Det har skrivits en del om broarna i Göteborg och jag ska återge historien om Fontänbron. Den som ligger vid Brunnsparken och har namn efter konstverket ”Johanna” eller Såningskvinnan, som invigdes i juli 1883.
Den första bron från 1620-talet var av trä och kallades Stora Bron och Torgbron.
I äldre tider kom man in i Kungsporten, fortsatte utefter Östra Hamnkanalen och kom fram till Stora Bron som ledde över till Stora Torget, d v s Gustaf Adolfs torg. Nu är vi i stadens hjärta.
År 1638 sattes fyra krönta lejonfigurer upp vid brofästena och dessa skulle påminna om lejonet i Göteborgs vapen. Där och då fick bron namnet Lejonbron!
Vid den stora branden 1669 brann lejonfigurerna upp, och 1722 ställde man upp fyra nya lejon av trä, med svärd och sköldar samt kungligt namnchiffer då kungaparet Fredrik I och Ulrika Eleonora var på besök! Denna träbro revs 1733 och ersattes av en stenbro med tre valv.
1861 lägger man igen Östra Hamngatan ut över Brunnsparken – kanalen mellan parken och Södra Hamngatan var också igenlagd. 1864 revs Lejonbron och en ny järnbro kom till. När Såningskvinnan/”Johanna” invigdes 1883 ändrades namnet från Lejonbron till Fontänbron!
1914 breddades bron och året efter byggdes toaletterna nere i bron. De låg kvar där till slutet av 1980-talet då bron och parken byggdes om.
Även trafiken planerades om och för att ta vara på den fina utsikten över Stora Hamnkanalen kom den breda trappan till – och så kom lejonen 1991! Nu fick trappan namnet Lejontrappan!
Bron fick behålla sitt namn Fontänbron … och vem har inte erfarit den täta trafiken som idag råder.
(foto: Carlotta – broarbete 1914)