Vem är han som promenerar längs våra gator i så eleganta kläder och hög hatt?
Han som är på väg till sitt hem och de som möter honom går åt sidan och hälsar vördsamt. Han stegar mot Södra Hamngatan 11. Han är en krösus skulle man lugnt kunna säga. Han har skapat en enorm förmögenhet genom handel med Kina. Han har samma namn som sin far – William.

Fadern som en gång utvandrat från Skottland odlar goda affärskontakter mellan Sverige och England. Mest handlas det med järn, som kommer från värmländska bruk. Men det är snart mer värde i handel med trä, så det får bli en del uppgörelser inom den branschen också. William Sr är inte bara en lyckosam affärsman, han får med sin hustru Inga Orre fyra söner –  William (1748-1811) James (1751-1817), George Andreas (1753-1756) och Charles (1754-1814).

Barnen förlorar tidigt sina föräldrar. William som är äldst, men fortfarande bara en tonåring, får ta över ett stort ansvar. Efter några års utbildning utomlands kommer återvänder han till Göteborg och introducerar sina yngre bröder i affärslivet – själv kommer han att ägna stor del av sitt liv sig åt handel inom Ostindiska Kompaniet. Som superkargör kan han förfoga över skeppslaster av dyrbara varor som säljs till högstbjudande i Sverige och till andra europeiska köpmän. Han är en av kompaniets kargörer som stannar kvar i Macao – i södra delen av Kina –  under ett tiotal år. Hans höga position ger honom möjlighet att utvidga sitt affärsområde att omfatta även Kanton – Kinas största exporthamn för te. England som hamnar i krig och inte kan hålla fast vid sina sjö- och handelsförbindelser med Kina blir en storkund för William. Han blir den som förser England med te. Genom omlastningar i Holland och Tyskland kan han kringgå reglerna för tullavgifter. Det smugglas således te till England – William och kompaniet kammar hem stora förtjänster.

När William återvänder från Kina till Sverige är han en mycket förmögen man och han blir utsedd till direktör i det Ostindiska Kompaniet. Dessutom gör han en del affärer inom järn- och trähandel som fadern en gång startat. Det är besvärligt med transporterna via Trollhättan till Göteborg, älven kräver egentligen en kanal med slussar och tillsammans med köpmannen Peter Bagge antar William uppdraget att på regeringens anmodan leda projektet att bygga denna kanal! År 1800 öppnas Trollhätte kanal för trafik.

I Göteborg utbryter en storbrand och Williams hus blir lågornas rov – tillsammans med domkyrkan, apotek, frimurarlogen slukar branden etthundrasjuttionio hus och långt över tvåtusen personer bli hemlösa. Efter detta kommer nya bestämmelser om innerstadens bestånd av trähus respektive stenhus.
William låter bygga ett stenhus som stadsarkitekten Carl Wilhelm Carlberg ritat. 1807 är det inflyttningsklart – Södra Hamngatan 11 – tre våningar med en sockel i granitplattor, putsad fasad med sex joniska kolonner i sandsten. Interiören är utsökt med italiensk stuckatur, takrosetter, träsniderier och gnistrande kristallkronor i böhmiskt glas, väggarna täcks av speglar från golv till tak… möblemanget lämnar inget övrigt att önska!

William förblir ungkarl – och han älskar fester och goda middagar. Kända göteborgare blir hans gäster och vänner. Men säg den glädje som varar. År 1811, blott fyra år efter inflyttningen i det nybyggda huset avlider William på sitt residens utanför staden. Hans enorma förmögenhet skänks till ”Industrie-Schola för fattiga Barn, som lärt läsa och skrifva” – Chalmers Tekniska Högskola är därmed grundad. En annan del av förmögenheten går till Sahlgrenska sjukhuset.

William Chalmers går inte längre med raska steg över Brunnsparken eller Stora Torget.
Han får evig ro och vila på Stampens kyrkogård.

Chalmerska huset förklaras som byggnadsminne den 28 januari 1980 avseende exteriör samt del av interiören. En gata blir uppkallad efter donatorn redan 1872.