På 1700-talet är Klippans hamn av stor betydelse för Göteborg, eftersom djupgående fartyg inte kan gå längre upp i älven. Ostindiska kompaniet disponerar större delen av hamnen och för kompaniets räkning. På 1760-talet anläggs förutom ett sillsalteri också Göteborgs glasbruk, ett bruk som omfattar sammanlagt ett tiotal byggnader väster och söder om ”Älvsborgsklippan”.
Pärlor är faktiskt de första svensktillverkade glasen från 600-talet. Tillverkning av s k bruksglas startade 1581 i Nyköpingshus under ledning av Peter Keller. Verksamheten varade i sju år och man levererade huvudsakligen glas till hovet Där lär man ha slagit sönder mängder av glas vid festliga tillfällen. Detta har dokumenterats vid hoven hos både Erik IVX och Johan III. På 1640-talet grundade Melchior Ljung sin glashytta på Munkgärdet i Stockholm.
Kunskap att tillverka glas kommer utifrån – från män som Christopher Schyts, Anewald Waltzer, Johan Schyttz, Georg Schmidt och Christian Fillion, Brauer, Rentsch och Gerner. Redan på 1500-talet lockade Gustav Vasa och hans söner tyska och italienska glasblåsare till Norden för att inleda den första svenska glastillverkningen. Bara det var ett konststycke. Venetianare som lämnade sin hemstad – renässansens glasmetropol – för att bedriva sitt yrke på andra håll hotades av stränga straff. Glasblåsarnas yrkeshemlighet var väl vaktad, särskilt vad beträffade glasmassans, den så kallade mängdens, sammansättning. Denna blandades under kvällen och smälte nattetid i lerdeglar i ugnen, redo att lätt avsvalnad bearbetas under morgonen.
Vi tar oss till Göteborg och här erhåller handelsmannen Johan Schutz privilegium under 1762 för ett glasbruk. I hallrättens årsberättelse för år 1765 står att läsa; ”att där tillverkats af hvitt glas: diverse sorter vin-, öl- och brännvinsglas, buteljer, flaskor, ljusformar och lampor m. m.; och af grönt glas: större och mindre flaskor, sylt- och mjölkbunkar samt dricksglas och senapsburkar, dessutom apotekareflaskor.”
Redan under 1770 är dock verksamheten avstannad i brist på omsättning. Det noteras även att det råder det brist på skickliga arbetare. Under 1785 ägs bruket, förutom av Schutz, av en del intressenter, som hade skickat ut lämpliga personer att studera förhållandena i Skottland, Sachsen, Preussen och Norge och att bruket anställer sex glasblåsare från Böhmen. Tillverkningen består nu av finare sorters fönsterglas. Driften av glasbruket drivs vid Klippan fram till 1803. Då står landshövding Forselles och grosshandlare Carl Bagge som ägare. De köper Bromö i Torso socken – Västergötland – och dit flyttar man bruksrörelsen. Bromö fönsterglasbruk är under 1800-talets första hälft ett av de största i landet, men läggs ner under 1880-talets början.
Backar vi tillbaka i historien och tittar på glasbruket vid ”Älvsborgsklippan” kan vi konstatera att det ligger på området för den gamla Älvsborgs fästning, som till stor del raserades för att få material till den nya fästningen som började byggas på Kyrkogårdsholmen redan 1653.
Bruksägaren Johan Schutz avser att använda stenkol i stället för ved som är en bristvara i våra trakter och använder aska av sjötång i stället för importerad soda. Ytterligare en ägare, Carl Bagge, driver sedan 1796 glasbruket framgångsrikt och bygger ut verksamheten, men 1803 tröttnar han och flyttar alltså verksamheten till det skogrika Bromö, därifrån kan man utnyttja sjötransport via den nybyggda Trollhätte kanalen. Ekonomin sviktar och bruket byter ägare ett antal gånger och när glasbruket på Bromö läggs ner 1879 så flyttar man huset som kallas för Bromöhuset på flotte ner till Surte!
Än idag kan vi finna exempel på vackra glasföremål som tillverkats vid Göteborgs Glasbruk. I synnerhet de i koboltblått glas med vit dekor som är karaktäristiskt för just det här glasbruket – alltifrån små saltkar till stora lockurnor. Men glasbruket tillverkade även allehanda bruksvaror såsom buteljer och vinglas samt fönsterglas i grönt eller vitt glas. Men det är framför allt de blå lockurnorna som är omtyckta prydnadsföremål under empiren. Ses ofta i par och används att förvara blomblad i – ”potpurri” – som sprider sin väldoft när man lyfter på locket.
Göteborgs glasbruk har trots sin relativt korta verksamhet lämnat fantastiska föremål till vår glasskatt.
Det nedlagda bruket vid ”Älvsborgsklippan” övertas1808 av Abraham Robert Lorent, som kommer från Hamburg i Tyskland. Han uppför ett sockerbruk och 1813 bygger han till ett porterbruk. Men det är en annan historia …