Sitter i väntrummet på en vårdcentral ute i väster. En liten febersjuk flicka sitter otåligt i pappas knä och tar sig för ena örat. Öroninflammation tänker jag för mig själv. Det är influensatider… Den lilla flickans pappa tittar trött på mig och undrar högt om det inte deras tur snart. Jag har suttit hela natten på sjukhuset och till slut fick vi åka hem, säger han hes av trötthet. Vi börjar tala om området där vårdcentralen ligger och han berättar att familjen bor i ett radhus i närheten. Frågar var jag bor och jag berättar om Sveagatan inne stan. Långt från vårdcentralen. Åh, säger han, vi bodde på Risåsgatan innan vi flyttade hit, i huset med de gröna fönstren. Jag kan just då inte placera ”huset med de gröna fönstren”, men vid hemkomsten går jag upp för den lilla backen – nuvarande Lilla Risåsgatan – från Landsvägsgatan. Då ser jag det gula tegelhuset med gröna fönstren till vänster!
På fotot från den 19 januari 1935 ligger ett vackert trähus på den plats vi talat om. Och ett mindre trähus som inrymmer tapetserarverkstad.
En man kommer ner för backen som är täckt av ett tunt snölager. Kanske kommer han från bilen som står parkerad på den plats som fortfarande är en liten p-plats. En liten flicka är på väg upp för backen. En duva betraktar henne. Trädet som ser ut att när som helst välta över gatan finns inte längre kvar däremot en mängd av växtlighet som under sommartid skymmer nästan hela berget upp mot Skansen Kronan. Alla gamla landshövdingehus kring Skansberget och utmed Risåsgatan och Sveagatan är idag borta.
På dessa gator fanns förr en mängd mindre verkstäder, hantverkare och butiker…
Foto (privata): Risåsgatan 1935 samt Lilla Risåsgatan 2016