HUNDRA GÖTEBORGARE SKRIVER HISTORIA I UTSTÄLLNINGEN GÖTEBORG BERÄTTAR
Stadsmuseet har intervjuat ett tvärsnitt av Göteborgs befolkning i åldrarna 6-97 år. Den 2 juni ställs deras berättelser ut i jubileumsutställningen Göteborg berättar på Gustaf Adolfs torg.
Maya var bland de första som använde dator på jobbet. Från 1970-talet till 2010-talet var hon inblandad i hundratals projekt inom vården i Göteborg. Nu fördjupar hon sig i lokalhistoria och väntar på att hitta lägenheten med stort L.
Maya är född 1947 och började arbeta som mentalskötare innan hon hunnit fylla 20. Hon blev mamma vid samma tid och ville vidareutbilda sig för att få mer regelbundna arbetstider. Så hon jobbade på dagarna och läste på kvällarna samtidigt som hon hade små barn. Hon blev en ”superbyråkrat”, som hon själv säger, och under nära fyra decennier var hon en spindel i nätet av vårdadministration i Göteborg.
Mätte tidsåtgången i detalj
På 1970-talet utförde hon tidsstudier på vårdavdelningar, enligt en modell som hämtats från industrin. Hur lång tid tar det att äta frukost, hur lång tid tar det att ta på patienten kläder – hur lång tid tar det att ta på patienten kläderna igen när patienten har tagit av sig dem tre gånger varje morgon – hur lång tid tar det att mata en patient…
Syftet var att effektivisera. Många kände sig övervakade även om studien också kunde visa var det behövdes mer personal. Avdelningen där Maya jobbade hette Rationaliseringssektionen, ett namn som senare byttes till Utredningssektionen. Och hon har gjort många ”utredningar, rapporter, beslutsunderlag för tjänstemän och politiker.”
Bygga upp och montera ned
Under 1970- och 80-talen satsades det på vården, och Maya jobbade med arkitekter och stadsplanerare för att bygga vårdcentraler i varje stadsdel. Decennierna som följde monterades mycket ner igen.
”Då fick jag uppdraget att gå ut till avdelningar och tala om att vi måste lägga ner er – som jag en gång hade byggt upp. De kände ju mig sen många år. Det var jättejobbigt.”
Då fick jag uppdraget att gå ut till avdelningar och tala om att vi måste lägga ner er – som jag en gång hade byggt upp. De kände ju mig sen många år. Det var jättejobbigt.
Mayas arbetsliv har präglats av utvecklingen inom datateknik. Hon beskriver hur hon på 1980-talet hade studiebesök från hela Sverige som ”stod bakom ryggen på mig och tittade hur jag jobbade via min Macintosh”. Statistik, register, journaler och annat kunde nu skötas via administrativ databehandling, ADB. Det gällde att hänga med och lära sig det senaste, på gott och ont.
Viktigt med mötesplatser
Hon resonerar om vad som kan gå förlorat i samhällets rationaliseringsiver. Mötesplatser behövs som motvikter, menar hon. Böcker och museer – att veta sin historia. Lokalhistoria intresserar henne, och på senare tid har hon fördjupat sig i hur betydelsefullt området Angered har varit för stadens utveckling genom århundradena.
Hon minns också hur det var när hon växte upp i en nybyggd tvåa i Guldheden på 1950-talet. Hur mamman bjöd in grannarna från Landala som ännu inte fått rinnande vatten att låna badrummet, och sen bjöd på kaffe på balkongen. Kontakten var stark.
Själv har hon nyss flyttat till en lägenhet i Kaverös. Det ser hon som ett tillfälligt boende – hon ska tillbaka till Haga eller Annedal där det finns puls och där hon trivs bäst. På frågan om varför man ska bo i Göteborg svarar Maya ”havet, ljuset”. Hon älskar sin stad trots ”regn, dimma, snömodd och kylande vindar”.
Maya H, född 1947, intervjuperson nr 52, intervjuad 2018-09-25 för projektet Göteborg berättar.