Idag tar vi farväl av Bruno Pandolfini – till musik av Vivaldi söker vi finna lugnet inom oss och fokusera på varför vi samlats idag. Ramon Unchuan hälsar oss välkomna att ta farväl av Bruno – en kär vän, en broder, en farbror… Han fortsätter att säga att vi kan lära oss att leva med en sjukdom. Lära oss att leva med att tillvaron ständigt förändras. Det enda vi inte kan vänja oss vid är förlusten av en vän, förlusten av Bruno. Ramon vänder sig mot bilden av Bruno; Ändå måste vi låta dig gå, käre Bruno. Släppa taget om dig och släppa taget om en bit av oss själva. Bruno, Din kamp är över nu. Din kropp har funnit vila. Din själ har fått ro.
Efter musik av Verdi får var och en av oss visa vårt alldeles egna sätt att hedra minnet av Bruno Pandolfini som insomnade den 26 mars 2016. Allt är så vackert, allt är så rörande, allt är så overkligt, vi får lov att känna sorg. Vi får lov att delta i Ramons sorg och familjens sorg. Brunos bror Luciano är närvarande tillsammans med sin dotter Debora. Hjärtat vill brista, men vi går vidare. Sänder en tacksamhetens tanke att jag fått uppleva Bruno – uppleva vänskapen till Ramon och deras gemensamma vänner.
Addio Bruno, Paalam Bruno, Farewell Bruno, Farväl Bruno…