Brevet är ofullständigt, det saknas en del sidor. Skrivet av en yngre kvinna. Året är 1977. Hon textar med versaler. Snyggt och prydligt. Det är ett flyt i texten trots att hon skriver att hon är mycket trött. Hon skriver om längtan till någon. Men inga uttryck som kan tolkas som kärleksuttryck … kanske vågar hon inte riktigt vara rakt på sak. Att hon längtar och är kär i honom. Eller att hon älskar honom.
Ett brottstycke ur ett liv. En ung kvinnas försiktiga längtan. Hon i Sörmland och han i Göteborgstrakten. Visst kan man mellan raderna läsa en viss uppgivenhet? Eller frustration?
”… tagen ut i fredags. Hon blev nästan orolig. Men när jag förklarade att det var mina längtansanfall efter dig som gjort mig sådan så blev hon lugnad. Ska sanningen fram så kände jag mig lite halvdålig också. Nog om det.
Här i Oxelösund skiner solen från en klarblå himmel och det är varmt och skönt. Synd att man är tvungen att sitta inne och uggla men det är väl så här att vara en hårt arbetande kvinna, som det heter. På onsdag när vi ska ut och segla stormar och regnar det säkert, så det blir nog inte någon segling av. Men då besöker jag fängelset istället. Det kan bli bra det också.
Måste nog sluta nu för det har kommit folk, skriver mer sedan. Kram så länge!
Så var då arbetsdagen slut, det är faktiskt rätt så jobbigt att vara i farten 8-21.30 på måndagar. Har suttit och spelat fyrmannavist med gubbarna. Oj vad jag har skrattat. Dom är faktiskt underhållande när dom sätter den sidan till. Vi har även suttit och diskuterat idrottens för och nackdelar och det blev också rätt livligt. Det var skönt att vara där ensam. För jag tyckte att jag kom i bättre kontakt med dom när inte R var med. Men det värsta med det där stället är att man dricker så mycket kaffe, de märks i magen. Ställer väl till så jag får magkatarr på köpet. Det där med mat är det också si och så med, genom att jag arbetar så oregelbundet. Hur är det med dig? Äter du riktigit mycket nu så du inte försvinner!?
Låter väl som en morsa nu. Men det är bara skoj. Fattar du väl!!!
Börjat på en ny sida. Tror inte jag kan fylla den med något innehållsrikt. För som vanligt är jag trött. Det sista jag gör innan jag lägger mig till rätta för natten, är att skriva till dig. Det är därför breven blir som de blir.
Hoppas R är frisk imorgon, så jag kan snacka med honom om ledighet. Rimligtvis borde jag hinna med tåget på torsdag, för jag slutar 16.30 och tåget går … nehej det gjorde det inte alls, för det gick 15.58. Oj oj trodde faktiskt det gick 16.58. Så kan det gå. Får se hur det ordnar sig. Orkar inte tänka nu, klockan är 23.00 och jag är slut i skallen. Ska nu samla krafter inför morgondagen.
Sköt om dig och har det så bra.
Längtar jättemycket tills vi ses igen
Kramar … ”
Hon vågar kanske inte riktigt utelämna sig åt honom. Vet hon inte riktigt var hon har för plats i hans liv? Hon verkar söka efter spår hos honom som kan tas som tecken på att han också längtar efter henne … så mycket som hon gör. Fast hon inte riktigt vill visa det, skriver lite klämkäckt om oro över hans matvanor!
Hur historien fortsätter, mellan dessa två personer, får vi inte veta i det fyrtiofem år gamla brevet. Det som ligger slängt i ett buskage. Övergivet.