På en köksvägg i köket hängde några bunkar i koppar. Och på hyllor stod mindre föremål som mamma också tålmodigt putsade emellanåt. Jag tyckte det var så pass hemtrevligt att jag själv så småningom prydde det egna radhusköket med en uppsättning kopparföremål. Det var tidigt 70-tal och de orangefärgade cafégardinerna matchade de blankputsade prylarna … det skapade viss stämning kring matbordet. Allt inramat i brunbetsade trälister. Från golv till tak. Fönsterkarmar, golv- och taklister, kring ytterdörr och altandörr. Allt gick i brunt.
Med åren blev det vitt. Ljust & Fräscht, som det skämtades om. Kopparbunkar och kannor försvann. Liksom hyllor med ett otal miniatyrer i porslin, trä … och koppar. Helt ute. Nu var ”less is moore”.
I mammas kök förändrades inget. Kopparföremålen fanns där till den dag hon flyttade till äldreboende. Då hämtades det mesta av hennes inredning av en hjälporganisation. Och då är vi långt in på 2000-talet.
I senaste Antik & Auktion läser jag om bl a kopparföremål. Om att skapa stämning kring en måltid. Min erfarenhet är just att föremål i koppar, mässing, tenn inte kostat särskilt mycket under senaste trettiotal åren. Efterfrågan styr naturligtvis priset. Men kanske ser vi idag en viss vändning. En ny gyllene våg? I en intervju säger en antikhandlare att koppar aldrig har varit så billig som nu. Att man kan förtenna om och putsa föremål som ev kan användas i matlagning. Man bör dock vara försiktig så att man inte putsar bort några tusenlappar! Inte putsa bort en yta av rödkrita och vax …
Några föremål som betingar ett högre pris är t ex ovala kaffekannor, skråsparbössor, aladåbformar. Från 1600- eller1700-tal. Men generellt sett är det köpläge för kopparföremål.
På bilden ser vi ett vackert stilleben av Jean-Simeon Chardin (1699-1779). En hare och kopparkittel.
