Tidigt på morgonen den 8 oktober 1766 vaknar Sofia Magdalena i sin röda himmelssäng på det gamla slottet Kronborg i Helsingör. Slottet ligger på en udde cirka 500 meter nordost om Helsingörs centrum.
Detta är en mycket speciell dag – en dag hon varit medveten om under hela sin uppväxttid. Stunden har kommit då hon för alltid skulle lämna sin familj och sitt fädernesland och för första gången möta sin blivande gemål, kronprins Gustav, och sitt nya hemland Sverige.
Giftermålet mellan de båda kungabarnen hade bestämts av föräldrarna då paret var i femårsåldern, i en förhoppning om att en sådan politisk allians skulle kunna skapa en varaktig fred i Norden. Nu, har de unga tu fyllt 20 år, är det dags att infria de givna löftena. Ett äktenskap för statens väl …
Klockan 12 stiger prinsessan ombord på den kungliga danska dubbelslupen Löwen, som skall ta henne över sundet till Helsingborg. Hon eskorteras av fyra fregatter, en galär och trettio slupar fyllda med Danmarks högsta nobless.
På andra sidan sundet – i Helsingborg har man just byggt den första bryggan i sten – och den blivande brudgummen kronprins Gustav står redo att för första gången möta och ta emot sin prinsessa, Sofia Magdalena av Danmark. Hon närmar sig Helsingborg i den förgyllda slupen och när sällskapet hunnit halvvägs, tystnar den danska kanonsaluten och den svenska tar vid.
Deras brudfärd till huvudstaden går via Göteborg och då vankas det fest i vår stad. Den blivande kronprinsessan bor under några dagar i det Sahlgrenska huset, ett av stadens förnämsta privathus. Norra Hamngatan 14. I mittfönstret i blå salongen ovanför husets entré vinkar det unga paret – Sofia Magdalena och kronprins Gustav – till göteborgarna. I Stora Hamnkanalen utanför fönstren ligger en upplyst jakt, där leve höjdes »af i taklen upklefne Sjömän och Matroser«.
Bröllop har i urminnes tider varit en affärsuppgörelse mellan släkter och allianser – vad hade ett barn eller ung flicka som Sofia Magdalena för val?
Äktenskapet blir sorgligt, makarna har inga gemensamma intressen. Sofia Magdalena är blyg och tillbakadragen med en sträng och religiös uppfostran, som gjort det svårt för henne att anpassa sig till det svenska hovets bullersamma liv.
Hennes liv är fyllt av sorg. Mordet på kungen, som avlider en tid efter attentatet på maskeradbalen 1792, och hon förödmjukas ytterligare då hennes son avsätts och landsförvisas.