Trädtorget, som Kungstorget först hette, blev Göteborgs nya salutorg när torghandeln flyttades från Gustaf Adolfs torg. Basarlängorna byggdes 1850 av trä och tegel. De löpte i en båge utmed kanalen med 76 butiker vända åt två håll. Basarerna dömdes ut redan 1912 men revs inte förrän 1966.
1848 hade träupplaget alltså fått maka på sig för vanlig torghandel och namnet i folkmun blev Nya Torget. Stora Salutorget förekommer också. 1852 fastställdes namnet Kongstorget – stavat med o! Redan två år tidigare byggdes de så kallade basarlängorna i en båge utmed kanalen och med en polisstation i östra hörnet. Basar stavades på den tiden med z vilket gör att broförbindelsen mellan Vasastaden och Kungstorget länge behöll den stavningen.
Basarlängorna var delade på mitten och omfamnade på så sätt salutorget. De var uppförda i trä och bitvis i tegel och sägs ha ritats av Heinrich Kaufman.
Polisfinkan i östra hörnet av längorna gjordes på 1920-talet om till bostad för torginspektören, som också hade sin expedition där. Mot söder var en yttre ring med plats för hästar, som utgjorde dåtidens parkeringsproblem. För att lätta på trycket tog man 1918 fram planer på ett underjordiskt stall för torgbesökande i vagn eller till häst.
Ända till 1924 fanns plats för 600 försäljare på torget och då fanns ännu plats för 200 hästar men av hygieniska skäl flyttades de allt längre bort från varustånden på torget. Jag minns från min barndom på 50-talet en och annan häst, som stod tjudrad och slängde med sin tornister för att komma åt höet som låg i botten.
De två basarlängorna uppfördes 1850 och hade 76 butiker vända åt bägge håll.
Några med tiden framgångsrika klädfirmor startade sin verksamhet här i bodarna. Till dem hör Valerius Hansson, som kom till basarerna 1912, 1928 kunde man flytta till en egen fastighet utmed kanalen. Denna blev filial när Valerius Hansson låtit bygga ett nytt varuhus på Kungsgatan. Valerius Hansson var 22 år 1912 då han lånade 300 kronor av sin syster och hyrde en av basarbodarna på Kungstorget.
I en minnesartikel i Handelstisdningen 1962 berättar han att han till en början fick hyra endast ett halvår i taget därför att man avvaktade ett rivningsbeslut om bodarna! – Det var ett hårt liv att vara affärsman i basarbodarna på Kungstorget. Ibland när man kom ner på vintermorgnarna och snön yrde in önskade man att man haft en affär inomhus. Man fick bylta på sig och ha halmtofflor utanpå skorna – vi öppnade klockan åtta på morgonen och höll på till åtta på kvällen – och efter stängningsdags fick man klättra upp på en stege och bära varor upp och ner från lagret, som var beläget på en vind ovanför boden.
Det gick bra för Valerius Hansson. Hans slit lönade sig och vid 50-årsjubiléet hade han 300 anställda. Basarbodarna behöll han långt efter det att företaget flyttat under tak och utvidgat.
Basarlängorna övergavs etappvis och butikerna förvandlades till lager, en del förföll och föll nästan ihop av sig själva. Resten blev tillhåll för gäster utan hyresrätt som råttor, vildkatter och hemlösa. Vid flera tillfällen togs beslut om rivning utan att detta förverkligades och då och då skedde viss uppfräschning.
Den senaste skedde i samband med Jubileumsutställningen 1923. Andra världskriget satte ett tillfälligt stopp för rivning som faktiskt inte genomfördes förrän 1966. Siste man på plan var en kvinna, Gerda Pettersson, som ända in på mitten av 50-talet sålde hattar, mössor och arbetskläder i sina två bodar. Hon hade varit trotjänare hos herrekiperingen Härnström, som hon med tiden övertog. Hon var samma Gerda Pettersson som anställt Valerius Hansson som springpojke.
När man på 70-talet tänkte bygga garage under Kungstorget blev opinionsstormen så stark att förslaget inte kunde genomföras.
Foto: Carlotta