Från Altomta gård till Ångermanland: Min mammas farmor och den glömda historien om ”Javanen”
Det finns stunder då historien plötsligt kliver ut ur läroböckerna och flyttar rakt in i ens eget hjärta. För mig hände det när jag började nysta i berättelsen om min mammas farmor, Anna Sofia Filander. Hennes efternamn bar på en hemlighet som skulle ta mig från de ångermanländska kvarnarna, via en herrgård i Uppland, hela vägen till 1700-talets Sydostasien.
I somras nåddes vi av det sorgliga beskedet att läkaren och kulturpersonligheten Jan Olsson hade gått bort. Det var hans outtröttliga engagemang som räddade Altomta gård utanför Uppsala, en plats jag själv har haft förmånen att besöka.
När man står i det vackra ”Ekebergska rummet” och ser kapten Carl Gustaf Ekebergs egna väggmålningar från sina resor till Kina, är det lätt att dras med i 1700-talets ostindiska äventyr. Men för mig var besöket mer än ett historiskt intresse. Det var en resa i min egen anfaders fotspår.
Det var nämligen hit, till Altomta gård, som kapten Ekeberg tog med sig en liten pojke som han hade friköpt från slaveri i Kanton år 1766. Pojken hade kidnappats från ön Nias i dagens Indonesien, men i samma sekund som han satte foten på svensk mark blev han en fri människa. Han växte upp på gården som kaptenens fosterson, fick sannolikt en skolning i trädgårdsarbete och döptes under enorm pompa och ståt i Tensta kyrka till Johan Pehr Gustaf – tog efternamnet Philander.
Pehr fick så småningom sonen Johan Fredrik, vars son Johan Eric Filander år 1849 fattade det livsavgörande beslutet att lämna Mälardalen. Han drog norrut och slog sig ner som mjölnare i Ångermanland. Där, bland norrländska forsar och malande kvarnstenar, föddes hans tre döttrar, varav den ena Anna Sofia som föddes år 1855 – blev min mammas farmor.
Att veta att min mammas farmors farfar var den där lilla pojken från tropikerna som fann ett hem på Altomta gård ger mig gåshud. Det är en berättelse om slaveri och frihet, om exotiska tebuskar i Uppland och strävsamt mjölnarliv i Norrland.
Jag återkommer …
