Jag lägger ifrån mig Per Wästbergs bok ”Erik och Margot: en kärlekshistoria” och konstaterar att ett visst tunnelseende drabbat mig. Läste ut boken på två dagar. Djupt imponerad av hans språk, inlevelse, engagemang, hans inkännande …
Drar mig till minnes att jag blev lika hänförd av hans bok ”Anders Sparrmans resa”. Plockar fram den ur bokhyllan och bläddrar fram sidor jag markerat med post-it-lappar! De sidor som omfattar Sparrmans kontakter med kapten Ekeberg. Men det är i bokens sista del, i sitt PS berättar författaren att en ekkista som en gång tillhört Anders Sparrmans farfar, ärvdes av sonsonen och till slut – om än på rangliga vägar hamnade i Wästbergs ägo! Ett icke obetydligt innehåll i kistan för Wästberg rakt in i Sparrmans liv.
Några tidningsnotiser/webbinfo berättar:
”Alltihop började med kistan. Anders Sparrmans kista som Wästberg ärvde på 1980-talet av en kär gammal vän. Många kvällar satt Wästberg hemma hos den gode vännen och sneglade på kistan, fick höra dess historia och andaktsfullt vända på de handskrivna arken och kartorna i dess inre. Det var som om Sparrman från kistans inre bad om att få bli sedd. Sedd och förklarad.”
”Wästberg som ända sedan barndomen fascinerats av Cook och hans svenske botanist, har i sin ägo Sparrmans efterlämnade kista, innehållande anteckningsböcker och blad ur hans journaler som i övrigt är förkomna.”
”Per Wästberg har fascinerats av Anders Sparrman i ett par decennier – alltsedan han av en Afrikaresenär ärvde den kista som Anders Sparrman förde med sig på sina färder runtom i världen.”
”Träkofferten följde linnélärjungen Sparrman som for ut i världen och samlade stora mängder djur och växter.”
”Kistan bidrog till hans beslut att skriva ”Anders Sparrmans resa”. Den fick han i arv på 1980-talet, av en bekant som i sin tur hade köpt den av en av Sparrmans ättlingar.”
Ur Anders Sparrmans resa (2009):
”Kapten Ekeberg, vars uppskattning av min far är hög, visade mig sina böcker, naturalia i sköna kopparstick och hans egna anteckningar om magnetism och meteorologiska fenomen. Han beundrade min fäderneärvda kista men fann den bra tung. Den måste tåla stötarna när havet samlar kraft och går till angrepp, sade jag.”
”Kort före Bertil Knutsons död fick jag ärva Sparrmankistan med dess kartor, fotografier, manuskript, dokument om den tyska förvaltningen av Kamerun, klagoskrifter över att Knutsons samlingar vansköttes av museerna i Vänersborg och Göteborg — såsom hundratals av Sparrmans hembragta föremål låg ouppackade i lårar i Etnografiska museets lagerkällare i blyertsanteckningar var den ändå inte tom. Genom åren tyckte jag att den signalerade en vädjan eller gnisslade i låset en utmaning: Bryt Sparrmans tystnad och sätt ett ljus på hansundanskymda existens! Dechiffrera de meddelanden som han fogat in i sina sakliga texter!”
”Prästsonen, fattigläkaren, zoologen, botanikern och forskningsresanden Anders Sparrman (1748-1820) var Linnés lärjunge, den yngste och om den det skrivits minst. Efter studier i Uppsala seglade han 17 år gammal till Kina, som skeppsläkare. Det var hans första resa ut i världen. Andra resor, när han väl doktorerat, skulle föra honom till Sydafrika och till Västafrika och ännu en gick med kapten Cook till Sydpolen. Afrika var den kontinent som skulle betyda mest för honom. Hela tiden samlade han växter, frön och djur och ritade kartor och skrev. Fyrtio år gammal, efter många års resor valdes han in i Vetenskapsakademien och blev chef för Naturaliekabinettet. Anders Sparrman slutade sitt liv som fattigläkare i Klaras kvarter – ganska fattig själv, bortskuffad, bortglömd, men rik av kärlek.”
Bloggen/Javanen m fl:
”Anders Sparrman är son till prosten och kyrkoherden Erik Sparrman och Brita Högbom, och härstammar på fädernet från flera prästsläkter i Hälsingland. Vid nio års ålder skrivs han in vid Uppsala universitet och studerar medicin och botanik för Linné. Linné inser snart att han fått en mycket lovande lärjunge. Intresset för växters användbarhet inom medicinen skulle han kunna han koppla samman med resor till fjärran länder och Sparrman blir inte mindre intresserad då han får höra om den berömde kaptenen Ekebergs färder på de stora haven.
Sannolikt förmedlade Linné kontakten med Ekeberg, men troligen var familjerna Sparrman och Ekeberg redan bekanta med varandra eftersom Sparrman kom från Tensta socken där Ekeberg i början av 1760-talet köpt Altomta gård i Uppland och dessutom blir invald i Vetenskapsakademien.
År 1765 följer Anders Sparrman med på en expedition till Kina som skeppsläkare – eller blivande fältskär. Men tittar man noga i rullan för resan med ”Stockholm Slott” finner vi hans namn bland matroser och hans ålder är 17!”