De möter oss besökare vid porten till Novotel i Göteborg (nuvarande Hotell Waterfront) – riksänkedrottningen Hedvig Eleonora och hennes mannar ur Bohus Elfsborghs Caroliner. Vi bugar oss hovsamt inför denna vänliga gest att ge oss audiens att få höra hennes historia om Klippan.
Hon är lite skröplig, inte så konstigt med tanke på att hon faktiskt är drygt 400 hundra år gammal. Men karolinerna banar väg och vi följer tryggt efter…
Man tänker på det liv hon haft; Under det sex år långa äktenskapet träffade hon sin make endast under kortare perioder. Hon besökte honom i fält flera gånger, men mötena blev ofta korta. Åtskilda skrev de istället brev till varandra. I dessa kallar Karl sin maka bland annat för sitt ”allra käraste hjärta” och redogör kortfattat för vad som hänt och hur han mår. Hon födde honom en son.
Hedvig Eleonora blev änka 1660. Kungen, rådet och familjemedlemmarna hade samlats för riksdag i Göteborg och det hela tog en oväntad vändning när Karl X Gustav insjuknade i lunginflammation och dog. Johan Ekeblad skrev från Göteborg: ”Hennes majestät är mycket bedrövad […] och ligger stilla till sängs.”Denna ljuvliga söndagseftermiddag leder hon oss. Riksänkedrottning Hedvig Eleonora (alias Ann Jönsson) ska visa oss runt på hennes domäner – inom Klippans kulturreservat, eskorterad av karoliner, och oss tjugofem besökare som visar sin största vördnad inför hennes majestät.
Vi gör snart halt och hon slår sig ner på en parkbänk alldeles nedanför kyrkan – den som ligger så vackert på Skinnareklippan – St Birgittas kapell.
Änkedrottningen pustar ut på soffan, medan en helt okänd dam sitter knäpptyst bredvid och lyssnar – gratis – för hon satt där före drottningen! Andra som sällar sig till skaran får frågan om de betalat! Nej? Ja, då får ni gå, för jag är dyr, utbrister änkedrottningen myndigt med ett finger i luften.Så berättar hon i svepande drag om hur danskarna belägrade slottet Älvsborg under början av 1600-talet. Hur man tappert försvarar slottet och avvärjer många stormanfall. Däremot kan vi svenskar inte hindra danskarna från att skjuta sönder slottet och skjuta eld på byggnaderna. Av hennes mannar stupar hälften, och bland de kvarvarande fanns många sjuka och sårade. Den svårt sårade befälhavaren blir tvungen att kompromissa och det kostar Sverige en miljon riksdaler – en enorm summa för att lösa ut slottet och kringliggande härader från danskarna.
– Är någon dansk bland er, frågar hon och tittar stint på oss. Ja, det är det. Men det må vara förlåtet idag!
Vi fortsätter upp mot husen för bostäder, förråd och värdshus för besättningen inom SOIC, (Svenska Ostindiska Companiet), Corp de logi och Röda huset. Vi lyssnar på historia och skrönor. Hon säger att hon aldrig ljuger. För hennes majestäts onda ryggs skull placeras en dammig bänk under hennes säte.I ett enda drag berättar hon om området kring Älvsborgs slott – här var till en början det mesta bara åkermark, och andra delar av området som kallades Sundshagen, Änggårdsskogen och Slottsskogen upptogs av berg, ängar och ekskogsbackar.
Här fanns ett gjuteri på 1700-talet, som bl a tillverkade skeppskanoner och här fanns även Göteborgs glasbruk och efter glasbruket blev det sockerbruk på platsen. Här låg även Varvet Kusten, där man bedrev skeppsbyggeri sedan sent 1700-tal.På ruinerna av Älvsborgs slott byggde Abraham Lorent, under 1800-talet ett stort sockerraffinaderi och några år senare ett porterbryggeri. Flera av Göteborgs köpmän härstammade från Skottland. David Carnegie Jr kom till Göteborg i början av det seklet för att arbeta på sin farbrors firma D. Carnegie & Co, vilket var ett av de största exportföretagen i trä- och järnbranschen. Vid 23 års ålder köpte han de Lorentska bruken på auktion, de hade nämligen gått i konkurs!
Drottningen talar sig varm om Carnegie som byggde både porterbryggeri och sockerbruk. Hon poängterar att David Carnegie lät under 1800-talet bygga både arbetarbostäder, kyrka, skola sjukstuga inom Klippans område. Dessa byggnader passades in fint i den redan gamla bebyggelsen och visade på bruksägarens inställning till de anställda och sociala strävande. Arkitekten som ritat kyrkan, skolan och bostäderna var A W Edelsvärd. Tegelbyggnaderna skulle påminna om de byggnader som Carnegie hade hemma i Skottland.Carnegieska bruken bedrev en omfattande social verksamhet. Vid sjukdom erhöll arbetarna halv dagpenning, fri läkare och sjukvård. Carnegie själv gjorde sig också känd, som många andra rika köpmän, för donationer till humanitära och vetenskapliga ändamål. Mest bekant är väl donationerna för upprättandet av Göteborgs högskola, barnsjukhuset och åldringsvården.
Innan vi går in på gården till bostäderna som byggdes för bruksarbetarna tar vi en titt på den gamla ankarsmedjan och får höra den mest häpnadsväckande historien om smedjans funktion, kända kockar och ventilationsproblem. Numera är byggnaden, som är ett av de äldsta husen som finns bevarade, förråd och kontor åt intilliggande Sjömagasinet.
Överraskande kommer nu änkedrottningens karoliner dragande med en kanon och placerar den mitt ute på gräsmattan framför smedjan. Öronproppar delas ut för behövande och vi drar oss bakåt och åt sidorna. Spänningen är olidlig.
Befälet hojtar något åt de förbipasserande och jag tänker på den egna bilen som står i skottgluggen för eventuell tryckvåg. Försäkring, tänker man i förbifarten…
Två rejäla skott smäller av och det hörs att vi saluterar vårt besök! Därefter tågar vi tillsammans in på gården som öppnar sig med den allra vackraste grönskan och lekande barn.Såpbubblor far i luften och vi tränger oss snart in i en liten lägenhet, bevarad i sitt ursprung. Detta har änkedrottningen ordnat, precis som allt annat som finns bevarat inom området. Fattas bara. Hon har krigat med myndigheter och politiker…
Vi kliver in i en av Carnegies arbetarbostäder – museilägenheten som ligger på Klippan 16. På köksbordet ligger gästboken redan uppslagen där vi signerar våra namn och tittar oss omkring i bostadens rum och kök. På dörren in till lägenheten hänger en skylt.Änkedrottningen tar plats i rummets finsoffa och berättar om hur hon kämpat för att få bevara denna lägenhet i dess ursprungsskick – och att det är väl lite väl mycket möbler – med tanke på att de arbetare som bodde är var trångbodda hade många barn och inte så mycket möbler som finns här idag. Hon drar en skröna om motbokens vara eller icke vara. Och vi lyssnar andäktigt.
På vägen ut tittar vi ännu en gång på det lilla köket där mor skulle laga mat på vedspisen, tvätta sig och barnen – och far i huset skulle raka sig varje morgon – det gällde att samsas om utrymmet. Tidigare fanns inte ens vatten indraget, utan fick hämtas från brunn på gården. Men trots allt tyckte de boendena att det var relativt bekvämt och varmt här. Värmen från kakelugnen gjorde väl sitt till.Vi tackar för oss och avslutar besöket med att marschera tillbaka till platsen där vi först möttes och tittar på porterhuset. Jag sätter kurs mot Konstkaféet och är mycket nöjd med guidningen. Här finns kaffe, dricka, smörgåsar, bakverk och glass. Solen har strålat från en blå himmel under de timmar jag tillbringat vid Klippan och änkedrottningen – som slagit sig ner vid mitt bord – låter meddela att hon har direktkontakt med vädergudarna, de lyssnar också på henne!
Slutligen lyfter jag blicken mot det forna sockerbruket som ligger där på höjden. Uppfört på den gamla grundmuren som slottet en gång stått på … det är mäktigt!
Ett fantastiskt trevligt besök och en härligt rolig guide – Ann Jönsson med sina karoliner.
Den 13 februari 2015 avlider Ann Jönsson. Saknad av många.