Går en sväng i min favoritbutik. Kollar snabbt av glas- och porslinshyllor, går vidare till böcker. Instoppad lite slarvigt ligger den där. Trettio kronor och jag skyndar vidare … Sicket fynd!
Öppnar den försiktigt inne i sommarvarm spårvagn. Läser på insidan pärmen; ”Till Hugo med tack för all hjälp med små kluriga problem under årens lopp… Med hälsningar Bengt-Åke 1997”
Sannolikt är det Bengt-Åke Ek, mannen bakom många foton i boken. Tomas Andersson står för texten.
Lägger igen boken för att leta fram egna anteckningar kring Öl-Hallen;
Det är en varm sommarkväll. Kliver in i Öl-Hallen för att om möjligt slå mig ner på en gammal stol av trä, få stryka en hand över marmorbordet, låta fötterna vila på det rödvita klinkergolvet och låta blickarna svepa runt på tavlor och prydnadssaker i original… men det är så knôkat därinne så det blir ett kort besök. Mobilfoton blir alltför suddiga.
Vet ni att detta är Sveriges enda ölhall som funnits så
länge att de har undantag från kravet om att man måste servera mat för att
kunna servera alkohol?
Här kan vi ta oss en öl i en miljö som är fullständigt unik. För här är det öl
– och bara öl – som gäller! Helt i motsats till svensk lagstiftning som kräver
matservering för att få servera alkohol. Men för 7-ans ölhall har man gjort ett
undantag, av den enkla anledningen att stället betraktas som en
kulturinstitution och en del av Göteborgs historia.
Med sina dryga hundra år på nacken är 7-an Sveriges sista riktiga ölhall. Och kanske tack vare sin höga ålder är ölhallen fortfarande omåttligt populär. Ett historiskt värde hänger på väggarna – Liss Sidéns karikatyrer av gamla stammisar från förra seklet, tittar ner på gästerna.
Öl-Hallen ligger i kvarteret Idogheten. Idogheten var ett sockerbruk med adressen Vallgatan 37. Själva fastigheten byggdes 1817 i samband med raserandet av bastionen Johannes Dux. Fredrik Willerding, sockerbrukets siste ägare, lät 1850 bygga ett bostads- och handelshus på brukets gamla tomter mot Kungstorget och till sin hjälp tog han arkitekten Viktor von Gegerfelt.
Mölnlyckeborna August Andersson och hustrun Alida slår för första gången upp dörrarna till ölhallen måndagen den 31 augusti 1900.
Tyvärr så avlider August – bara tretton år efter starten – och endast fyrtiofem år gammal. Men Alida driver nu själv stället vidare, ända fram till 1941 då sonen Gösta tar vid. I drygt trettio år för han familjetraditionen vidare tills sonen Thomas rycker in. 1981 säljs 7-an vidare, men redan efter ett år tar Majken vid, hon som då jobbat där som servitris. Många minns säkert att också två systrar, Annie och Astrid, som arbetade på 7-an i drygt femtio år.
En brand förstör fastigheten totalt under 1996, men ägaren kan återställa lokalen och får efter detta både hedersomnämnande och diplom. Den mörkbruna väggpanelen förstördes i branden, men görs om efter gammalt mönster. Då byggs även skänkskåpet och bardisken med ett gammalt fotografi som förlaga.
Nu ska jag njuta av boken. En guldklimp!
(foto: 1900, August Andersson, ägaren/tillhör T Andersson och M Rodenburg)