Hittade ett gammalt betyg i bl a stenografi. Känns som hundra år sedan.
Handledaren läste upp ett reportage, vi skrev ner i block med blyertspenna, sedan skrevs det ut på maskin och jämfördes med originalet. Du är snabb, minns jag handledaren kommenterade.
Melins system – som är ett så kallat kursivt system, vilket innebär att bokstäver skrivs ihop och pennan förs i rörelser som påminner om rörelserna vid normal skrivstilsskrift. Detta gör det både snabbt att skriva med samt lätt att lära sig…
Betyget berättar att jag skriver 100 stavelser per minut och att det är väl godkänt.
Säger mig ingenting idag. Men jag minns nog krumelurerna om jag anstränger mig.
Läser att en debattstenograf, till exempel i riksdagen, bör kunna klara en medelhastighet av cirka tre hundra stavelser i minuten. För diktamen eller egna anteckningar kan en tredjedel vara nog och vanlig handskrift brukar bli oläslig redan vid hastigheter nära femtio-sextio stavelser i minuten. En duktig maskinskrivare kan vid ett qwerty-tangentbord komma upp till ungefär just femtio-sextio stavelser i minuten. De snabbaste stenograferna vid mästerskap brukar prestera över fem hundra stavelser i minuten.
Göteborgs-Posten skrev för ett par år sedan att 150 stenografer har anmält sitt intresse för att delta i projektet Astrid Lindgren-koden. De ska tolka 670 stenogramblock som finns bevarade efter den flitiga författaren i Astrid Lindgrenarkivet och på Svenska barnboksinstitutet. Tanken är att man på så sätt ska kunna undersöka Astrid Lindgrens skrivprocess.
Materialet ska också användas som underlag för att utveckla ett digitalt verktyg som genom maskininlärning/AI kan tolka Lindgrens stenografi.
En grannlaga uppgift. Vill minnas att jag utvecklade en egen handstil som bara jag själv kunde tolka.
På ett foto från 1921/22 ser vi en grupp medarbetare på Remington – ett propert gäng och de var säkert flitiga användare av kontorsmaskiner – på Västra Hamngatan 19.
(foto: Carlotta)
