Trodde aldrig att jag skulle komma dithän. Till punkten då jag tappade tålamodet. Och lusten att skriva. Skriva anekdoter kring historiska företeelser i Göteborg. Hätskheten. 

Och jag agerade på det som skrevs. Slutade skriva i den Facebookgruppen. Verbala attacker. Är detta en form av näthat? Efter flera år som aktiv inom Facebook kan jag konstatera att det här är ingenting nytt. Har varit administratör i många år. Senare ”bara” som aktiv medlem.

Det är uppenbart att några söker bekräftelse på sociala medier – som kan göda det egna missnöjet. Bara ett knapptryck bort. Likasinnade finner ett slags gemenskap. Kanske tycker de att det är kul grej – en underhållning för att skapa kamratskap i den egna sfären. Gömda bakom skärmen, ofta med fingerade profiler, tror de sig vara sanningssägare. Att vara administratör för en Facebookgrupp kan vara påfrestande, men det underlättar om man inte är ensam om ansvaret. I synnerhet då tonen i kommentarerna går överstyr. 

Gav upp efter påhopp som riktades mot mig personligen. Att några höll för sant att administratörsrollen var mitt jobb. Att jag var anställd. Att det var min plikt och j-a skyldighet att svara och fixa förhållanden i gruppen. Och det utan dröjsmål. Pronto.

Meddelanden skrivs med versaler, som att avsändaren skriker. Och det kommer många meddelanden om dagen; att jag ska ta bort kommentarer eller inlägg.  Att någon bör blockeras. Och fan ta mig om det inte sker omgående!

Ska jag försöka tänka att personen som skriver elaka kommentarer kanske inte mår så bra och behöver lite tröst och lindring? 

Nej, den taktiken visade sig vara dömd att misslyckas. Men, jag är inte din morsa, farsa, psykolog eller kurator … det är inte okej.

Helg. Fredags-, lördags- och söndagskvällar är tillfällen då faran är som störst. Då har spärrarna uppenbarligen släppt.

Som administratör var jag uppkopplad dygnet runt och hade koll på Facebook var jag än befann mig. Om detta är yttrandefrihet, följer då inte ett ansvar? Eller är det brist på folkvett? Att man upplever att detta är en helt naturlig rättighet?

Är inte längre administratör, men som intresserad medlem och startare av en tråd – vill jag hålla en hyfsad standard på inläggen. Och kommentarerna.

Anser att alla ska känna sig trygga i en Facebookgrupp och våga göra inlägg – utan att löpa risk för kränkning.