– Du rör väl inget på skåpet, va? ropar tant Annie ängsligt åt mitt håll där jag står vid hennes linneskåp. Själv står hon vid vedspisen i köket och kokar kaffe.
– Nej då, jag bara tittar. Mamma som sitter vid köksbordet nickar. Det betyder att hon vet att jag inte rör något, ingen behöver vara rädd att jag petar på något som tillhör någon annan.
Men jag tröttnar aldrig på att studera tant Annies kruka som är dekorerad med plommon – som om man kunde plocka ner dem och äta dem.Och så fotot. Fotot på en man och en kvinna – hon håller ett litet barn i famnen. De tittar ömt på det lilla barnet som ser ut att ha dopklänning på sig. Det är tant Annie och Lennart, när han var baby har mamma berättat. Men mannen då? Vem är han? Schh … inte så högt. Det är Lennarts pappa. Men han dog när Lennart var liten. Finns inte mer … så schh, fråga inte!
Och detta funderade jag väldigt mycket på:
Lennart har ingen pappa längre.
Inte jag heller.
Lennart är född i Landala.
Det är jag också.
Jag bor nu i Guldheden.
Lennart bor kvar i Landala. På Landalagatan, nästan mitt emot Frälsningsarmen och glassfabriken. Hos sin mamma.
Han sover i en bäddsoffa i lägenhetens enda rum.
Om kvällarna är den vita kakelugnen varm. Jag lägger händerna på de blanka rundade plattorna. En del har små rosenmönstrade klistermärken.
Lennarts mamma, tant Annie, sover i köket. Hennes bädd blir soffa om dagen. Med köksrutigt överdrag. På den somnar jag ibland, när mamma och tant Annie dricker kaffe, pratar och deras röster är så sövande att jag bara domnar bort. Mammas tunna schal drar jag över ansiktet. Den luktar gott.
Emellanåt tar tant Annie fram den stora svarta kannan hon har i skafferiet – den står på golvet och hon lyfter upp den när hon tagit bort några ringar på järnspisen. Med spiselkroken som alltid hänger vid spisen. Sedan häller hon ut svarta glittrande bitar. Rakt ner i glöden!
Ibland kommer vi då hon står i brygghuset, iklädd förkläde och gummistövlar. Det ångar ur tvättkaret och hon eldar på för fullt. Rör i byken med ett långt träskaft. Det luktar grön såpa.Mamma hjälper henne att skölja tvätten i iskallt vatten och med gemensamma krafter vrider de ur vatten och bär ut ett träkar på gården. Precis intill soptunnor på gården hänger snart tant Annies tvätt och torkar i förmiddagssolen.
Någon gång i veckan kommer hon till oss i Guldheden. För att bada! Vid fint väder blir det därefter kaffe på balkongen. Så här sitter nu tant Annie från Landalagatan och dricker kaffe hemma hos oss – på balkongen i Guldheden. Hennes mycket långa blöta hår har hon stoppat in i en mössa!
