Linnés första lärjunge – Christoffer Tärnström
Tärnström var den första av Linnés lärjungar som 1746 fick följa med Ostindiska kompaniets fartyg till Kina, som naturforskande skeppspräst. Linné hade stora förhoppningar om resan, särskilt med tanke på att få hem ett exemplar av tebusken från Kina, en förhoppning som Tärnström och hans efterföljare aldrig lyckades uppfylla. Efter många års försök lyckades sjökaptenen Carl Gustav Ekeberg till slut hemföra några levande plantor, vilket gladde Linné oerhört.
Tärnström seglade med skeppet Calmar men nådde aldrig Kina. Han avled 35 år gammal på ögruppen Pulo Condor i nuvarande Vietnam. På denna plats diktade Jacob Wallenberg, som seglade med fartyget Finland, följande:
”Hunger, törst och sjukdom vike/ Ur dit lilla finska rike!/ Men för alting, kära mor,/ För oss ej till Pul-candor.”
Tärnströms vetenskapliga resultat var begränsade i jämförelse med senare linneaner som Osbeck och Thorén. Endast en sändning med naturalier från Cadiz nådde Linné. Tärnströms dagbok ger intrycket av en hjälplös individ, ofta sjösjuk, missnöjd med sin lön och sina uppgifter som skeppspredikant, samt rädd för farorna under resan. Hans försök att stoppa sjömännens svordomar ledde till hot mot hans liv.
Hans journal skapar inga legender om en vetenskaplig martyr, men den ger insikter i en individs psyke och de svåra villkor som flera linneaner arbetade under. Det är nästan rörande att läsa hur Tärnström en dag till sina samlingar fick en mask som ”funnit i vårt skeppets bröd eller svenska skorpor”. Vid en landstigning på Java framgår det hur han var livrädd för tigrar och ormar.