För den som sett TV-programmet Allt för Sverige är det lätt att börja fundera över svenskar som emigrerat till Amerika. Enligt SCB emigrerade knappt en miljon människor från Sverige till Amerika mellan åren 1851 och 1910 Av dem som var födda under senare hälften av 1800-talet lämnade ungefär 20 procent av männen och 15 procent av kvinnorna landet.
Vi vet att många påbörjade sin resa med båt från Göteborgs hamn. Gatorna i Nordstan fylldes av emigranter som ville söka lyckan i Amerika. Men alla kom inte iväg. Av olika skäl blev de kvar i landet.
Ett exempel är Karin som kom till Göteborg 1866 med sin familj. Vid den tiden härjade svår koleraepidemi och hela familjen drabbades – men icke Karin. Hon var strävsam och byggde sig så småningom ett ruckel som kallades ”skatbo” – bland bergen i Högsbo. Hon blev ett original som många berättat om. Även i denna grupp är hon tidigare omnämnd.
Tisdagen den 3 december 1901 skriver GP:
Mor Karin eller, som hon allmänt kallades, Kari-Skata, har skattat åt förgängelsen därute i sin besynnerliga lilla stuga i Frölundabärgen. Hon afled i söndags natt.
De flästa göteborgare ha väl hört talas om henne och hennes historia. Hon kom hit till staden för många år sedan jämte make och barn för att begifva sig öfver till Amerika, där familjen skulle skapa sig en bättre framtid än här hemma. Men mannen insjuknade i någon farsot och dog, och på samma sätt gick det med barnen. Karin motstod sjukdomen och blef ensam i världen. Det var mycket långt till hennes hemort, hvad familjen hade för resan hade gåt åt under sjukdomens dagar och därför hade den nödställda kvinnan ingen annan utväg än att stanna kvar i Göteborg och här söka sitt uppehälle. Och genom sträfsamt arbete lyckades hon därmed; hon hjälpte till i familjerna med litet af hvarje och snart började hon utanför Slottsskogen arbeta på att skaffa sig ett eget hem. Hon byggde själf sin stuga. Den tillfälliga hjälp hon fick var obetydlig. Där har hon sedan bott, nöjd och belåten med sin värld. På den nakna bärgknallen däromkring hade hon dessutom skaffat sig en liten nätt trädgårdstäppa.
Hon var ett original, den gamla, och tålde inte nyfiket och närgånget folk, som ofta vandrade dit ut för att se på hennes konstigt hopkomna bostad. Men hon var därjämte en godhjärtad kvinna, sträfsam och energisk som få. Vid sin död var hon något öfver 88 år gammal.