Hoppar av vid Vagnhallarna Majorna och tar mig förbi gamla arbetarbostäder som en gång inhyste de som arbetade vid sockerbruket vid Klippan. Kliver upp för ett antal trappsteg och når det gamla slottet … som 1743 beskrevs som ”öde liggande plats” – inlöstes för 24 daler silvermynt av inspektor Carl Uddesson – vid slutet av 1700-talet fanns bara några stenhögar kvar! idag återstår ruiner med en skyddande takkonstruktion.
Här har man grävt ett antal gånger – 1900-1901 byggdes sockerfabriken och stora delar av ruinen förstördes. Ingen brydde sig om Carnegie hade planer på att bygga på området. Endast ett fåtal protester från allmänheten …
Här gjordes en del fynd i samband med utgrävningar och idag har jag skådat Johan III:s krönsten inne på ett café! Den stenen hittade man när Novotel skulle byggas om 2010. Ett fynd från 1500-talet.
När 1300-talet led mot sitt slut när ett stort skepp gled in i Göta älvs mynning – i fören stod Margareta och spanade förväntansfullt mot den Södra Älvstranden – han hade löst panten för Älvsborg och nu skulle hon äntligen få sin morgongåva – och den höga bergsklippan uppenbarade sig och får syn på fästningen. Det måste ha varit en märklig syn. På det arton meter höga berget tronar nu en magnifik byggnad som egentligen är ett flertal sammansatta trähus – flera våningar höga och hela fästningen omgärdas av en skyddande palissad. Denna kvinna hade skapat fred i Norden och hon styrde unionen fram till sin död.
Adoptivsonen Bogislav tog över – Erik av Pommern – och snart var cirkusen igång igen. Kampen om Älvsborg pågick i nästan trehundra år!
Lämnar de raserade tegelstenarna och ruinerna och tar mig förbi Wingårdhs höghus i karaktäristisk tegelkonstruktion – ner till Klippanområdet som för dagen bjuder på det mest ljuvliga höstväder man kan önska.
Solen ler mot oss och alla – flanerare, seglare, kafébesökare, cyklister och några överförfriskade män i ett litet skyddande buskage.