Tyckte jag var vuxen och ville flytta hemifrån. Anmälde mig redan som 16-åring till Bostadsförmedlingen som – jag vill minnas – låg vid Södra Vägen, mot Heden.
Göta Lejon – ett bolag som förvaltade rivningsområden – erbjöd mig efter ett par år en lägenhet vid Bergsgatan. En tvåa högst upp i ett hörnhus. Köksfönster och vardagsrumsfönster åt gården. Sovrumsfönster åt gatan. Stort skafferi, stor klädkammare i en hall mellan de två rummen.
Dass på gården. En bergvägg på gården vette mot Skansen Kronan.
I uppgången intill, vägg i vägg och i vinkel med min lägenhet, bodde vicevärden … Han stod för jämnan och spejade i det fönster som hade sikte rakt in i mitt kök!
Jag vet inte vad han hade för tankar om ungdomar, men uppenbarligen retade det gallfebern på honom att en ung tjej kom till hans revir.
Inför flytten skaffade jag möbler på Tibergs som hade en del begagnade till bra pris. Sängkläder, gardiner, köksutrustning köpte jag på EPA vid Andra Långgatan.
En byrå togs med taxi från hemmet i Guldheden. Tillsammans med ett större syskrin som jag en gång fått i julklapp.
Nu hade jag jobb med lön som räckte till hyran.
En kväll satt jag med en väninna i köket och skalade apelsin. Vi hade förberett oss för ett besök på Rondo. Med min enda kökskniv skalade jag frukten och räckte över varannan klyfta till väninnan på andra sidan bordet. Det var en vacker sommarkväll …
Plötsligt rycks dörren upp och in rusar ett par poliser i full mundering!
– Vad försigkommer här, skriker en av dem. Medan den andre polismannen springer runt och ”säkrar” alla utrymmen …
– Vaddå … undrar jag.
– Har du hotat någon med kniv, fortsätter konstapeln.
– Näääe, jag skalar apelsin!
– Vi har fått larm om att du håller en kniv riktad mot någon …
– Aha, det är vicevärden som från sitt fönster tror att jag hotar någon???
– Hmmm, ja han säger att här springer x (the n-word), sjömän och annat patrask i trapporna. Stämmer det?
– Inte vad jag vet. Det här är min väninna. Och så kommer min mamma ibland …
Det handlade inte om att resa livsfarligt vapen eller hota. Första vardagen efter helgen kontaktar jag Göta Lejon och berättar att jag har trakasserats av vicevärden från första dagen jag flyttade in. Kvinnan i telefonen förstår. Hon fixar snart en annan lägenhet i Olskroken. Ett rum och kök. Också den på rivningskontrakt.
När jag återvänder till Bergsgatan efter kort vistelse i Guldheden, är lägenheten tömd på bl a sängar, byrå och syskrinet …
Inte svårt att ana sig till vem som hade nyckel till lägenheten och som tog sig friheter.
Det jag saknade mest var faktiskt syskrinet. I Olskroken stortrivdes jag.
(foto: Bergsgatan/R Garellick)
