Masthuggsborna där uppe på höjden klagar på 1920-talet över en obefintlg kollektivtrafik. De som handlat i centrum får gå långa vägar från Linnégatan eller Masthuggstorget. Myndigheterna utreder trafikproblemen, men kommer ingenstans. Att sätta in bussar tycktes vara otänkbäart. Det finns inga bussar som klarar den branta Fjällgatan och ”Kleva”, säger ledningen för Spårvägen.
Det är nu Oscar Johansson rycker in. Han är i 30-årsåldern och vill bevisa att det finns bussar som klarar backarna. Han har erfarenhet av åkerinäringen och inte minst häst- och vagntransporter i stan. Han ska bevisa för Länstyrelsen och Spårvägen att hans bussar klarar provet. Oscar fixar ”död last” i bussarna – en sandsäck på varje plats – av samma vikt om en vuxen mansperson.
Hoppsan, nu blir myndigheternas kontrollanter snopna! Automobilomnibussarna dundrar upp för Fjällgatan utan problem. Han upprepar körningarna upp för de branta backarna. Han lyckades.
Den 16 maj 1931 går premiärturen från Järntorget och upp till Masthugget. Biljetten kostar femton öre och året därpå utökas linjen från Järntorget till Skeppsbron och sedan Lilla Torget.
Oscar blir ”Buss-Johansson” med hela Göteborg. Genant för Stadsfullmäktige och Spårvägen. Så småningom tar Spårvägen över både trafik och Oscars anställda.
Slutet gott …
