Salsta slott vid Wattholma, inom Uppsala kommun – har genom historien ägts av släkter som Oxenstierna, Sparre, Bielke, Brahe och von Essen.
Det var greve Nils Bielke (1644-1716), en av sitt tidsskedes märkligaste och mest lysande män som lät bygga det vackra barockslott som idag möter besökaren. Inspirationen hämtade han från Parisslottet Vaux Le Vocomte.
Fältmarskalken Nils Bielke har skrivit in sig, inte bara i Sveriges utan också i Europas krigshistoria. Han utbildades vid Uppsala universitet och studerade sedan krigskonst utomlands. Som överste för livregementet gjorde han en avgörande insats vid slaget vid Lund 1676. ”Idag dansade Sveriges krona på Bielkens värjspets” är ett bekant yttrande som Karl XI fällde efter slaget.
Nils Bielke gav slottet som morgongåva till sin maka Eva Horn, som bodde där till sin död 1740.
På Salsta slott fanns vid mitten av 1700-talet ett stort bibliotek med böcker som tillhört medlemmar av ätten Bielke under många generationer. Biblioteket låg tillsammans med stallet i en träbyggnad vid den allé som leder upp mot slottet. Nils Bielke planerade själv byggnadens utformning med ett biblioteksrum omgivet av stall, stallkammare, rustkammare och svarvkammare. Hans hustru Eva Horn bidrog till boksamlingen med ett bibliotek som hon ärvt från sin mor Sigrid Bielke.
När Nils Bielkes son Carl Gustaf ärvde Salsta 1740 var han redan känd som en betydande samlare av både handskrifter och tryckta böcker. Carl Gustafs egen son Nils hade förlorat sin arvsrätt och han valde då att testamentera biblioteket till Skoklosters ägare Erik Brahe.
I mars 1755 fördes Salstabiblioteket i lådor och kistor på slädar dragna av tjugosex hästar över Fyrisåns och Mälarens isar till Skokloster där de numera kan beskådas i bibliotekets rum Nantes och Rom.
Carl Gustaf Bielke har gått till eftervärlden som en av frihetstidens främsta boksamlare.
Men det är en helt annan historia jag vill uppmärksamma – ur en artikel i Änglabygdens skrift nr 1, oktober 2008, Wattholma Kultur & Hembygdsförening. Skriven av G Norman.
Morianfarstun i Salsta Slott
I Salsta slott finns ett rum som heter morianfarstun. Ordet morian betyder egentligen en person av moriskt ursprung (morerna kom från Nordafrika) men vid den här tiden kallade man alla mörkhyade personer för morianer.
På 1700-talet var det bland franska hovdamer ansett som mycket elegant att ha en svart page som satt beredd att passa upp. Helst skulle det vara en liten pojke. Och eftersom det som gjordes i Frankrike var på modet, så ville de svenska högreståndspersonerna inte vara sämre.
Den mest kände morianen hette Adolf Badin. Han var lakej hos drottning Lovisa Ulrika och sedan page och favorit vid Gustav III:s hov.
Fanns det en morian även på Salsta slott? Enligt gammal tradition nedtecknad på 1920-talet hade greve Magnus Brahe en morian i sin tjänst.
Kanske var Johan Per Gustav en tid på Salsta innan han flyttade till Drottningholm. I så fall skulle det kunna vara han som givit namn åt morianfarstun i Salsta slott.”
Vi vet att kyrkoarkiven ger oss en del uppgifter om gossen som döptes i Tensta den 15 oktober 1769. Johan Pehr Gustaf Philander. En av gossens faddrar var Per Brahe – vars far, Erik Brahe avrättades den 23 juli 1756 efter att ha varit inblandad i drottning Lovisa Ulrikas försök till statskupp. Tioårige Per Brahe fick ärva Salsta slott efter sin far. För övrigt har Per Brahe inte lämnat så värst mycket till avtryck … han gifte sig aldrig, och dog endast 26 år gammal. I Stralsund, av okänd anledning och ligger begravd vid Östra Ryds kyrka ett par mil norr om Stockholm.
Slottet övergår till hans halvbroder Magnus Fredrik Brahe. En gunstling i hovet kring Gustav III – en rikets herre. Men som också blir misstänkt för att vara involverad i mordet på Gustav III. Han lär dock ha varit oskyldig och besöker kungen efter maskeraden – och de försonas vid kungens dödsbädd. Mot slutet av sitt liv drar sig Brahe tillbaka till sitt gods Rydboholms slott utanför Stockholm där han låter anlägga en stor engelsk park.
Magnus Fredrik gifter sig med den vackra Katarina Koskull 1779. Samma år gifter sig Johan Pehr Gustaf med sin Anna Caisa i Lovö kyrka. Drottningholms slottsträdgård väntar!