Hoppa till innehåll
Meny
JAVANEN
  • Välkommen till min blogg
  • Logga in
  • Varför Javanen?
  • Om mig
  • Min profil
JAVANEN
19 juli, 201524 april, 2022

Breven i askan 1


1askan

Får man snoka i andras brev? Får man titta på andras privata foton?
Det ligger sotiga rester framför mina fötter. Rester av vykort, brev, telefonkort m m.
Det finns något som får mig att plocka upp dessa brevpapper som ligger lite utströdda och några brända i kanterna. En och annan sida saknas, men jag får ändå ett sammanhang. Jag börjar med brevet från flickan som rest till Kanada och skickar rapporter hem till Sverige. På tunt papper – Aerogram – skriver hon i juli 1974 och berättar från Ponoka, Alta i Kanada;

”Nu är jag på farmen, har varit här en vecka. Jag har hamnat på en farm med 65 mjölkkor, ca 200 biffdjur, två hundar och två stojiga barn. Farmen drivs av två bröder, Jim som jag bor hos och Bob. De är 34 resp 29 år och har familj båda två. Alla människor här är jättegulliga mot mig, men de är också en aning jobbiga då de nödvändigtvis tror att jag absolut vill träffa alla deras släktingar och bekanta. Annars är allt bra och jag trivs utmärkt.
Min arbetsdag är 12-14 timmar lång, men det verkar vara brukligt här. (Min livrem har redan blivit för stor). Jag mjölkar mellan 5.00 – 7.00 och sen jobbar vi ute tills klockan blir fem, med en kort matrast, då jag sätter igång och mjölkar igen. Brukar vara klar ca 19.00 -19.30 då vi äter kvällsmat för att sedan stupa i säng. I måndags var vi på rodeo inne i själva Ponoka. Det var roligt. Nu börjar pappret tryta. Jag vet inte om ni har skrivit men jag har inte fått ngt. Kanske adressen var för ofullständig.”

 Det är fyrtionio år sedan det här brevet skrevs. Av en flicka. Till vem? Sannolikt till hennes familj hemma i Sverige.

I ett annat brev, denna gång skrivet på brevpapper och den 19 i juli 1974 – idag för exakt fyrtionio år sedan – skriver hon;

”Vi håller på med höet nu. Det är jobbigt och roligt och väldigt varmt. Mygg har de här dygnet runt. Jag överdriver inte om jag säger att en del av myggen är tre gånger större än myggen hemma. Dessutom kliar de värre.
Jag trivs bättre och bättre här. Folket är hur snälla som helst och vet inte hur väl de vill mig. Det verkar som om de är nöjda med mig också, och det är ju skoj. Vad vi äter? Vi äter vad man tror att amerikanare äter fast lite värre. Kött, hamburgare och pommes frites står ofta på bordet. Första dagen jag var här sa de lite ursäktande att de faktiskt åt kokt potatis ibland, och undrade därmed om de skulle laga till något extra till mig. De utgick ifrån att jag inte skulle tycka om kokt potatis. Vita bönor är ganska populärt. Ketchup hälles på alla maträtter kött med sås såsom kyckling. De dricker ingen mjölk, däremot konsumerar de minst 5 flaskor läskedrycker varje dag. De har en fin vana och det är att till varje middag ge en liten separat skål med sallad plus ett par olika dressingar att välja mellan. Min frukost är ganska typisk antar jag, för Bosse äter likadant. Den består av 2-3 amerikanska plättar, 2 stekta ägg och 2 skivor bacon toppat med en kopp kaffe. Det är väl i stora drag de kanadensiska matvanorna.
Kläder:
De flesta kläderna är som våra men en del plagg man ser ute bar vi Sverige för fem år sedan. De flesta kvinnor går i långbyxor tjocka som smala och gamla som unga. De har ingen känsla för stil. Jag menar att ha rutiga byxor med blom-brokig blus i skarpa pastellfärger är ingen ovanligt. Plastsmycken och försilvrat prål är också något som de uppskattar. När folket klär upp sig har de långa klänningar av flera lager halvgenomskinligt tyg i brokiga färger. Karlarna har vid samma tillfälle fluga eller bara en snodd som slips. Cowboy-stövlar (snyggare än Bosses utgångna) samt kavaj och byxor i samma färg, grönt och vinrött är nog på modet just nu tror jag. Sammanfattande kan man väl säga att de klär sig smaklöst och stillöst.
Djur:
De är sannerligen lustiga. Gråsparvar och skator är de enda jag sett som jag känner igen, fast jag tror att gråsparvarna är större än våra. Andra djur jag har sett är bäver (bara en skymt av huvudet på en simmande) kojot (ser ut som en liten varg). Deer (ser ut som korsning mellan rådjur och antilop) Wapiti (är motsvarigheten till våra renar) … ”

Här saknas sidor, men finner på en sista sida uppgifter om avsändarens körkort.
Hon avslutar med att tala om att hon längtar efter sin familj, men inte vill erkänna hemlängtan …

Jag har tagit del av en ung kvinnas nya liv i Kanada. På en farm. Skrivet på papper som ligger utspridda på någon kvadratmeters yta. Mottagare till breven finns inte kvar på angiven adress i Göteborg. Jag samlar ihop dessa papper som jag känner kan få ett bättre förvar än vid några stenar där man försökt bränna delar av dokument. Personliga anteckningar ur dagbok. Personligt foto. Skrivna rader som berör. Jag vill ta hand om historia som är värd att berättas. Tack du som skrev från Kanada, tack du som lät mig få läsa.
Förlåt till dig som kanske ville göra dig av med breven genom att bränna dem – om jag gjort ett intrång i ditt privatliv.


februari 2023
S M T O T F L
 1234
567891011
12131415161718
19202122232425
262728  
« jan    

Populära inlägg och sidor

  • Café Paley … och Domus!
  • Göteborg - några minnesbilder i färg och doft!
  • Tick-tack ...
  • Järnvågen och torget - Göteborg
  • Ingemar Johansson - The Champ från Göteborg
  • Det gamla gästgiveriet i Steken, Agnesberg nära Gårdsten!
  • Kungstorget och Ölhallen 7:an
  • Den obekväme entreprenören Pelle Ahl – ett handelssnille i Göteborg
  • Från Stadsgränsen till Röda Sten - Klippan…
  • Om John Hall Jr:s tragiska slut ...

Kategorier

  • Ångermanland
  • Arbete
  • Bohuslän
  • Boktips!
  • Brev
  • Carl Gustav Ekeberg
  • Ett foto berättar
  • Familj, relationer
  • Glas
  • Göteborg
  • Hur blev det här?
  • Italien
  • Loppisfynd
  • Målning
  • Mat
  • Nias
  • Ord att minnas
  • Philandor Javanen Pehr
  • Porslin
  • SOIC
  • Sörmland – Åkers Styckebruk
  • Sverige 1700-talet
  • Uppland – Altomta gård

Meta

  • Logga in
  • Flöde för inlägg
  • Flöde för kommentarer
  • WordPress.org

Arkiv

  • februari 2023
  • januari 2023
  • december 2022
  • november 2022
  • oktober 2022
  • september 2022
  • augusti 2022
  • juli 2022
  • juni 2022
  • maj 2022
  • april 2022
  • mars 2022
  • februari 2022
  • januari 2022
  • december 2021
  • november 2021
  • oktober 2021
  • september 2021
  • augusti 2021
  • juli 2021
  • juni 2021
  • maj 2021
  • april 2021
  • mars 2021
  • februari 2021
  • januari 2021
  • december 2020
  • november 2020
  • oktober 2020
  • september 2020
  • augusti 2020
  • juli 2020
  • juni 2020
  • maj 2020
  • april 2020
  • mars 2020
  • februari 2020
  • januari 2020
  • december 2019
  • november 2019
  • oktober 2019
  • september 2019
  • augusti 2019
  • juli 2019
  • april 2019
  • februari 2019
  • januari 2019
  • december 2018
  • november 2018
  • oktober 2018
  • september 2018
  • augusti 2018
  • juli 2018
  • juni 2018
  • maj 2018
  • april 2018
  • mars 2018
  • februari 2018
  • januari 2018
  • december 2017
  • november 2017
  • oktober 2017
  • september 2017
  • juni 2017
  • maj 2017
  • april 2017
  • mars 2017
  • februari 2017
  • januari 2017
  • december 2016
  • november 2016
  • oktober 2016
  • september 2016
  • augusti 2016
  • juni 2016
  • maj 2016
  • april 2016
  • mars 2016
  • februari 2016
  • augusti 2015
  • juli 2015
  • juni 2015
  • maj 2015
  • april 2015
  • Ångermanland
  • Arbete
  • Bohuslän
  • Boktips!
  • Brev
  • Carl Gustav Ekeberg
  • Ett foto berättar
  • Familj, relationer
  • Glas
  • Göteborg
  • Hur blev det här?
  • Italien
  • Loppisfynd
  • Målning
  • Mat
  • Nias
  • Ord att minnas
  • Philandor Javanen Pehr
  • Porslin
  • SOIC
  • Sörmland – Åkers Styckebruk
  • Sverige 1700-talet
  • Uppland – Altomta gård
©2023 JAVANEN | Drivs med WordPress och Superb Themes!
 

Laddar in kommentarer …