till kvällen vankas det stuvning eller pudding, gröt eller kräm. De barn som ”fröken” kallar sängvätare får torr mat. För att inte kissa ner sig under natten.
Det finns några stora flickor på mitt rum som rullar upp håret på varandra innan de går till sängs. De tvinnar håret med hjälp av papiljotter – gjorda av toalettpapper – knyter pappersremsorna i små rosetter och på så sätt vaknar de med lite krusigt hår.
Varje kväll ber vi de stora flickorna sjunga den sorgliga visan om den lilla flickan …” I en sal på lasarettet, där en bröstsjuk flicka låg …” får jag komma hem till hösten till min egen lilla mor…”
Gud vad jag längtar hem. Och med den känslan somnar jag varje kväll.

På väg till en begravning

Nästa morgon är det åter dags att låta rutinerna ta vid, och vi går till stranden i en lång karavan – vi tågar vi ner för den branta backen mot sjön och vi sjunger till skramlande skrindor, fyllda med filtar, simdynor, muggar och saftflaskor. Snart ska bullarna bli sandiga i tumultet kring det uppdukade mellanmålet …

Nu står jag här igen, en dag i december. Börjar sakta gå upp från parkeringen – upp för slänten mot entrén. Där sitter några män i varierande åldrar. De ser slitna ut. Röker intensivt och stirrar länge på mig.
– Finns det något kafé här, frågar jag försiktigt.
– Neeej, det är stängt.
– Synd, tänkte se mig omkring. Jag var på koloni här som barn. Drygt femtiofem år sedan.
– Fy faan, det är ju en hel livstid, säger en av männen lite sluddrigt. Fimpar och sätter en spottloska någon centimeter från mina fötter.
Jag missförstår uppenbarligen för jag tycker mig höra ”livsstil”.
– Livsstil?
– Ja, det kan man ju också kalla det, säger mannen som spottade. Blänger runt på de andra och som flinande följer honom in i huset.

Alla utom en. Han upplyser mig vänligt att de har ett kafé på baksidan huset, öppet lördag och söndag. På husväggen bakom mannen skymtar jag nu en skylt; Härskogens boende.
Nu förstår jag att det inte längre är vad jag trott. Det är numera ett boende för hemlösa. Jag minns ju att jag som barn sett en annan skylt just där; en man på skidor!

Friluftsfrämjand

Återvänder till bilen och noterar min upplevelse – en rutin jag har sedan några år.
Upptäcker plötsligt att en av männen nu står tätt intill bilen. Hans neddragen huva över ansiktet gör det svårt att fånga hans blick. Allt ser bara mörkt ut …
Bestämmer mig snabbt för att lämna platsen och hinner tänka att det är vackert här ute vid Härskogen – naturen ligger täckt som av ett tunt lager av florsocker. Av vit orörd snö.

Väl tillbaka vid kyrkan konstaterar jag att parkeringsplatsen – som för en timma sedan var tom – nu är fylld av bilar.
Parkerar intill en bil som tillhör en yngre bror till den man som ska begravas. En bror som sörjer sin storebror. Hustru och barn hjälper honom upp till kyrkan och till kyrkbänken där andra släktingar redan sitter. Denne yngre bror är sjuk och svårt medtagen. Det är också den yngste i brödraskaran. Två bröder har drabbats av samma sjukdom. Och båda dessa bröder har trotsat sina ohyggliga svårigheter att röra sig, för att hedra minnet av Folke. Deras storebror.
De uppammar alla sina krafter för att kunna ta detta sista farväl.

Vi är många i församlingen som sörjer, men också beundrar dessa bröder som nu står vid kistan och gråter. Visar sina känslor. Kanske har också en känsla av lättnad infunnit sig.
Folke, en make, pappa, farfar, gammelfarfar, svärfar, farbror och morbror och inte minst en älskad storebror har varit sjuk de sista åren. Nu vilar han i frid.

Lerums kyrka
Lerums kyrka

Innan jag går ut ur kyrkan tittar jag upp mot kyrktaket. En takmålning breder ut sig över oss. Vackra änglar från 1600-talet. Riktar min kamera mot en himmel.
Efter kyrkkaffet kör jag direkt till ett barnkalas. Två små barnbarn firar födelsedagar tillsammans. Också de är bröder.

Några dagar senare besöker jag åter Härskogen. Vill tillbaka för att minnas.
Kaféet är nu öppet och för en dryg tjuga får jag kaffe, smörgås och chokladkaka.
Hej igen, hälsar mannen som serverar. Han känner igen mig? Jo, det är mannen som sitter kvar och talar med mig vid mitt förra besök. Innan jag lämnar skrivs en rad i gästboken – tack för ett trevligt bemötande, gott kaffe och macka!

Snön ligger inte längre kvar. Stora Härsjön ligger stilla och vacker. Det kan bli fler besök till denna plats, Härskogen.


februari 2023
S M T O T F L
 1234
567891011
12131415161718
19202122232425
262728  
« jan    

Populära inlägg och sidor

  • Café Paley … och Domus!
  • Göteborg - några minnesbilder i färg och doft!
  • Tick-tack ...
  • Järnvågen och torget - Göteborg
  • Ingemar Johansson - The Champ från Göteborg
  • Det gamla gästgiveriet i Steken, Agnesberg nära Gårdsten!
  • Kungstorget och Ölhallen 7:an
  • Den obekväme entreprenören Pelle Ahl – ett handelssnille i Göteborg
  • Från Stadsgränsen till Röda Sten - Klippan…
  • Om John Hall Jr:s tragiska slut ...

Kategorier

  • Ångermanland
  • Arbete
  • Bohuslän
  • Boktips!
  • Brev
  • Carl Gustav Ekeberg
  • Ett foto berättar
  • Familj, relationer
  • Glas
  • Göteborg
  • Hur blev det här?
  • Italien
  • Loppisfynd
  • Målning
  • Mat
  • Nias
  • Ord att minnas
  • Philandor Javanen Pehr
  • Porslin
  • SOIC
  • Sörmland – Åkers Styckebruk
  • Sverige 1700-talet
  • Uppland – Altomta gård

Meta

  • Logga in
  • Flöde för inlägg
  • Flöde för kommentarer
  • WordPress.org

Arkiv

  • februari 2023
  • januari 2023
  • december 2022
  • november 2022
  • oktober 2022
  • september 2022
  • augusti 2022
  • juli 2022
  • juni 2022
  • maj 2022
  • april 2022
  • mars 2022
  • februari 2022
  • januari 2022
  • december 2021
  • november 2021
  • oktober 2021
  • september 2021
  • augusti 2021
  • juli 2021
  • juni 2021
  • maj 2021
  • april 2021
  • mars 2021
  • februari 2021
  • januari 2021
  • december 2020
  • november 2020
  • oktober 2020
  • september 2020
  • augusti 2020
  • juli 2020
  • juni 2020
  • maj 2020
  • april 2020
  • mars 2020
  • februari 2020
  • januari 2020
  • december 2019
  • november 2019
  • oktober 2019
  • september 2019
  • augusti 2019
  • juli 2019
  • april 2019
  • februari 2019
  • januari 2019
  • december 2018
  • november 2018
  • oktober 2018
  • september 2018
  • augusti 2018
  • juli 2018
  • juni 2018
  • maj 2018
  • april 2018
  • mars 2018
  • februari 2018
  • januari 2018
  • december 2017
  • november 2017
  • oktober 2017
  • september 2017
  • juni 2017
  • maj 2017
  • april 2017
  • mars 2017
  • februari 2017
  • januari 2017
  • december 2016
  • november 2016
  • oktober 2016
  • september 2016
  • augusti 2016
  • juni 2016
  • maj 2016
  • april 2016
  • mars 2016
  • februari 2016
  • augusti 2015
  • juli 2015
  • juni 2015
  • maj 2015
  • april 2015
  • Ångermanland
  • Arbete
  • Bohuslän
  • Boktips!
  • Brev
  • Carl Gustav Ekeberg
  • Ett foto berättar
  • Familj, relationer
  • Glas
  • Göteborg
  • Hur blev det här?
  • Italien
  • Loppisfynd
  • Målning
  • Mat
  • Nias
  • Ord att minnas
  • Philandor Javanen Pehr
  • Porslin
  • SOIC
  • Sörmland – Åkers Styckebruk
  • Sverige 1700-talet
  • Uppland – Altomta gård
©2023 JAVANEN | Drivs med WordPress och Superb Themes!
 

Laddar in kommentarer …