Tar del av en berättelse från en kvinna som är backstugusittare i trakten under 1920-talet. Hon berättar om sin äldre broder som ska gå och läsa för prästen. Sedan blir han mjölnardräng hos en morbror i Bohuslän. Då blir det en mun mindre att mätta därhemma.
Nu har brodern arbete hos bönderna. Får göra dagsverke som en hel karl fast han inte är äldre. En ett år yngre syster arbetar hos familjens granne redan vid elva års ålder. Varannan dag går hon i skolan, annars är hon på arbete. Hon bär tunga mjölkflaskor så armarna räcker ända ner till knäna. Nej, man går inte i skolan tills man är 20 år på den här tiden. Vi små människor är bara till för arbete. Vi är dragdjur hos de mer besuttna. Ibland rinner sinnet till på en när man tänker på hur det har varit och man frågar sig varför det var så. De fattiga är för lite upplysta. Det är präster och rika människor som är härskande. Prästerna håller folket nere med sin skrämselreligion och vad som händer om man inte är en laglydig medborgare. Många av oss har aldrig läst något annat än katekesen och bibeln. Man håller nere vårt vetande så att vi lyder blint. Samma år som jag läser för prästen tar jag plats som barnflicka på en gård där min äldsta syster tjänar. Jag är inte van vid att vara borta från mor och far. Det är roligt när man får åka hem. Det gamla hemmet är värdefullt att ha och vi har alltid så roligt tillsammans när vi är hemma.
Gud ska veta att jag älskar varenda del av det gamla hemmet. Jag kommer tillbaka till min plats över sommaren och i augusti kommer jag hem igen. Får en bättre avlönad plats. Men då inträffar något som förändrar hela vår värld. En solig söndag i augusti bryter det första världskriget ut. Det är ett minne som man aldrig glömmer. Kyrkklockorna klämtar så olycksbådande denna varma augustidag vid Göta älv.
Kommer till den här trakten en kylig höstdag. Historien berättar att Göteborgs äldsta moderstad, Gamla Lödöse, blir föremål för en växande avundsjuka från dotterstadens affärsmän, och inom Kristinas förmyndarregering börjar man tala om att upphäva Gamla Lödöses stadsrättigheter. Vederbörande tullinspektör gjuter olja på elden. I en inlaga till regeringen år 1641 kallar han ”Gammelös” för ett ”skadligt näste, där samhällets stöttepinnar umgås med de värsta föredömen i smuggling till norska sidan av älven. Detta bedrägeri underlättas av att ”de danske och norske hava utmed älven låtit uppbygga en hel hop kyffen och ölkrogar, varest sker stort tjuveri och listige ränker om nattetid och eljest”.
Det länge fruktade dråpslaget mot Lödöses stadsrättigheter kommer i samband med den ödeläggelse, som drabbar staden under kriget med Danmark år 1645. En hop danska och norska knektar kommer då seglande från Kungälv med skeppet ”Kålpottan” och far fram som vildar och hedningar i staden. Och när de skräckslagna invånarna tar sin tillflykt till kyrkan, tränger den vilda horden in i helgedomen och sablar ned dem alla. Efter detta beslutar regeringen, att staden inte skulle byggas upp igen, utan Gammelös ska, som Axel Oxenstierna själv yttrar i rådet, ”bliva bondeby och en krog”. De överlevande borgarna får befallning att slå sig ned i andra städer, helst i Göteborg, där man tilldelar dem tomter att bygga på samt ge dem fem eller sex års skattefrihet.
Återvänder till nutid och denna underbara höstdag med sin trolska dimma över nejden – är precis på väg ner för en backe. Mot Gammelös!
Där väntar den vita St Peders kyrkan.