Vi må ha ”gubbar och gumms” som gjort sig kända som original vi sett på vandringar bland gator, torg och gårdar i Göteborg. Alla värda sin uppmärksamhet. Men jag tänker på en flatbottnad båt – ”Paddan”!
Paddans Turistbureau startades av Per-Walter Sandeberg och vid början av verksamheten ägnades intresset till största del till utländska resande, speciellt affärsmän och turister. Inte bara här i Sverige utan resor arrangerades i hela Norden. Med tiden fick dock företaget allt fler svenska turister. Under 1939 omfattade verksamheten både sällskapsresor som lokala rundturer. Det var nu de populära turerna med ”Paddan” startade – genom kanaler och hamnen. Snart stod ”Paddans Turiststation” i Vallgraven vid Kungsportsbron. Turiststationen var bara öppen under sommartid, här fanns restaurang och souvenirbutik och ett fotolaboratorium. Vem minns inte hur man kunde köpa sitt foto, som togs vid avfärden, i vykortsformat redan vid ankomsten efter rundturen!
Resebyrån flyttade sitt kontor från Arkaden till Bazargatan 10, alldeles intill Kungsportsplatsen och snart hade man möjlighet att också förmedla SJ:s biljetter – nu kunde man köpa resor inom in- och utländska trafikföretag. Paddans Turistbureau blev agent för båt, buss- och flygbolag.
I uppsatsen ”Att sälja världen”, (K Grinell, 2004) läser jag en sats som jag tycker passar väl in i min berättelse om ett möte vid ett turistmål – om än en arena på vattnet – i Göteborg dit besökare kommer för att se vår stad från vallgrav, kanal och Göta älv.
”Att vara människa är att möta människor. Människors möten beror alltid av den förförståelse de har av varandra. Ingen kan möta världen oförmedlat. Det är därför som omvärldsbilder är så viktiga. Vad vi tror om omvärlden påverkar hur vi bemöter den. Och turismen är som sagt en viktig mötesplats. Man kan då fråga sig om turismen är en arena där turister och lokalbefolkning möts på lika villkor.”
