Konfektionsindustrin krävde enkel och mindre kostnadskrävande utrustning som symaskiner, en stor del av arbetet utfördes av sömmerskor som inte tog plats i själva i fabriken. Hemsömmerskor. Behovet av arbetskraft var stor. Kappfabriken Wettergrens hade ca tusen anställda, men hälften av dem satt hemma och sydde. Hemma i köket arbetade många kvinnor – som tidigare arbetat på fabriken – vid sina maskiner samtidigt som barnpassning och annat kunde göras. Inne i fabriken kunde tillskärning ske samt slutarbetet av processen. Under 1940- och 50-talet sysselsatte konfektionsindustrin som flest, vi hade många fabriker i Göteborg. En kvinnodominerad industri.
På omslaget till en bok som handlar om vår industri i Göteborg ser vi sömmerskor som 1941 var arbetslösa från sitt ordinarie arbete, förmodligen hos Wettergrens. De är sysselsatta med att som välgörenhet sy om begagnade vuxenkläder till barnkläder!
Min egen symaskinshistoria börjar tidigt. Jag står upp vid mammas symaskin för att kunna trampa med ena foten och hålla balansen med den andra. Det blir en del kläder till dockorna. Senare tonårskläder. För min första lön köper jag en elektrisk symaskin. Med den skapar jag mängder av kläder till vuxna, barn och mycket annat som kräver sömnad. Att rita/klippa till ett mönster och sy gav bästa avkopplingen och möjlighet till att tillfredsställa min lust att skapa mode.
