Lu Tung (790 – 835), även känd som Lo Tung, var en kinesisk poet som ägnade sitt liv åt att studera och lovprisa te. En taoistisk enstöring som föddes i en aristokratisk familj och levde ett fritidsliv, han var en respekterad lärd och tekännare. En erkänd excentriker, Lu Tung var sällskaplig ibland och tillbakadragen ibland, hans poesi var intensiv och detaljerad och mycket vördad under hans livstid.
Lu Tung, som gynnades av regeringen under hela sitt liv, anklagades falskt för konspiration under en kupp och fängslades, ställdes inför rätta och avrättades därefter. Den här dikten är utdrag från ett verk som heter ”Writing Thanks to Imperial Grand Master of Remonstrance Meng for Sending New Tea,” skriven efter att Lu Tung tagit emot en tegåva från den högt uppsatta tjänstemannen.
Song of Tea
by Lu Tung
The first cup moistens my lips and throat.
The second cup breaks my loneliness.
The third cup searches my barren entrail,
but to find therein some thousand volumes of odd ideographs.
The fourth cup raises a slight perspiration;
all the wrongs of life pass out through my pores.
At the fifth cup I am purified.
The sixth cup calls me to the realms of the immortals.
The seventh cup - ah, but I could take no more!
I only feel the breath of the cool wind that raises in my sleeves.
Where is Paradise? Let me ride on this sweet breeze and waft away thither.
Den första koppen fuktar mina läppar och hals.
Den andra koppen bryter min ensamhet.
Den tredje bägaren genomsöker mina torra inälvor,
men att däri finna några tusen volymer med udda ideografer.
Den fjärde koppen väcker en lätt svett;
alla fel i livet passerar ut genom mina porer.
Vid den femte koppen blir jag renad.
Den sjätte bägaren kallar mig till de odödligas rike.
Den sjunde koppen - ah, men jag orkade inte mer!
Jag känner bara andedräkten från den svala vinden som höjer sig i mina ärmar.
Var är Paradiset? Låt mig rida på denna ljuva bris och svänga dit.